I somras när jag mådde som sämst, bara grät och bannade min rygg till månen. När jag var yngre tyckte jag inte om min kropp. Jag kan ärligt säga att jag inte uppskattade den alls. Det underverk som den kunde utföra då. Som den inte kan idag. Jag tyckte inte om min kropp, inte min storlek, inte hur jag såg ut.
Jag uppskattade verkligen inte det underverk som kroppen faktiskt är, vare sig den håller eller inte.
Jag är glad över min kropp. Jag gillar den. Visst den är trasig nu och tjock och ger mig smärta. Men den är min och det är fantastiskt att se hur jag utvecklas.
När jag var yngre tyckte jag inte om min kropp eller mitt utseende. Jag har inte lyssnat på min kropp alls. Det kanske är därför den är trasig nu. Med all sannolikhet är det nog så att den är trasig för att jag inte lyssnade på vad jag ville göra.
Jag tycker om min kropp idag och jag kan fixa den. Det är därför jag gör min gbp. För att kunna fixa min kropp så att jag kan leva det livet jag vill leva.
Jag vet att min kropp har svikit mig för att den gick sönder och att jag tog den för givet. Nu tar jag inte min kropp för givet längre. Jag försöker behandla den som den gåva den faktiskt är.
Jag tror att eftersom jag älskar mig själv och min kropp trots dess skavanker så kommer jag bli bättre i min rygg. Jag kommer kunna leva ett fullgott liv och jag kommer ha massor av roligt i min kropp.
Visar inlägg med etikett 30 dagar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 30 dagar. Visa alla inlägg
2 februari 2012
Saker som är värda att läsa om
Jag har hittat en ny favoritblogg. Den är på engelska. Handlar om träning och ätstörningar och älska sig själv för den man är och behandla sin kropp som ett tempel. För det är den enda kropp man har och man kan inte behandla den hur som helst för då går den sönder. Ett av de bästa inläggen är det här som heter 22 things worth reading.
Jag tänker inte ta upp alla punkter som det tas upp där. Du kan läsa själv. Men de som jag tycker lite extra mycket om. De tänker jag skriva upp här.
1. Du kan inte fixa en kropp som du hatar.
2. Att träna är till för folk med stillasittande jobb och alla andra därför att
3. Fem anledningar till att träna med vikter ger en vackrare kvinnokropp.
4. Spegelbilden du ser i spegeln är hur du ser dig själv i ditt huvud och ditt skelett finns i garderoben och båda måste du göra nått åt.
5. Du är mer än den siffran du väger. Eller storleken på dina kläder.
6. 10 vanor som vältränade personer/ normalviktiga personer har.
7. Jag brukade vara...
8. Det bästa råd jag fått när det gäller min hälsa som jag vill dela med dig.
9. Identifiera dig inte med ditt jobb, du är så mycket mera än det.
10. Fem anledningar till att jag inte äter hälsosamt
11. Hur man tackar nej till mat på ett snyggt sätt
12. Jag tränar därför att:
Några av dem ska jag skriva egna inlägg om. För det är sådant även jag funderar på angående mitt eget beteende.
Spännande va?
Jag tänker inte ta upp alla punkter som det tas upp där. Du kan läsa själv. Men de som jag tycker lite extra mycket om. De tänker jag skriva upp här.
1. Du kan inte fixa en kropp som du hatar.
2. Att träna är till för folk med stillasittande jobb och alla andra därför att
3. Fem anledningar till att träna med vikter ger en vackrare kvinnokropp.
4. Spegelbilden du ser i spegeln är hur du ser dig själv i ditt huvud och ditt skelett finns i garderoben och båda måste du göra nått åt.
5. Du är mer än den siffran du väger. Eller storleken på dina kläder.
6. 10 vanor som vältränade personer/ normalviktiga personer har.
7. Jag brukade vara...
8. Det bästa råd jag fått när det gäller min hälsa som jag vill dela med dig.
9. Identifiera dig inte med ditt jobb, du är så mycket mera än det.
10. Fem anledningar till att jag inte äter hälsosamt
11. Hur man tackar nej till mat på ett snyggt sätt
12. Jag tränar därför att:
Några av dem ska jag skriva egna inlägg om. För det är sådant även jag funderar på angående mitt eget beteende.
Spännande va?
17 januari 2012
Vi kör igen. En utmaning
Fick den här utmaningen av Linnéa
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då var jag 18 år. Jag gick i tvåan på Tumbagymnasiet, det är onsdag och vi hade labbdag eller studiodag på Fotograferingen. Jag spelade även tvärflöjt på onsdagar klockan 17,30 och dansade streetdance klockan 19.00.
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då var jag 18 år. Jag gick i tvåan på Tumbagymnasiet, det är onsdag och vi hade labbdag eller studiodag på Fotograferingen. Jag spelade även tvärflöjt på onsdagar klockan 17,30 och dansade streetdance klockan 19.00.
Min Fina SuzyQ
Vad jag alla dagar utom onsdagar. Pluggade, fottade, var med på Whipe( tumbagymnasiets tv program) Var på foto torsdagar på kvällarna. Hängde med Suzy, var med Nathalie och med Natalie.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Nyss hemkommen från sex dagar på Nus, nyopererad och hade ont
Hade nyss kommit hem från ortopedens akut avdelning nyopererad och hade mycket ont. Låg mest still för jag kunde inte göra något annat.Sedan rehabtränade jag så gott jag kunde.
3) FEM SNACKS DU GILLAR
Banan och blodapelsin just nu, annars frukt
Brieost
Kex
Smörgås med leverpastej
om det kommer till onyttigheter som att fika. Så bullar eller chokladbeskvie.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Imsevimsespindel
Imsevimsespindel
You are my sunshine
En nyckelpiga du har i handen.
Jesus älskar alla barnen
Det vackraste
( märks det att jag har arbetat på dagis, har barn i min omgivning och är mycket präglad av Pingstkyrkan dagiset humlan som jag gick på när jag var liten)
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Betala av billånet
Betala av billånet
Köpa lägenhet
Betala min egen rehabilitering
Plugga utan studielån för mig och maken
Resa runt i världen efter jag har rehabiliterat mig så att jag kan.
Se till att alla jag älskar har det bekvämt
6) FEM DÅLIGA VANOR
Dålig på att plocka upp efter mig
Tar åt mig för hårt vad andra säger istället för att fråga mig själv: Varför är deras åsikt viktigare än min egen.
Pratar mycket när jag blir nervös
Kan ta för stor plats när jag möter nya människor men jag är bättre på att inte göra det nu.
Har alldeles för mycket grejer i mitt sovrum.
Pratar mycket när jag blir nervös
Kan ta för stor plats när jag möter nya människor men jag är bättre på att inte göra det nu.
Har alldeles för mycket grejer i mitt sovrum.
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Ligga på makens arm i sängen
Ligga på makens arm i sängen
Gosa med Jenna
Gå på promenader med Jenna
Läsa böcker
Dricka te med honung i
Dricka te med honung i
FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPAStringtrosor, guh så obekvämt
Ugghs
tåsockar
leopardmönstrat
magtröjor, du vet sådana som visar magen. Tänk Britney Spears 90 tals era
9) FEM FAVORITLEKSAKER
Min dator
Xbox
Min dator
Xbox
Jenna
eh hmm vet inte
eh hmm vet inte
10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Mona
Lippe
Cecilia
Cecilia
MissBea
Lotta
Johanna
Sandra
Lotus Hälsodagbok
EleonorsAmerika
Mona
Lippe
Cecilia
Cecilia
MissBea
Lotta
Johanna
Sandra
Lotus Hälsodagbok
EleonorsAmerika
5 november 2011
Att giva klychor på moppo del 1
Försonas med dina brister.
Okej, att försona, är det samma som att acceptera? Eller typ förlåta kanske? Man ska i alla fall försonas med tanken om att man har dem. Inte att man har dem. Det är stor skillnad. För om man bara ger upp och säger: Nej men jag har mina brister och det är inget att göra åt, det går inte. Jag bara äääär sådan.
Ja, då kan man lika gärna gå och dra något gammalt över sig och gräva ner sig.
För om man försonas med tanken om att man har brister, då kan man välja att göra nått åt dem.
Men försonas man med sina brister. Ja det är som att säga att man inte kan göra nått åt dem. Och det köper inte jag. Jag vet att man kan göra nått åt sina brister. Celluliterna, nej, men bristerna kan man faktiskt arbeta med. Det är sant om du inte tror mig. Det är därför man ofta stör sig på andra personer som har samma brister som en själv som man inte riktigt vill erkänna att man själv har. ( och ja, så är det, det är bara att erkänna)
Om man då försonas med sina brister. Så är det som att säga att de inte går att göra nått åt, eller arbeta på och det är något som jag inte tror ett dugg på. Jag tror att allt går att arbeta på. Sträva till att nå dit man vill.
Så nej, det köper jag bara inte.
Okej, att försona, är det samma som att acceptera? Eller typ förlåta kanske? Man ska i alla fall försonas med tanken om att man har dem. Inte att man har dem. Det är stor skillnad. För om man bara ger upp och säger: Nej men jag har mina brister och det är inget att göra åt, det går inte. Jag bara äääär sådan.
Ja, då kan man lika gärna gå och dra något gammalt över sig och gräva ner sig.
För om man försonas med tanken om att man har brister, då kan man välja att göra nått åt dem.
Men försonas man med sina brister. Ja det är som att säga att man inte kan göra nått åt dem. Och det köper inte jag. Jag vet att man kan göra nått åt sina brister. Celluliterna, nej, men bristerna kan man faktiskt arbeta med. Det är sant om du inte tror mig. Det är därför man ofta stör sig på andra personer som har samma brister som en själv som man inte riktigt vill erkänna att man själv har. ( och ja, så är det, det är bara att erkänna)
Om man då försonas med sina brister. Så är det som att säga att de inte går att göra nått åt, eller arbeta på och det är något som jag inte tror ett dugg på. Jag tror att allt går att arbeta på. Sträva till att nå dit man vill.
Så nej, det köper jag bara inte.
3 november 2011
Försonas med dina brister
Ok, nu till nått som kan göra mig så frustrerad och ibland klämmer jag ur mig något lika klämkäckt själv.
Som det här :
1Försonas med dina brister. Det låter så fint och så bra.
2En självuppfyllande profetia. Som till viss del kan vara san, men jag kan giva den på moppo i alla fall.
3Acceptera det som du inte kan förändra. Eller kanske
4En gammal hund går inte att lära sig sitta.
5Eller Hon/Han bara är så. Som en förklaring till att någon beter sig dumt.
6Eller du vet ju hur han/hon är.
7Ja, men så har hon/han alltid varit. Eller sug på den här karamellen:
8Alla har samma förutsättningar, det är vad man själv gör med dem som avgör om man är framgångsrik eller inte.
Ok, låt mig få banka er i huvudet med några små svar på tal.
Vi kan till och med låta de bli separata inlägg. Spännande va!
Som det här :
1Försonas med dina brister. Det låter så fint och så bra.
2En självuppfyllande profetia. Som till viss del kan vara san, men jag kan giva den på moppo i alla fall.
3Acceptera det som du inte kan förändra. Eller kanske
4En gammal hund går inte att lära sig sitta.
5Eller Hon/Han bara är så. Som en förklaring till att någon beter sig dumt.
6Eller du vet ju hur han/hon är.
7Ja, men så har hon/han alltid varit. Eller sug på den här karamellen:
8Alla har samma förutsättningar, det är vad man själv gör med dem som avgör om man är framgångsrik eller inte.
Ok, låt mig få banka er i huvudet med några små svar på tal.
Vi kan till och med låta de bli separata inlägg. Spännande va!
7 mars 2011
Dag 6 Känslan av
Känslan av är dagens tema.
Känslan av kan ju handla om precis allt. Känslan av Kärlek, Känslan av ensamhet, känslan av otillräcklighet, känslan av lycka, känslan av styrka, känslan av glädje, känslan av hopplöshet, känslan av vardagen, känslan av en gosig hund, känslan av att ligga i sängen bredvid maken, känslan av att gå ute sent en kväll på en gata där bara gatlyktorna gör en sällskap, känslan av ilska, vanmakt, våren, det är känslan av livet jag vill åt.
Nu när jag inte längre är i hamster hjulet, sova, äta, jobba, äta, jobba, fika, jobba, hem, äta, studera, se på tv, sova och så börjar det om igen.
Det jag längtar mest efter är känslan av smärtfrihet. Känslan av vardagen, känslan som man får när man är less på jobbet och bara orka inte. Fast man gör ju det endå.
Den känslan längtar jag efter.
Jag skulle vilja vakna en morgon utan att det gjorde ont i ryggen, utan att jag behöver ta hänsyn till min jäkla rygg i allt jag gör
Känslan av kan ju handla om precis allt. Känslan av Kärlek, Känslan av ensamhet, känslan av otillräcklighet, känslan av lycka, känslan av styrka, känslan av glädje, känslan av hopplöshet, känslan av vardagen, känslan av en gosig hund, känslan av att ligga i sängen bredvid maken, känslan av att gå ute sent en kväll på en gata där bara gatlyktorna gör en sällskap, känslan av ilska, vanmakt, våren, det är känslan av livet jag vill åt.
Nu när jag inte längre är i hamster hjulet, sova, äta, jobba, äta, jobba, fika, jobba, hem, äta, studera, se på tv, sova och så börjar det om igen.
Det jag längtar mest efter är känslan av smärtfrihet. Känslan av vardagen, känslan som man får när man är less på jobbet och bara orka inte. Fast man gör ju det endå.
Den känslan längtar jag efter.
Jag skulle vilja vakna en morgon utan att det gjorde ont i ryggen, utan att jag behöver ta hänsyn till min jäkla rygg i allt jag gör
6 mars 2011
Dag 5: Tydliga mål
Tydliga mål, jag tror att man måste ha en framtidstro och veta vad man vill med sin framtid.
När man är yngre, såsom jag är, så kan man planera vad man vill arbeta med och hur man vill ha sin framtid. Även om framtiden på intet sätt är bestämd. För man kan ju inte planera vad som händer och veta med exakthet att det slår in. Men mål ska man ha och drömmar som kan bli verklighet.
Mitt första tydliga mål är att under Mars månad gå ner så att jag hamnar på -18 kg sen den 26 juni 2010.
Mitt andra tydliga mål är att jag ska göra min sjukgymnastik varje dag.
Mitt tredje tydliga mål är att jag ska koncentrera mig på att bli bättre i ryggen.
Mitt fjärde tydliga mål är att jag ska tänka på bålstabiliteten.
Hur ska jag göra ?
1. Äta regelbundet och små portioner
2. Det är bara att göra det.
3. Genom att göra min sjukgymnastik, vattengympa, MR med kontraströntgen, gå på sjukgymnastik hos Lisa den 9/3 och höra av mig till Ortopeden efter att de har gjort Magnetröntgen den 10/3.
4. Spänna magen ofta, tänka på att dra in naveln/magen när jag går ner för trapporna, sitter i stolen, ser på tv och så vidare.
Varför ska jag göra det?
1. För att min rygg kommer må bättre av att jag går ner i vikt.
2. För att min rygg mår bättre om min stabilitet i musklerna ökar och det hjälper till att hålla min rygg på plats.
3. För att min rygg ska bli smärtfri så småningom och jag kan återgå till att jobba och leva mitt liv.
4. För att stabilicera upp min rygg och använda de små musklerna som leder till att jag får mindre ont.
Vad är era tydliga mål?
När man är yngre, såsom jag är, så kan man planera vad man vill arbeta med och hur man vill ha sin framtid. Även om framtiden på intet sätt är bestämd. För man kan ju inte planera vad som händer och veta med exakthet att det slår in. Men mål ska man ha och drömmar som kan bli verklighet.
Mitt första tydliga mål är att under Mars månad gå ner så att jag hamnar på -18 kg sen den 26 juni 2010.
Mitt andra tydliga mål är att jag ska göra min sjukgymnastik varje dag.
Mitt tredje tydliga mål är att jag ska koncentrera mig på att bli bättre i ryggen.
Mitt fjärde tydliga mål är att jag ska tänka på bålstabiliteten.
Hur ska jag göra ?
1. Äta regelbundet och små portioner
2. Det är bara att göra det.
3. Genom att göra min sjukgymnastik, vattengympa, MR med kontraströntgen, gå på sjukgymnastik hos Lisa den 9/3 och höra av mig till Ortopeden efter att de har gjort Magnetröntgen den 10/3.
4. Spänna magen ofta, tänka på att dra in naveln/magen när jag går ner för trapporna, sitter i stolen, ser på tv och så vidare.
Varför ska jag göra det?
1. För att min rygg kommer må bättre av att jag går ner i vikt.
2. För att min rygg mår bättre om min stabilitet i musklerna ökar och det hjälper till att hålla min rygg på plats.
3. För att min rygg ska bli smärtfri så småningom och jag kan återgå till att jobba och leva mitt liv.
4. För att stabilicera upp min rygg och använda de små musklerna som leder till att jag får mindre ont.
Vad är era tydliga mål?
3 mars 2011
Dag 2.Ta en paus, vad gör du då
Ta en paus, tja hela mitt liv är på paus just nu. Jag jobbar inte för att jag är sjuk, jag pluggar inte för att jag är sjuk, jag kan inte köra bil, eller får, får jag. Men om jag får kramp i gaspedalsfoten när jag gasar kommer jag köra av vägen så det riskerar jag inte. Jag tvättar inte kläder för jag får inte lyfta, jag bär inte in ved, jag våttorkar inte golven, jag reser inte till växjö. Jag planerar ingenting för framtiden. Jag bara är. Är. ÄR. ÄR.
Mitt liv är helt enkelt på paus just nu, det känns så i alla fall. Som att "alla andra" vilka de nu är, har ett mycket mera aktivt liv än vad jag har. Ett mycket mera spännande, även om de tycker att det är vardagstråkigt.
De går till jobbet, de kör bil, de studerar, de är sociala, de tvättar tvätt och städar hemma. De går på bio och restaurang. De går på tur eller på stan.
Ja jag är grön av avund ibland på alla er andra som kan göra allt. Som fortfarande tar det för givet och lever i den villfarelsen att man är odödlig och att "kroppen bara ska fungera".
Så jag är på paus och vad gör jag här i mitt limbostadie tills mitt liv kan återgå till en vardag, eller en ny vardag efter nya förutsättningar. Tja, jag läser böcker, jag går på min lilla långpromenad, jag gör min sjukgymnastik, jag äter, sover, surfar, bloggar och ligger i sängen och vilar ryggen.
Förut var en paus att andas i blåsten eller skratta sig tokig åt något roligt.Eller bara va.
Det är skillnaden mot då och nu. Nu är jag bara mest hela tiden.
Mitt liv är helt enkelt på paus just nu, det känns så i alla fall. Som att "alla andra" vilka de nu är, har ett mycket mera aktivt liv än vad jag har. Ett mycket mera spännande, även om de tycker att det är vardagstråkigt.
De går till jobbet, de kör bil, de studerar, de är sociala, de tvättar tvätt och städar hemma. De går på bio och restaurang. De går på tur eller på stan.
Ja jag är grön av avund ibland på alla er andra som kan göra allt. Som fortfarande tar det för givet och lever i den villfarelsen att man är odödlig och att "kroppen bara ska fungera".
Så jag är på paus och vad gör jag här i mitt limbostadie tills mitt liv kan återgå till en vardag, eller en ny vardag efter nya förutsättningar. Tja, jag läser böcker, jag går på min lilla långpromenad, jag gör min sjukgymnastik, jag äter, sover, surfar, bloggar och ligger i sängen och vilar ryggen.
Förut var en paus att andas i blåsten eller skratta sig tokig åt något roligt.Eller bara va.
Det är skillnaden mot då och nu. Nu är jag bara mest hela tiden.
28 februari 2011
10 dagar
Jag tänkte göra en "30 dagar" fast med bara 10 dagar denna gång. Känns överkomligt och spännande de 10 dagarna är:
- Vad är viktigt i ditt liv
- Ta en paus, vad gör du då
- Det roligaste i vardagen
- Rör på dig
- Tydliga mål
- Känslan av
- Vad säger du nej till för att säga ja till något annat
- Ge uppskattning
- Stöd
- Vad njuter du av
17 februari 2011
En lista till=)
Skor: Hehe...tjocksockar menar du väll? Jag drömmer om snygga halvhöga stövlar. Du vet så där ladylikt. Sneakers: Oasis tror jag de heter, kommer inte ihåg, utprövade efter mina fötter, himla hejjiga.
Jeans: Ja, just nu ett par gråa
T-shirts: bara vid gympa och när jag har feber och snor makens.
Underkläder: Oftast vita, 4 par storlekar för stora tanttrosor, Ja, jag måste köpa nya, jag har krympit ur dem=)
Väska: Murrberry, svart, en vit från mamsen och en röd från maken.
Plånbok: En svart från OKQ8 i läder. Väldigt bra får plats med allt.
Solglasögon: Japp i den vita handväskan
Klocka: på mobilen( när den nu fungerar igen)
Smycken: Min vigselring, pluppörhängen eller pärlörhängen
Mobiltelefon: är på lagning en sonyericsson vivaz
Dator: Sony vaio
Lotion: japp, någon frukt lotion utan parabener i, luktar skumt men är väldigt bra
Deodorant: Rexona woman, extra dry.
Tandkräm: Colgate gele.
Shampoo/balsam: Tressemé
Tvål: barnängen eller nivea för känslig hy
Parfym: Lumene Merry me eller en vardagsparfym från något order företag. Jag gillar oxå d&G once eller vad den nu heter.
Mineralvatten: JA
Vin: Nja, jordgubbsvinet som sven gör är gott
Drink: Mohito! Fast med j jag vet!
Bröd: Hembakt.
Mat: Svensk.(och sushi och pesto och kinesiskt och och och...)
Glass: 88
Godis: jao, polly serru och kommer det till snacks är det fredagsmix som äger.
Säng: önskar jag mig en ny en.
Lakan: randiga
Frisörsalong: Kersti salongen hos Victoria
Dagstidning: Nej.
Magasin:Yourlife, LEVAPS och Kattis och Co
Nu....eran tur: BEGIN!
Jeans: Ja, just nu ett par gråa
T-shirts: bara vid gympa och när jag har feber och snor makens.
Underkläder: Oftast vita, 4 par storlekar för stora tanttrosor, Ja, jag måste köpa nya, jag har krympit ur dem=)
Väska: Murrberry, svart, en vit från mamsen och en röd från maken.
Plånbok: En svart från OKQ8 i läder. Väldigt bra får plats med allt.
Solglasögon: Japp i den vita handväskan
Klocka: på mobilen( när den nu fungerar igen)
Smycken: Min vigselring, pluppörhängen eller pärlörhängen
Mobiltelefon: är på lagning en sonyericsson vivaz
Dator: Sony vaio
Lotion: japp, någon frukt lotion utan parabener i, luktar skumt men är väldigt bra
Deodorant: Rexona woman, extra dry.
Tandkräm: Colgate gele.
Shampoo/balsam: Tressemé
Tvål: barnängen eller nivea för känslig hy
Parfym: Lumene Merry me eller en vardagsparfym från något order företag. Jag gillar oxå d&G once eller vad den nu heter.
Mineralvatten: JA
Vin: Nja, jordgubbsvinet som sven gör är gott
Drink: Mohito! Fast med j jag vet!
Bröd: Hembakt.
Mat: Svensk.(och sushi och pesto och kinesiskt och och och...)
Glass: 88
Godis: jao, polly serru och kommer det till snacks är det fredagsmix som äger.
Säng: önskar jag mig en ny en.
Lakan: randiga
Frisörsalong: Kersti salongen hos Victoria
Dagstidning: Nej.
Magasin:Yourlife, LEVAPS och Kattis och Co
Nu....eran tur: BEGIN!
22 januari 2011
Tema 4. Säg det högt, skriv det i bläck.
Säg det högt, skriv det i bläck.
Den meningen, det är precis det jag gör. Jag säger det högt och jag skriver det i bläck. Uppenbarligen fungerar det också.
Jag har en bok hemma, en svart bok med rosa kanter som jag har tre, teman i. Det är en bok som gör att jag håller mig fokuserad. Jag är en sån där kvinna vars fokus splittras väldigt lätt.
Jag skriver inte i den varje dag men lite då och då för att hålla mitt fokus.
Jag skriver:
Tre stycken bra:
Det betyder att det är tre saker som är bra med mig eller som jag har gjort bra idag
Tre stycken tack:
Om tre stycken saker jag är tacksam för eller att något roligt har hänt
Tre stycken hjälp
Här skriver jag saker som jag vill behålla min fokus på.
Jag har en hel svart bok med Hjälp mig att klara matte B i.
Och jag klarade det ju.
Jag säger inte att det är för alla och jag säger inte att man måste skriva det jämt.
Men det är ett bra fokus verktyg och ett bra verktyg för att få bättre självkänsla och självförtroende eftersom man skriver tre stycken bra saker med sig själv eller som man har gjort.
Det förtydligar vad det är som är så fantastiskt med en.
Den meningen, det är precis det jag gör. Jag säger det högt och jag skriver det i bläck. Uppenbarligen fungerar det också.
Jag har en bok hemma, en svart bok med rosa kanter som jag har tre, teman i. Det är en bok som gör att jag håller mig fokuserad. Jag är en sån där kvinna vars fokus splittras väldigt lätt.
Jag skriver inte i den varje dag men lite då och då för att hålla mitt fokus.
Jag skriver:
Tre stycken bra:
Det betyder att det är tre saker som är bra med mig eller som jag har gjort bra idag
Tre stycken tack:
Om tre stycken saker jag är tacksam för eller att något roligt har hänt
Tre stycken hjälp
Här skriver jag saker som jag vill behålla min fokus på.
Jag har en hel svart bok med Hjälp mig att klara matte B i.
Och jag klarade det ju.
Jag säger inte att det är för alla och jag säger inte att man måste skriva det jämt.
Men det är ett bra fokus verktyg och ett bra verktyg för att få bättre självkänsla och självförtroende eftersom man skriver tre stycken bra saker med sig själv eller som man har gjort.
Det förtydligar vad det är som är så fantastiskt med en.
21 januari 2011
Dagens tema fyll på med osynliga medaljer
3. Samla osynliga medaljer
Det är ett utmärkt tema med tanke på att jag idag har nått minus 17 kg på 7 månader. Det känns som istället för att ha 17 mjölkpaket hängade på mig har jag 17 medaljer i hjärtat som värmer och mår bra där inne.
Det som är skillnaden denna gång mot alla andra gånger jag har gått ner, är att det verkligen inte är jobbigt. Okej jag vet det här 17e kilot har varit en pain in the ass och tagit lång tid på sig att komma till skott. Men det har för den saken inte varit jobbigt rent fysiskt. Det 17e kilot var mer jobbigt mentalt än det 10e kilot.
Jag har inte motionerat. Jag har inte slutat med kolhydrater. Jag har inte slutat äta godis, dricka läsk, fredagsmix eller taccos. Jag har inte slutat med kladdkaka eller pannkakor med blåbärssylt och vispad grädde. Inte heller med riktiga produkter. Det är mellanmjölk, riktig cremefraiche och riktig grädde. Jag har bara ändrats i huvudet och på så sätt lyckats.
Jag har gjort små långvariga förändringar. När vikten har pendlat uppåt ja, då har jag inte skällt på mig själv, utan istället funderat på hur kommer det här sig?
När det går bra. Då gör jag ett wosh ljud och knyter näven och svingar samtidigt. ( maken brukar säga, inget wosh ljud idag? Eller bra jobbat, när han hör Woshet ifrån sovrummet.) Det är ett sätt att belöna mig själv med. Jag vet att det låter konstigt. Men om man gör något positivt och gör ett eget ljud eller v tecken och bara WOSH! då kommer man ihåg den känslan mycket längre och det blir mycket mera positivt på det sättet.
Det fungerar. Faktiskt.
Jag tror det är bra att samla osynliga medaljer. För då berömmer man sig själv och kommer på hur fruktansvärt bra man är. Ofta glömmer man det där positiva. Ofta är man så fokuserad på det negativa så att till sist blir det, det enda man faktiskt kommer ihåg. Om man gör åtta bra saker på jobbet till exempel och en dålig sak. Vad är det man bär med sig hem? Jo den dåliga saker.
Därför är det bra med osynliga medaljer som man hänger på sig själv för att man är duktig. Att man tänker i huvudet. Denna medalj pinn är för ....( ifylles av något bra) och så lägger man på ett wosh ljud.
Dels bygger man på sin självkänsla och dels fylls man inombords av något positivt och bra och så går man runt och gottar sig i den känslan hela dagen.
Det är ett utmärkt tema med tanke på att jag idag har nått minus 17 kg på 7 månader. Det känns som istället för att ha 17 mjölkpaket hängade på mig har jag 17 medaljer i hjärtat som värmer och mår bra där inne.
Det som är skillnaden denna gång mot alla andra gånger jag har gått ner, är att det verkligen inte är jobbigt. Okej jag vet det här 17e kilot har varit en pain in the ass och tagit lång tid på sig att komma till skott. Men det har för den saken inte varit jobbigt rent fysiskt. Det 17e kilot var mer jobbigt mentalt än det 10e kilot.
 | |
| Wosh! |
Jag har gjort små långvariga förändringar. När vikten har pendlat uppåt ja, då har jag inte skällt på mig själv, utan istället funderat på hur kommer det här sig?
När det går bra. Då gör jag ett wosh ljud och knyter näven och svingar samtidigt. ( maken brukar säga, inget wosh ljud idag? Eller bra jobbat, när han hör Woshet ifrån sovrummet.) Det är ett sätt att belöna mig själv med. Jag vet att det låter konstigt. Men om man gör något positivt och gör ett eget ljud eller v tecken och bara WOSH! då kommer man ihåg den känslan mycket längre och det blir mycket mera positivt på det sättet.
Det fungerar. Faktiskt.
Jag tror det är bra att samla osynliga medaljer. För då berömmer man sig själv och kommer på hur fruktansvärt bra man är. Ofta glömmer man det där positiva. Ofta är man så fokuserad på det negativa så att till sist blir det, det enda man faktiskt kommer ihåg. Om man gör åtta bra saker på jobbet till exempel och en dålig sak. Vad är det man bär med sig hem? Jo den dåliga saker.
Därför är det bra med osynliga medaljer som man hänger på sig själv för att man är duktig. Att man tänker i huvudet. Denna medalj pinn är för ....( ifylles av något bra) och så lägger man på ett wosh ljud.
Dels bygger man på sin självkänsla och dels fylls man inombords av något positivt och bra och så går man runt och gottar sig i den känslan hela dagen.
20 januari 2011
Låt ditt undermedvetna jobba
Det är nästa tema.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Låt ditt undermedvetna jobba. Smakar på orden.
Låt. Ditt. Undermedvetna. Jobba.
Jag tror vi har sanningar om oss själva. Jag har åtminstone det. Sånna där självuppfyllande profetior.
Förut bestod de av att: Jag är värdelös, det här går inte, jag kan inte.
Nu står det för att jag är härlig och jag kan! Och jag vill! Och jag vet! Själv!
Och jag är älskad.Massor av älskad och jag älskar mig själv. Och allt går bara man har en plan.
Det är vad jag säger till mig själv i alla fall. Varje dag. Det blir till undermedvetna sanningar. Jag har lärt mig av maken att använda positiva ord. Som det här kommer gå bra, jag fixar det här. Jag kan göra det här. Det går bra.
Jag tror att går man runt och gapar( använder munnen) om hur negativt allting är. Precis allt. Negativt, Negativt. Ja då blir hela världen runt en negativ och dålig. För då blir det svårt att se det fina i livet. Det blir en självupplevd profetia. Att världen är en mörk och hemsk plats. Bara för att man använder ord med negativ mening. Att de orden matar man sig själv och sin omgivning med och helt plötsligt är världen bara dålig.
Men usch så hemskt att de inte kan ploga tillräckligt bra. Eller det är så hemskt att det är kallt ute.Det går att göra listan längre.
Därför tror jag att om man är positiv och pratar i positivt ordalag så gör det att ens undermedvetna programmerar om en till att bli en mer positiv människa. På så sätt låter man det undermedvetna arbetar medvetet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Låt ditt undermedvetna jobba. Smakar på orden.
Låt. Ditt. Undermedvetna. Jobba.
Jag tror vi har sanningar om oss själva. Jag har åtminstone det. Sånna där självuppfyllande profetior.
Förut bestod de av att: Jag är värdelös, det här går inte, jag kan inte.
Nu står det för att jag är härlig och jag kan! Och jag vill! Och jag vet! Själv!
Och jag är älskad.Massor av älskad och jag älskar mig själv. Och allt går bara man har en plan.
Det är vad jag säger till mig själv i alla fall. Varje dag. Det blir till undermedvetna sanningar. Jag har lärt mig av maken att använda positiva ord. Som det här kommer gå bra, jag fixar det här. Jag kan göra det här. Det går bra.
Jag tror att går man runt och gapar( använder munnen) om hur negativt allting är. Precis allt. Negativt, Negativt. Ja då blir hela världen runt en negativ och dålig. För då blir det svårt att se det fina i livet. Det blir en självupplevd profetia. Att världen är en mörk och hemsk plats. Bara för att man använder ord med negativ mening. Att de orden matar man sig själv och sin omgivning med och helt plötsligt är världen bara dålig.
Men usch så hemskt att de inte kan ploga tillräckligt bra. Eller det är så hemskt att det är kallt ute.Det går att göra listan längre.
Därför tror jag att om man är positiv och pratar i positivt ordalag så gör det att ens undermedvetna programmerar om en till att bli en mer positiv människa. På så sätt låter man det undermedvetna arbetar medvetet.
19 januari 2011
Vad kommer det stå på din gravsten?
Det är temat.
Vad kommer det stå på din gravsten.
När jag dör, vill jag vara väldigt gammal. Jag vill ha upplevt ett härligt liv med mycket skratt men även tårar. Jag vill ha upplevt sånt där som hör livet till.
Jag vill verkligen dö tillfreds med det liv jag har levat och att jag inte ångrar någonting.
Eller en sak kommer jag ångra. Det är att jag inte har tagit hand om min kropp och fått diskbråck.
Det ångrar jag. Men det är inget som säger att även om jag hade tagit hand om min kropp till tusen att jag inte hade fått diskbråck i alla fall.
Jag skulle vilja resa en del, utbilda mig färdigt, få en superkropp. Nu pratar jag inte om supersmal, eller superhet eller hollywoodfräck. Jag pratar om en normalt funtad kropp med skavanker här och där men ändå är perfekt. En superkropp. En kropp som orkar mycket men inte allt. En som kommer i normala storlekar i affären. En kropp som kan gå i högklackat. Jag drömmer om högklackade skor. Att trippa runt i högklackat.
Fatta ett par riktigt snygga högklackade skor, rött läppstift och rött hår. Kan det bli bättre.
Jag skulle vilja få barn i framtiden. Ett perfekt litet pyr som är friskt och är en del av mig och maken. Vårat kärleksbarn eller två. ( jag är inte gravid, måste bara förtydliga ordentligt).
Jag vill leva ett rikt kärleksfullt liv. Att jag och maken aldrig glömmer bort våran kärlek i vardagens spinn. Att vi tar hand om varandra och ger varandra plats så att våran kärlek till varandra håller tills döden skiljer oss åt.
Kärlek är som sagt inte given även om man ger den. Det är något som inte får glömmas bort och måste tas hand om för annars naggas den i kanten och kan bli bitter och ful och till sist kanske den vissnar och dör.
Det vill inte jag. Jag vill att vi tar hand om våran kärlek så länge livet leker och finns hos oss.
Jag vill även ha ett rikt liv med mina vänner.
Att de ska säga: Ellinor hon var en riktig pangbrud och en sann vänn.
Jag vill resa, ut och se världen och arbeta med något som utmanar mig och jag tycker är skoj. För man ska ju spendera merparten av sin dag på arbetet. Då måste det vara underhållande och utmanande. Inte bara något man går till för att få pengar i slutändan av dagen. Jag älskar att arbeta. Det är sant. Jag tycker att det är roligt.
Så därför vill jag ha ett jobb som jag tycker är roligt och underhållande och utmanande som jag trivs med.
När jag blir pensionär vill jag vara en pigg tant som åker rosa bussarna och ser Asien och Afrika tillsammans med maken och skrattar mycket.
Jag vill inte skriva vad det ska stå på min gravsten.
Det får de efterlevande bestämma.
Men helst inte ord som, grinig kärring som bara var sur. Då har det gått hemskt fel i mitt liv. Jag hoppas jag alltid försöker vara positiv med mitt liv och att jag värdesätter och gör det bästa som går.
Typ älskad vore fint.
Vad kommer det stå på din gravsten.
När jag dör, vill jag vara väldigt gammal. Jag vill ha upplevt ett härligt liv med mycket skratt men även tårar. Jag vill ha upplevt sånt där som hör livet till.
Jag vill verkligen dö tillfreds med det liv jag har levat och att jag inte ångrar någonting.
Eller en sak kommer jag ångra. Det är att jag inte har tagit hand om min kropp och fått diskbråck.
Det ångrar jag. Men det är inget som säger att även om jag hade tagit hand om min kropp till tusen att jag inte hade fått diskbråck i alla fall.
Jag skulle vilja resa en del, utbilda mig färdigt, få en superkropp. Nu pratar jag inte om supersmal, eller superhet eller hollywoodfräck. Jag pratar om en normalt funtad kropp med skavanker här och där men ändå är perfekt. En superkropp. En kropp som orkar mycket men inte allt. En som kommer i normala storlekar i affären. En kropp som kan gå i högklackat. Jag drömmer om högklackade skor. Att trippa runt i högklackat.
Fatta ett par riktigt snygga högklackade skor, rött läppstift och rött hår. Kan det bli bättre.
Jag skulle vilja få barn i framtiden. Ett perfekt litet pyr som är friskt och är en del av mig och maken. Vårat kärleksbarn eller två. ( jag är inte gravid, måste bara förtydliga ordentligt).
Jag vill leva ett rikt kärleksfullt liv. Att jag och maken aldrig glömmer bort våran kärlek i vardagens spinn. Att vi tar hand om varandra och ger varandra plats så att våran kärlek till varandra håller tills döden skiljer oss åt.
Kärlek är som sagt inte given även om man ger den. Det är något som inte får glömmas bort och måste tas hand om för annars naggas den i kanten och kan bli bitter och ful och till sist kanske den vissnar och dör.
Det vill inte jag. Jag vill att vi tar hand om våran kärlek så länge livet leker och finns hos oss.
Jag vill även ha ett rikt liv med mina vänner.
Att de ska säga: Ellinor hon var en riktig pangbrud och en sann vänn.
Jag vill resa, ut och se världen och arbeta med något som utmanar mig och jag tycker är skoj. För man ska ju spendera merparten av sin dag på arbetet. Då måste det vara underhållande och utmanande. Inte bara något man går till för att få pengar i slutändan av dagen. Jag älskar att arbeta. Det är sant. Jag tycker att det är roligt.
Så därför vill jag ha ett jobb som jag tycker är roligt och underhållande och utmanande som jag trivs med.
När jag blir pensionär vill jag vara en pigg tant som åker rosa bussarna och ser Asien och Afrika tillsammans med maken och skrattar mycket.
Jag vill inte skriva vad det ska stå på min gravsten.
Det får de efterlevande bestämma.
Men helst inte ord som, grinig kärring som bara var sur. Då har det gått hemskt fel i mitt liv. Jag hoppas jag alltid försöker vara positiv med mitt liv och att jag värdesätter och gör det bästa som går.
Typ älskad vore fint.
Shortcuts frågor=)
Shortcut har en artikell på deras hemsida som handlar om att sätta mål. Den artikeln tycker jag var rolig och tänkvärd
Den heter: Så sätter du mål som passar just dig.
Det är en jobb och karriär sida men jag tänkte använda mig av den listan rent generellt. Och skriva utifrån dessa teman: I fyra dagar. Jag gillar att skriva utifrån ett tema. Om någon har något åt mig, så ge mig det på en gång=)
1. Vad ska det stå på din gravsten?
2. Låt ditt undermedvetna jobba
3. Samla osynliga medaljer
4. Säg det högt, skriv det i bläck.
Den heter: Så sätter du mål som passar just dig.
Det är en jobb och karriär sida men jag tänkte använda mig av den listan rent generellt. Och skriva utifrån dessa teman: I fyra dagar. Jag gillar att skriva utifrån ett tema. Om någon har något åt mig, så ge mig det på en gång=)
1. Vad ska det stå på din gravsten?
2. Låt ditt undermedvetna jobba
3. Samla osynliga medaljer
4. Säg det högt, skriv det i bläck.
26 december 2010
Dag 30
Ett sista ögonblick.
Inget ögonblick är det sista utan att vara ett ögonblick av det första av något nytt. Jag tycker inte om att skriva att det här är slutet, eller det här är det sista ögonblicket av någonting. För i grund och botten är det ju inte det. Det är bara bara början på något nytt.
Även om det gamla är bra och det är jobbigt att förnya sig jämt och ständigt så gör vi det varje dag. För igår var vi någon annan. Idag är något nytt. Jag tror inte att det var bättre förr. Jag tror att man går igenom livet och lär sig av det sista ögonblicket och det första av något nytt. Att även om man skulle gå tillbaka till det som var då, så är man inte samma person nu och det kommer aldrig att vara lika dant som det var då. Det kommer inte kännas lika dant, för man är inte den samma som man var då.
Jag tror det är bra med sista ögonblick och början på något nytt, jag tror det är bra att lära sig nya saker, pröva nya saker och inte alltid göra som man alltid gjort. Jag tror att stannar man kvar för länge i det bekväma stadiet av " så här har vi alltid gjort och kommer alltid att göra" så fastnar man och blir inskränkt.
Man ser inte möjligheterna utan bara nackdelarna och blir lite bitter i slutändan.
Jag vill gå igenom mitt liv utan att bli bitter. Jag tror att om man blir bitter så beror det helt enkelt på att man har gett upp om sig själv. Att man slutar pröva nya saker och utvecklas, att man slutar titta efter vad man verkligen vill med sitt liv och hur man vill leva. Att även om livet tar en dit man inte trodde att man skulle då innan man visste vart man hamnade. Måste man göra det bästa av situationen och acceptera det nya och drömma nya drömmar efter ens nya förutsättningar.
Så ett sista ögonblick är egentligen bara början på något nytt som om man vill och behandlar det som så kan bli något fantastiskt och mycket bättre än det som var.
Inget ögonblick är det sista utan att vara ett ögonblick av det första av något nytt. Jag tycker inte om att skriva att det här är slutet, eller det här är det sista ögonblicket av någonting. För i grund och botten är det ju inte det. Det är bara bara början på något nytt.
Även om det gamla är bra och det är jobbigt att förnya sig jämt och ständigt så gör vi det varje dag. För igår var vi någon annan. Idag är något nytt. Jag tror inte att det var bättre förr. Jag tror att man går igenom livet och lär sig av det sista ögonblicket och det första av något nytt. Att även om man skulle gå tillbaka till det som var då, så är man inte samma person nu och det kommer aldrig att vara lika dant som det var då. Det kommer inte kännas lika dant, för man är inte den samma som man var då.
Jag tror det är bra med sista ögonblick och början på något nytt, jag tror det är bra att lära sig nya saker, pröva nya saker och inte alltid göra som man alltid gjort. Jag tror att stannar man kvar för länge i det bekväma stadiet av " så här har vi alltid gjort och kommer alltid att göra" så fastnar man och blir inskränkt.
Man ser inte möjligheterna utan bara nackdelarna och blir lite bitter i slutändan.
Jag vill gå igenom mitt liv utan att bli bitter. Jag tror att om man blir bitter så beror det helt enkelt på att man har gett upp om sig själv. Att man slutar pröva nya saker och utvecklas, att man slutar titta efter vad man verkligen vill med sitt liv och hur man vill leva. Att även om livet tar en dit man inte trodde att man skulle då innan man visste vart man hamnade. Måste man göra det bästa av situationen och acceptera det nya och drömma nya drömmar efter ens nya förutsättningar.
Så ett sista ögonblick är egentligen bara början på något nytt som om man vill och behandlar det som så kan bli något fantastiskt och mycket bättre än det som var.
A first
Ikväll blir det kalkon hemma, Makens familj kommer hit och ska äta det.
Jag gör den på mitt sätt. Jag lagar alltid mat på mitt sätt. Så är det bara.
Jag insåg just att mina 30 dagar inte är klara. Jag slutade på dag 29. Så tragiskt. Jag ska skriva en dag 30 så det blir färdigt. Jag har haft en förmåga att aldrig göra färdigt saker, även fast jag är mycket bättre på att komma i tid nu förtiden.
12 december 2010
Dag 29
Mina ambitioner
Jag får ofta höra att jag är en ambitiös tjej och det är jag ju med tanke på att jag åker 218 mil för att gå i skolan en helg i månaden. Eller att läsa matte B i 3 år för att tillslut polleten ska trilla ner och upptäcka att matte är rätt skoj. Jag vet vad jag vill där och ger inte upp i första taget.
Det är ambitiöst att vilja byta yrke och faktiskt göra det. Att nå sina drömmars mål. Att VÅGA.
Inte bara låta vardagen leda dig dit den vill utan leda vardagen dit du vill. Eller i mitt fall dit jag vill.
Det är lika ambitiöst som att flytta till andra sidan jorden för kärlekens skull eller skaffa barn med den man älskar. Som jag känner några som har gjort.
Jag, jag flyttade till Västerbotten med den jag älskar, vi har gift oss och både han och jag pluggar för att nå våra mål och göra det vi vill med livet. Jag har ambitioner även utanför karriären, att alltid ta hand om maken och mitt förhållande till varandra våran kärlek är otroligt viktig för mig. Att verkligen anstränga mig för att värdesätta mina vänner och att de känner så med.
Jag har även ambitionen att någon dag bli normalviktig och faktiskt glädja mig åt det med. Jag vet attt resan dit är lång och inte lätt men det är min ambition. Att kunna gå på vanliga delen av klädaffärerna och shoppa vad jag vill. Kunna välja bort kläder för att de inte passar, istället för att ta vad som erbjuds för att det finns inga andra val. Jag skulle vilja välja vad som är snyggt och passar mig.
Jag vill även bli frisk i min rygg. Att inte behöva ligga en hel dag i sängen bara för att jag har ont. Det vore fint. Att kunna röra mig normalt och inte ha ont. Det är en ambition jag har.
Jag skulle även vilja ha en bra kondis och vara stark i kroppen. Kunna jogga och klättra i berg. Åka i flygplan utan att arslet tar i över allt.
Jag skulle vilja gå in i ett rum utan att vara största kvinnan där. Att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. Ha stövlar som går till knäna istället för nedanför vaderna " utan resår eller knytfunktion".
Jag skulle även vilja skriva en bok. Resa jorden runt, skaffa barn i framtiden(nej jag är inte gravid) men mest av allt vill jag bli frisk i ryggen. Det är min största ambition nu. Det och få godkänt på uppsatsen, fortsätta med skolan och min utbildning och gå ner i vikt.
Jag tror mina ambitioner går att nå, inte för höga och tillräckliga. Sen om det kommer mera på vägen ja det visar sig.
Jag får ofta höra att jag är en ambitiös tjej och det är jag ju med tanke på att jag åker 218 mil för att gå i skolan en helg i månaden. Eller att läsa matte B i 3 år för att tillslut polleten ska trilla ner och upptäcka att matte är rätt skoj. Jag vet vad jag vill där och ger inte upp i första taget.
Det är ambitiöst att vilja byta yrke och faktiskt göra det. Att nå sina drömmars mål. Att VÅGA.
Inte bara låta vardagen leda dig dit den vill utan leda vardagen dit du vill. Eller i mitt fall dit jag vill.
Det är lika ambitiöst som att flytta till andra sidan jorden för kärlekens skull eller skaffa barn med den man älskar. Som jag känner några som har gjort.
Jag, jag flyttade till Västerbotten med den jag älskar, vi har gift oss och både han och jag pluggar för att nå våra mål och göra det vi vill med livet. Jag har ambitioner även utanför karriären, att alltid ta hand om maken och mitt förhållande till varandra våran kärlek är otroligt viktig för mig. Att verkligen anstränga mig för att värdesätta mina vänner och att de känner så med.
Jag har även ambitionen att någon dag bli normalviktig och faktiskt glädja mig åt det med. Jag vet attt resan dit är lång och inte lätt men det är min ambition. Att kunna gå på vanliga delen av klädaffärerna och shoppa vad jag vill. Kunna välja bort kläder för att de inte passar, istället för att ta vad som erbjuds för att det finns inga andra val. Jag skulle vilja välja vad som är snyggt och passar mig.
Jag vill även bli frisk i min rygg. Att inte behöva ligga en hel dag i sängen bara för att jag har ont. Det vore fint. Att kunna röra mig normalt och inte ha ont. Det är en ambition jag har.
Jag skulle även vilja ha en bra kondis och vara stark i kroppen. Kunna jogga och klättra i berg. Åka i flygplan utan att arslet tar i över allt.
Jag skulle vilja gå in i ett rum utan att vara största kvinnan där. Att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. Ha stövlar som går till knäna istället för nedanför vaderna " utan resår eller knytfunktion".
Jag skulle även vilja skriva en bok. Resa jorden runt, skaffa barn i framtiden(nej jag är inte gravid) men mest av allt vill jag bli frisk i ryggen. Det är min största ambition nu. Det och få godkänt på uppsatsen, fortsätta med skolan och min utbildning och gå ner i vikt.
Jag tror mina ambitioner går att nå, inte för höga och tillräckliga. Sen om det kommer mera på vägen ja det visar sig.
11 december 2010
Dag 27- Det här saknar jag
Jag saknar henne. Det här är mitt sista gången jag träffade henne innan hon dog. Vi pratade om dans och farfar och massor med annat. Detta var några dagar innan hon dog och jag filmade henne med kameran på mobilen. Jag är så glad att jag hann filma henne. Jag saknar min farmor. Att hennes röst finns på film så den går att höra.
Hon och jag hade en speciell relation. Jag är glad att jag fick reda på så mycket om henne och att hon älskar mig och jag henne.
Jag skrev det här samma dag som hon dog.
Vila i frid du vackra själ.
Du som kämpat genom livet emot sjukdom, fördomar, och mycket mera.
Brunnit för din familj och för din älskade.
Du som föddes utan släkt
och gjorde en stor härlig familj.
Nu är du hos farfar
efter många års längtan efter honom.
Jag älskar dig farmor
Tårar rinner ner för min kind
av saknaden efter dig.
Men jag vet att du har det bättre nu.
En bit av dig är alltid hos mig.
Och därför är du alltid älskad och aldrig glömd.
Sorgen och saknaden efter dig är stor farmor.
Glöm inte att titta ner på mig och resten av din familj här på jorden ibland.
Vi kommer titta upp på dig.
ditt barnbarn Ellinor
Min farmor Sonja Bergström dog i dag vid 9 tiden. 2006-12-29
Jag saknar min farmor och mormor och farfar. Jag saknar Jenny, Jag saknar de som saknas mig.
Jag är glad att jag fick henne på film hon som inte ville vara med på kort.
 |
| Barnens farväl |
Jag saknar dig.
10 december 2010
Dag 27
Min favoritplats
Den finns inte igentligen, den flyttar på sig när han går. Jag har ställen som betyder extra mycket men min favoritplats i världen är bredvik min make. Att ligga på hans arm och bli omhållen i trygghet och kärlek, det är min favoritplats i världen.
Den finns inte igentligen, den flyttar på sig när han går. Jag har ställen som betyder extra mycket men min favoritplats i världen är bredvik min make. Att ligga på hans arm och bli omhållen i trygghet och kärlek, det är min favoritplats i världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)