Veckans vägning -20,3 kg

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2 kg
Vecka 6: -0,7kg


Sedan operationen:  -12,9 kg
Totalt: -20,3 kg

Jag har gått ner freaking 20,3 kg. Jag är alltså 20,3 kg lättare än den 13 februari. Det är 9 veckor och 20 kg. Helt fantastiskt. Denna vecka gick jag "Bara" ner 7 hekto. Men det känns helt okej. 7 hekto är en väldigt bra siffra. Jag är mer än nöjd.
Det känns så sjukt att vikten bara rasar av mig. Att jag är hela 20(tjugo!) kilo mindre än för nio veckor sedan. Det är helt sjukt.
Jag kan inte fatta det i alla fall.Det går inte riktigt att ta in. Jag vet att det syns lite grann. Men jag tycker inte att det syns så mycket som 20 kg borde synas. Jaja.
Här är lite före och efter bilder.

Framifrån

Februari 2012- April 2012

Från sidan

Bakifrån

Det ända som märks är att dörren synns mera än förut. Och att jag kan sätta på mig strumporna lättare än innan. Men annars tycker jag inte att det känns så annorlunda.

Men ändå. Jag har gått ner 20 kg! Tjugo kilogram! Helt fantastiskt

Nå okejda 20 kg synns faktiskt

Jag har gått ner 20 kg och jag har inte tyckt att det har synts. Men kollar man på dörren som är bakom mig, hemma hos Svärisarna så syns det ju faktiskt. Det är faktiskt bra mycket mer dörr som syns på kortet till höger än det till vänster.Men jag har ju fortfarande väldigt mycket mage. Och hemsk svank och dålig hållning. Men endå. Nu inser jag att det syns. Har bara inte vela förstå det än.

Vår

Jag bara älskar vårblommor som blåsippor, vitsippor och hästsko. Det är så vackert när det sticker upp ur höstlöven. Älskar våren

Ja men håret då

Före

 

Jojo det kommer. Jag känner mig faktiskt riktigt nöjd även fast bilden på det nya håret. Eller det kortare håret är lite konstigt med varsin tåt så där som den heliga maria slöjan åt varsitt håll. Jag skyller på att jag var nyvaken.
Men fin är jag. I alla fall enligt mig och enligt Maken. Han sa att det är första gången jag ser fin ut i håret efter en klippning och att jag inte ser ut som en tant.

Och vilken klippning sedan då. Herreminje, jag skulle kunna gå tillbaka och klippa mig i morgon igen bara för denna underbara skalpmassage. Han höll säkert på att tvätta håret och masserade: MASSERADE i 25 minuter. Jag älskar denna frisör. Helt underbart. Fantastiskt.
Han masserade hela pannan, mina ögonbryn, mina öron, min nacke varenda millimeter av min skalp. Och det var helt fantastiskt. Sedan klippte han varenda hårstrå granskade varenda tes och klippte mig snyggt med och 250 kr tog han för hela kalaset. Underbart.

Denna underbara frisör på Hemdal ska jag absolut gå till igen. Himla bra frisör. Fantastiskt.
Jag ska bli stammis.

Efter

 

Asfalt!

Igår när jag och Svärisarna åkte in mot Umeå för att de skulle ta Svens bil och Sven skulle ta min bil. Så pratade vi om att det var så underbart att vi äntligen börjar se asfalten genom snötäcket på vägen.

Men låt oss tala asfalt:

Eller ASFALT!

( Kan även göras in till en studie om hur Stort Sverige är med tanke på de 60 milen som skiljer bilderna åt.)

Förebilder

Okej. De här är faktiskt bra bilder på mig. Jag har bilder från när jag och Maken var hos Stoffe och Bea och jag satt i deras soffa. Kände mig skitfin och när jag sedan fick se hur jag såg ut så ville jag kräkas på mig själv. Typ så. Även från i julas har jag bilder som bara är för hemska. Jag är inte riktigt redo för den reality checken.
Jag måste klara av att se på dem själv innan jag lägger ut dem här.
Det är mest bilder när jag sitter ner som jag får ta fram skämskudden och bara ååh neeej! Men samtidigt jag ser ju ut så där. Så där fet och stora väck på magen. Jag ser ut som en michelingubbe när jag sitter ner. Jag vet det. Men jag vill inte erkänna det för mig själv.

Jag vill inte behöva se bilder av mig själv när jag sitter ner från sidan och magen bara veckar sig. Jag gillar det inte. Jag har alltid haft en mage med valkar på. Jag kan inte komma ihåg sist jag inte hade veck på magen.
Jag kommer nog alltid ha valkar på magen. Men de behöver inte vara så här stora.

Men nu till det jag ville visa upp. Jag i min härliga kofta som jag älskar. Har fått den av mamma och jag känner mig alltid fin i denna kofta.

Framifrån

Från sidan

Bakifrån

Så här ser jag ut nu. Detta är jag. Visst jag har gått ner fyra kilo på sex dagar men det syns inte än. 

Det är så när man är jättetjock. Det syns inte då om man går ner fem eller tio kilo.

Dagens träningspass

Idag har jag tränat för första gången sedan jag blev sjuk för hehe två veckor sedan. Suck. Denna förkylning har verkligen tagit hårt på mig. När man inte tränar förlorar man muskler så himla fort. Konditionen börjar försvinna efter fyra dagar. Idag var det jobbigare än vanligt men väldigt skönt att få röra på kroppen igen. Den där promenaden som jag hade tänkt börja med struntar jag i. Det är nämligen minus 24 grader ute och då ska inte jag ut och gå.  Jag ska helst inte ut och gå i minus 15 för mina lungor och att varje promenad är som ett joggingpass för mig. Det blir så när kroppens muskler har förtvinat och man har gått som en sengångare i ett och ett halvt år. Då är det jobbigt att promenera.

Men det var inte det jag skulle berätta om utan min härliga träning.
Jag började träningspasset genom att städa min motionscykelhörna. Ja, för städning räknas som träning för mig det har Lisa, min sjukgymnast sagt.
Jag har ju täckt över min cykel och ställt massor av saker i vägen för den, eftersom jag inte ville se skrället när jag inte fick använda den. Den stod där och häcklade mig. Plus att den fungerar som en utmärkt hängare till kläder som man vill använda igen.

Det gick från det här:

 Till det här:

Tänk vad lite plockande kan ordna. Fantastiskt fint blev det och jag har även sorterat och slängt en massa med. Det är min strumplåda och på strumplådan har jag skor som jag inte vill ha i ladan.

Mina noppiga byxor och träningskor

Jag vet inte hur länge jag cyklade, antagligen några minuter men det var hemskt jobbigt och jag var tvungen att ställa in höjden på sadeln för det kändes alldeles för lågt. Det var väldigt roligt att cykla även om jag upptäckte att hehe sadeln var väldigt hård.

Jenna ville hjälpa till och träna med

Hon tycker det är jobbigt att jag ligger och viftar på golvet att hon helst vill vara med eller åtminstone ligga tätt tätt bredvid mig. Jag fick henne att lägga sig i sin säng.

Min sista övning är att lyfta vikterna rakt ut från kroppen och den gör jag alltid nära fönstret så jag kan se ut på utsikten över Häggnäsdalen. Då får jag nått annat att tänka på än att det bränner i  mina armar och axlar.

  När jag är färdig så plockade jag undan mina träningssaker  och Jenna kunde slappna av hon med.  Nu ligger jag i sängen och tar igen mig.

 

Jag tror jag kan

Ååååh

Åhhh

Åååheee

 

 

ÅåHEJ!!

( Jenna hoppar efter sin älskade boll)

Jenna älskar sin boll

Matte kan jag få ta med mig bollen ut idag?

Jag fick!

Bollen!

 

Speldagen

Idag har jag haft en bra dag. Jag har varit på så fruktansvärt dåligt humör de senaste dagarna. Jag tror att det har att göra med att jag utmanar min kropp något förskräckligt mycket genom att fira jul, hänga och flänga och åka på stan. Plus att jag umgås konstant med min familj.
Jag har varit rätt mycket ensam sedan Maken flyttade ner och att helt plötsligt umgås 24 timmar om dygnet med massor av familj är rätt jobbigt när man är van att vara själv. Även om det är hemskt roligt med.

Sen har jag ju inget bra morgonhumör och om man då retas med mig innan jag hunnit få i mig frukost och vaknat, ja då är jag ju rätt grinig.

När jag väl hade fått frukosten i mig så åkte vi till Svärisarna och lagade däcket och fikade där. Pappas spik i däcket var visst en skruv, men nu ska det vara lagat och det är ju toppen.

På eftermiddagen kom Jasmine, Fredrik och August över på en spelkväll hos oss. Dagny och Allan kom också över och vi åt korv stroganoff med Potatismos.

Vi spelade Alfapet där jag kom trea från toppen eller tvåa från slutet. Det beror på hur man ser det.
Vi spelade även: Så kan det låta. Där Jasmine och Fredrik vann en omgång och vi den andra.

Ser du att jag äntligen har tillräckligt med långt hår för att ha det i toffs. Synd bara att jag ser så grinig ut. Här började ryggen ta ut sin rätt. Men jag har ändå suttit väldigt, väldigt mycket idag och jag är riktigt stolt över mig själv även fast jag har ont nu.

Året 2011

Januari:
Åkte jag från Lycksele där jag hade gjort en MR till Umeå och opererade diskbråck för första gången. Min operation blev framflyttad två dagar och jag var grinig över att jag fick vara fastande till 20 00 på kvällen när de sa: Det blir inget idag.
Jag fick komma hem och hade mera ont än innan jag opererade mig men var glad över att jag fick tillbaka känseln i ena benet.

Februari:
Gick jag på promenader och gjorde vattengympa i Vindeln. Jag plockade bort mina stygn och hade ont. Låg mest still hela tiden för att jag kunde inte röra på mig. Blev förlamad i fyra tår.

Mars
Opererade jag diskbråck för andra gången. Var så himla glad att de tog min smärta på allvar. Opererades på en söndag. Hade fortsatt ont men var mycket piggare och slapp smärtdimman i huvudet.

April:
Gick jag 680 meter och var överlycklig. Maken pluggade mest matematik och jobbade på SFI. Jag tränade mest sjukgymnastik hemma.

 Maj:

Gick jag en kilometer och var så himla stolt över mig själv.  Jag gick även på ryggvattengympa på NUS tisdagar och torsdagar och började sakta bli bättre och bättre. Fick ok av försäkringskassan och läkaren att åka utomlands i Juni.

Juni:
Åkte jag och Mamma till Mallis, jag gjorde vattengympa varje dag i både hav och pool. Kom på att sandstrand och huggande smärtor och ont i ryggen går inte ihop. Fick en liten aha upplevelse av att är det så här det kan kännas. För mina muskler gjorde inte ont. Det var bara ryggen som gjorde ont.
Jag hamnade på sjukhus i Torsby på midsommarafton, när jag kom hem för att jag sa inte ifrån med munnen när min rygg protesterade. Åkte hem till Häggnäs.

Juli:
Kom min Kusin Jannicke upp, när hon åkte hem efter åtta dagar åkte jag ambulans till Lycksele lasarett och var inlagd där i 7 dagar innan jag fick komma hem. Stoffe och Bea kom samma dag som jag kom hem och när de åkte hem så åkte jag till Lycksele Lasarett igen med ambulans och fick vara där i sex dagar till för smärtbehandling. Jag fick träffa August för första gången och vi hade vattenkrig som slutade med en ambulansfärd till akuten.

Augusti:
I augusti kom Natalie upp, jag åt 24 piller om dagen och hade ont, Jag åkte in och ut från Sjukhuset och Maken packade kartonger och flyttade till Västerås.  Där han hade ångest över att vara för att jag var så dålig.
Jag pratade med honom på skype under tiden ambulansen kom och gav mig morfin. Jag blev inlagd och han åkte upp och ner till västerås några gånger.Han kunde ju inte hålla sig borta från mig när jag låg på sjukhuset.

 

September
Började med att jag var fortfarande inlagd från i augusti, fick göra en blockad. Det är en hemsk upplevelse. Fick tillfälligt "motorikfel" aka blev tillfälligt förlamad i underkroppen.
Pappa tog två veckor semester för att ta hand om mig, mamma tog en veckas och tog hand om mig. Jag fick beskedet från Ortopeden att de inte kan göra något mer ingrepp men inte heller ville ge mig rehabilitering. Jag blev arg och gick sönder inombords. August fyllde fyra och jag var på kalas.

Oktober:
Tog jag semester från allt vad sjukdom och elände heter och åkte till Västerås och bodde hos Maken, Mamma och Morfar överraskade mig och både Suzy och Natalie kom och hälsade på när jag var där nere. Jenna fick åka till veterinären för sitt öra och jag köpte glidlakan. Guds uppfinning för den onda ryggen.
Jag och Maken firade ett år som gifta och vi gick på Ikea, parkerade precis bredvid ingången på handikapsplatsen. För, ja, jag har fått ett parkeringstillstånd för handikappade. Jag kom även på att gå med högklackat är bra för onda ryggar med.

                                                 

November

Åkte jag hem men inte förens att sagt hej till min kära kusin Nathalie och hennes familj. Maken följde med upp och lekte med August i soffan.Vi gick på spa. En bröllopspresent som fick av Sven. Tack tack! Jag åkte ner igen för att gå på Ersta där jag fick ok i baken för att göra en gby. 

December:

Vann jag andra pris i en novelltävling på sex ord, snön kom och jag åkte till Västerås för att sedan gå på Strängnäs ryggklinik, jag stannade kvar hos maken och tränade mitt nya träningsprogram. Vi åkte upp och firade jul med tomte för första gången på flera år.

Jag hoppas verkligen på ett bättre år 2012. Att jag slipper spendera så fruktansvärt mycket tid på sjukhus och att jag kan få ett normalare liv.