Visar inlägg med etikett Vikten av vikten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vikten av vikten. Visa alla inlägg

26 april 2012

Jag lider inte längre av sjuklig fetma

Idag är en stor dag för mig. Jag är inte sjukligt fet längre. Nu har jag bara vanlig Fetma. Jag har alltså gått från rött på BMI skalan till orangea.
Jag har nog aldrig tyckt om färgen orangea som jag gör idag. Det känns grymt att gå från sjukligt fet till vanlig fetma. Nästa steg i BMI träsket är att komma till gult och dit är det typ 30 kg innan jag är där. Jag kan inte förstå för det orangea fältet är mycket mindre än det röda. Men det känns väldigt mycket jobbigare att nå till gult en det gjorde att nå till orangea. 
Men endå. JAG ÄR INTE PÅ RÖTT LÄNGRE. Tjoho för mig!

24 april 2012

Veckans Vägning

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2 kg
Vecka 6: -0,7kg
Vecka7: -0,6kg


Sedan operationen:  -13,5 kg
Totalt: -20,9 kg

 Minus sex hekto. Det känns helt underbart. Jag tycker det är helt galet roligt att jag har gått ner i vikt varje vecka i 10 hela veckor. TIO veckor. Vet du hur lång tid det är att bara gå ner och gå ner och gå ner igen.
Jag skulle ha varit nöjd med bara ett hektos nedgång denna vecka. Men det blev över ett halvt kilo.

22 april 2012

Kalasfin


Idag har jag varit på kalas hos Jasmine, Fredrik och August. Det var en av dem som fyllde jämt och vem talar jag inte om.
Jag har haft en helt underbar dag och ätit så mycket god mat. Jag var vrålhungrig när jag kom dit för jag hann inte med mitt 10 mellanmål och inte heller min lunch. Så jag åt 13,30, 15,30 och 10 vindruvor vid 18.00 tiden.
Det är första gången jag känner mig hungrig efter min operation.

Det är mitt första kalas  efter min operation och jag drack ingen läsk och tog ingen tårta.
Det gick faktiskt över förväntan att äta borta och det var skönt att man kunde plocka maten som man ville.
Jag hoppas verkligen att det blir fler sådana kalas.

Så här snygg var jag idag. Jag känner mig verkligen skitsnygg. Det är en bra känsla. Det kände jag mig nästan aldrig förut.

Bara för att så får ni mig även i helbild. Jag gillar verkligen hur jag ser ut med.
För när man är tjock. Nu raljerar jag. Men i alla fall jag, jag kan känna mig skitsnygg och så får jag se mig själv på kort och blir bara äcklad och tänker fyfan hur kunde jag gå ut så där. FY!

Men inte idag. Idag är jag lika skitsnygg på bild som jag kände mig i verkligheten. Det är faktiskt en fantastisk känsla. Det betyder att jag är på rätt väg.

17 april 2012

Matdagbok 2012-04-17

Frukost
2dl yoghurt
lunch
1 liten hasselbackspotatis 50 g fläskkarré, 1 tsk sommargrönsaker, 1 msk löksås, 1 msk keso
mellanmål
1/2 tunnbröd med kräftmjukost och lök
Mellanmål
2 dl Nyponsoppa
middag
baconröra, pasta fylld med kött( kommer inte  ihåg vad det heter
Mellanmål
Proviva grapefruit/lichi

Idag har inte varit en bra dag när det kommer till mina måltider. Fick bara till 6 måltider och jag åt inte upp allt. Alldeles för lite protein. Men som sagt jag har varit mycket upptagen idag. Jag har hunnit med köket och nästan hela hallen där nere. Det är lampor och en tavla och en ljushållare och ett samurajsvärd som ska ner och så ska jag ha ihop en matta på golvet.

På övervåningen är det resten av kläderna. Klädhängarna och sovrummet som är kvar. Ehum.

Just ja, jag skulle prata mat. Jag har inte ätit bra idag. Jag har ätit för fort, för lite och stressat. Det gillar inte min mage och inte min rygg heller. Jag säger bara HEJ ischias. Jag har så ont i benet nu på kvällen.
I morgon ska jag verkligen försöka sköta mig bättre. För jag kan inte hålla på att missköta mig så här. Det går inte.

Men jag har ju fullt upp. I morgon ska jag till sjukgymnasten. Det ska bli roligt att träffa Lisa. det är nog sista gången jag träffar henne innan jag flyttar. Känns väldigt sorgligt.

För hon är nog det som har varit bäst med förra året.

Det som har varit bäst med idag är att pröva byxor. Jag har nu tre stycken som jag kan ha. Resten är för stort eller för små. Jaja, jag kan i alla fall ha många toppar, tunikor och andra klädesplagg.

Men här bjuder jag på en bild på mig i en storlek mindre jeans än för två månader sedan.

Veckans vägning -20,3 kg


Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2 kg
Vecka 6: -0,7kg


Sedan operationen:  -12,9 kg
Totalt: -20,3 kg

Jag har gått ner freaking 20,3 kg. Jag är alltså 20,3 kg lättare än den 13 februari. Det är 9 veckor och 20 kg. Helt fantastiskt. Denna vecka gick jag "Bara" ner 7 hekto. Men det känns helt okej. 7 hekto är en väldigt bra siffra. Jag är mer än nöjd.
Det känns så sjukt att vikten bara rasar av mig. Att jag är hela 20(tjugo!) kilo mindre än för nio veckor sedan. Det är helt sjukt.
Jag kan inte fatta det i alla fall.Det går inte riktigt att ta in. Jag vet att det syns lite grann. Men jag tycker inte att det syns så mycket som 20 kg borde synas. Jaja.
Här är lite före och efter bilder.
Framifrån
Februari 2012- April 2012




Från sidan



Bakifrån




Det ända som märks är att dörren synns mera än förut. Och att jag kan sätta på mig strumporna lättare än innan. Men annars tycker jag inte att det känns så annorlunda.

Men ändå. Jag har gått ner 20 kg! Tjugo kilogram! Helt fantastiskt



11 april 2012

Nå okejda 20 kg synns faktiskt

Jag har gått ner 20 kg och jag har inte tyckt att det har synts. Men kollar man på dörren som är bakom mig, hemma hos Svärisarna så syns det ju faktiskt. Det är faktiskt bra mycket mer dörr som syns på kortet till höger än det till vänster.Men jag har ju fortfarande väldigt mycket mage. Och hemsk svank och dålig hållning. Men endå. Nu inser jag att det syns. Har bara inte vela förstå det än.

10 april 2012

Vägning, vecka 5

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2kg


Sedan operationen:  -12,2 kg
Totalt: -19,6 kg


 Detta är ju helt sjukt, jag går ner varje vecka. Varje vecka! Och runt två kilo i vecka går jag ner. Det är sinnessjukt. Jag är alltså fyra ynka hekton från att ha gått ner 20 kg. Tjugo hela kilon. Jag var helt säker på att jag skulle stå still i veckan. Inte för att det har varit påsk, utan för att jag har börjat äta vanlig mat som är fast och då kan man stå still. Men nej, jag går ner. Fortsätter att gå ner.


Jag har även kommit igång med att dricka ordentligt med vatten när jag blev sjuk. Det har gått jättebra att få i sig vätska den gångna veckan. Det har äntligen gått att dricka. Jag har kommit på att jag ska dricka iskallt vatten för att få i mig det.  Jag har även druckit te några gånger. Bland annat det cocos te som jag fick av mamma när hon och morfar hälsade på mig i Västerås. Det te´t är jättegott.

Men mest av allt är jag förvånad över att jag fortsätter gå ner i vikt. 19,6 freaking kilon. Fantastiskt.


Bra vecka alltså. 19,6 kg på åtta veckor. Det är sinnessjukt bra.


6 april 2012

Jag tycker inte det märks så mycket

Jag har gått ner en massa kilon men inte en massa storlekar. Jag tycker ju faktiskt att jag borde gått ner en storlek.
Jag märkte igår på en av mina favorittröjor att den hade blivit betydligt mycket lösare. Men byxorna. Där händer det lite.
Jag kan ha ett par byxor i storlek 50 men resten är fortfarande storlek 52. Jag tror att det är mest på överkroppen som det börjar hända saker. Precis under brösten. Där börjar jag smalna av. men jag vet inte hur det är med dubbelhakan eller armarna eller låren eller rumpan.

Kroppen går ju inte alltid ner jämt överallt. Eller så gör den det och att jag inte har lagt märke till hur stor jag faktiskt har varit.

Jag tror att varje tjock människa vet om att den är tjock men inte exakt hur tjock man är. Jag tror det där med ens egen kroppsuppfattning aldrig stämmer överens.

Jag gillar min kropp nu. Jag gillar den när jag var som tjockast med. Jag gillade den inte när jag var yngre och bara "lite" rund. Jag hade en väldigt snedvriden kroppsuppfattning. Jag har säkert det nu med.

Jag märker inte att 18,6 kg har försvunnit från min kropp på nått annat sätt än att kläderna har blivit lite större och att jag kanske rör mig lite lättare.  Men det är allt. Åtminstone just nu. Vi får väll se vad som händer längre fram.  Men just nu tycker jag inte att det märks så mycket.

3 april 2012

Vägning Vecka 4a

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg


Sedan operationen:  -10 kg
Totalt: -17,4 kg

Äntligen är jag officiellt i vecka 5. Det innebär att jag går in i puré fasen fullt ut. Men eftersom jag är bubblig i lungorna tänker jag fortsätta med flytande mellanmål.
Jag som skulle börjat min purémat med mannagrynsgröt och allt. Men jag orkar inte, jag orkar verkligen inte få i mig nått som jag ska "tugga". Det känns väldigt jobbigt just nu.

Jag vet att man inte ska fira med mat. Det är något jag ska arbeta mera på. Men jag hade bestämt att mannagryn skulle jag börja med för det är verkligen puré i konsistensen.

Men just nu vill jag bara dricka. Jag är inte tjock i halsen men jag låter som en kråka och jag får ta lätta, lätta andetag för jag kan inte fylla lungorna. När jag vaknade i morse kändes det som jag höll på att kvävas.
Inte en trevlig upplevelse. Jag hoppas verkligen jag inte smittar någon och jag är otroligt tacksam över att jag ska till läkaren klockan två.

Mannagrynsgröten får tas någon annan dag när jag mår bättre i kroppen.
Minus 2,7 kg på en vecka är verkligen bra. Jag trodde jag skulle gå ner runt kilot. Jag kan ju inte ha så här bra statestik för alltid. Jag tror att det kommer börja gå långsammare nu när jag börjar med mera mat och mindre soppa.

Jag har även börjat få häng. Japp hyn hänger. På ett jättefult ställe. I armvecket mellan underarmen och överarmen. Ser ni bullen jag har fått där. Precis vid armbågen fast på framsidan.

Men som sagt, det kommer hänga här och där och min hy kommer ju dra ihop sig så småningom även om jag antagligen kommer få en hel del häng.



31 mars 2012

-16,4 kg i bilder

Jag vet att det inte är min "officiella vågdag". Den är på tisdag. MEN jag har gått ner 16,4 kg. Och när jag gick ner 15 kg så tänkte jag lägga ut  före och "undertiden" bilder. Jag tycker det syns lite grann. Men jag känner mig smidigare och det är lite lättare att vara igång.

Så enyoy!
Före




Minus 16,4 kg 



 Före



Minus 16,4 kg



Före



Minus 16,4 kg
 

28 mars 2012

Det där med fördomar

Jennifer skrev också om att folks förakt och tror att gastric bypass är fusk i att gå ner i vikt. Det är ett hjälpmedel inte en fuskmetod.

Varför det inte är en fuskmetod. Jo, därför att man måste själv göra allt arbete. Visst man får en mindre magsäck. Men man kan fortfarande stoppa vad man vill i den magsäcken( som man inte mår dåligt av) Man kan även vänja sig tillbaka med godis och ostbågar om man vill. Det är helt upp till en själv hur mycket man går ner i vikt. Och vissa människor går faktiskt inte ner mycket alls av en operation. Det handlar om hur väl man tar hand om denna gåva som en gastric bypass faktiskt är.

Jag vet även att i tjockiskretsar så anses det lite fult att göra en gastric bypass. För man bör ju kunna gå ner i vikt själv eller vara glad för sin kroppshydda hur den än ser ut.
Vill man vara smal så ska man  få det, vill man vara tjock så ska man få vara det med bara man mår bra och det inte går ut över ens fysik och hälsa och det gäller både de normalviktiga och de överviktiga och de underviktiga.

Föraktet finns på båda sidor. Inte bara på den normalviktiga som aldrig har satt sig in i att vara överviktig och i den överviktiga sidan, där man ses lite som en svikare och jag vet inte om det är så att en överviktig person känner sig lite påhoppad bara för att någon annan tjock människa väljer att göra en gastric bypass?

Jag var själv emot gastric bypass från början för min egen räkning alltså. Vill man göra en så gör en.  Jag kan själv var mitt motto. Men det kunde jag ju inte. Jag gick ner, gick upp, gick ner gick upp och var en riktig jojobantare. Jag insåg att jag kan inte själv och sökte hjälp. Jag har sökt hjälp på alla möjliga viktinstanser. Men det har inte gått bättre för den sakens skull.

Då valde jag att ställa mig i kön till en överviktsoperation. För jag vill att min kropp ska orka med det liv jag vill leva. Jag valde att lyssna på mig själv och ingen annan. Det är därför jag är så jätteglad över denna operation.  Jag är stolt över mig själv. Jag är lycklig. Jag har en fantastisk kropp. Tänk jag kan gå, jag kan gå en lång promenad "i min värld". Jag kan sätta på mig strumporna själv. Jag vet att det låter som självklara saker. Men för den som nästan har varit förlamad är det ett mirakel. Jag är stolt över min kroppshydda som tjock. Men jag väljer att låta min rygg få en lättare kroppshydda att släpa på. 

Så JA, jag är en stolt tjockis. Jag är även  en stolt gastric bypass. Jag kommer även att vara en stolt normalviktig.



27 mars 2012

Ignorans mot feta


Ibland blir jag så himla ledsen för människors ignorans. Deras okunskap som säkert sårar den här killen om han läser om sig själv i tidningen. Du vet han som gick ner 186 kg efter en duodenal switch.  Om man läser i kommentarerna så finns det sådana som säger att det är bara kalorier in och kalorier ut och att man borde faktiskt kunna banta själv. Det är väll bara att resa på det feta arslet och röra på sig. ( nu ser jag att de har stängt av kommentatorsfunktionen, inte en sekund förtidigt)

Det är faktiskt så lätt när man har fyra kilograms övervikt att resa sig upp och röra på sig mera. Men om man har 20, eller 40 eller 60 eller 186 kg då är det inte så lätt. Det är ofta bakomliggande orsaker till övervikten och att folk inte kan sätta sig in i hur det är att vara tjock det kan jag förstå. Men att inte kunna vara medmänsklig och hålla knip om dessa dumma kommentarer över en jättebedrift. Det är faktiskt bara sorgligt.

Om du inte förstår eller bara vill höra väldigt kloka tankar och vetenskapliga bevis hur det är att banta. Lyssna då på P1 Kropp & Själ om Bantarens svåra match för att förstå att om man bantar och går ner så lite som  5 eller 10 kg så ändras kroppens hormoner i över ett år efteråt. Lyssna och förstå.

Jag säger inte att man inte kan gå ner 60 eller 40 kg övervikt själv. Joanna på livsvinst lyckades ju gå ner 80 kg genom att bara ändra sina vanor. Men vet ni vad. Hon har gått upp en del av det och kämpar varje dag fortfarande. Hon bantar än. Det är en enorm bedrift att ha lyckats gå ner så mycket i vikt bara på ändrade vanor. Det är fantastiskt. Att välja rätt att inse att nej det här går inte och göra nått åt saken.
Men alla kan inte göra som hon, gå ner 80 kg på egen kraft. Jag kan inte det.

Alla som någon gång har bantat fortsätter att banta, att må dåligt över sin kropp och sitt utseende. Att inte vara bekväm med sitt skinn att inte orka, att inte kunna röra sig som man vill eller komma i sina egna kläder som man vill.

Därför önskar jag att alla dessa människor med liten kunskap om vad övervikt gör mot en människa skulle få den utbildningen. Så lite mindre ignorans skulle finnas i denna värld.

För jag lovar, man vill inte bli rynkig heller av hud som inte hänger ihop. Men man tar det vilken dag som helst bara man mår bra i kroppen. Men man kan inte ta hans bedrift på något annat sätt än att han verkligen har lyckats. För operationen är bara ett hjälpmedel.  Resten av arbetet genom att äta rätt och motionera måste man göra själv. Skillnaden är att man känner sig mätt på den lilla mängden istället för att gå runt och vara konstant hungrig.

Vecka 3s vägning

Nu går jag officiellt in i vecka fyra. Yey! Det innebär att jag ska börja fasa ut allt flytande och byta ut till puré. Sakta men säkert. Så att jag ska gå in helt i puréfasen nästa tisdag.

Nästa tisdag, vem springer i förväg i tankarna, moi, nä det kan du väll bara inte mena. Nästa tisdag har jag varit opererad i fyra veckor.  Fyra hela veckor. Jag räknar fortfarande modifaststarten som min startvikt. Jag tycker nämligen att det var då jag började ändra mitt liv och operationen är ett hjälpmedel. Men det var vid modifasten jag startade.
Jag fick frågan om hur det känns att gå ner så mycket i vikt. Men jag tycker inte jag bantar. Visst skulle jag inte ha opererat magen och fått mindre magsäck hade ju bara dricka 2 dl åt gången känts som värsta plågan.

Men jag vet inte om kirurgerna även lobotomerade mig eller nått för det känns faktiskt bra än så länge.   Det är inte särskilt jobbigt att bara dricka förutom de varma sopporna. Men det kan jag leva med.  Jag är ju inte hungrig på samma sätt och vist jag känner fortfarande ett behov av att hetsäta. Att  äta fort. Men då får jag tänka : Sakta ner, ta det lugnt. Det kommer gå vägen det här. Det är bara att lägga ner teskeden och låta den vara en stund tills min hjärna hinner med att lugna ner sig. Att göra en gastric bypass innebär att man även får lära sig stressa av runt maten. För man kan inte stressa i sig mat för det straffar sig. Då mår man dåligt. 



Jag har gått ner från
Modifaststarten 
14,7kg

Från operationen
 7,3 kg

Veckovägningen efter operationen:
1: 2,6 kg
2: 1,9kg
3: 2,8kg
Så här ser jag ut nu 14,7 kg lättare


Så här såg jag ut då 14,7kg tyngre

24 mars 2012

Fettlever en ny folksjukdom på grund av fetma.


Var fjärde person går runt med fettlever utan att veta om det. . Nästan varannan man och var tredje kvinna i  Sverige är överviktiga.( Kropp och själ P1)
Det är en otroligt massa människor när vi i Sverige har en population på mer än nio miljoner människor. Alla är inte gravt överviktiga. Men vi är överviktiga.

När man går ner i vikt så är det levern  som går ner i vikt först. Det är där fettet försvinner först. En lever tål inte att ha massor av fett i sig. Den blir inflammerad och ärren från inflammation leder till skrumplever och har man fått det så blir man väldigt sjuk och behöver en levertransplantation. Man kan också utveckla levercancer om man har fått skrumplever.  Det vill man alltså inte få.( LIU )

Min lever är förstorad. Jag hade i somras och höstas leverpåverkan. Den försvann när jag gick ner från maxdos alvedon, åtta tabletter om dagen. Till två tabletter om dagen men i en starkare dos. Alvedon 665.

Jag är glad att jag går ner i vikt att min lever blir mindre. För min lever som har ett gult lager fett i sig och är förstorad som Doktor Mats Möller på Ersta sjukhus sa till mig efter min  gastric by pass. Jag är så glad att jag går ner i vikt. För att gå ner i vikt är det bästa man kan göra om man har fått fett i sin lever. Man behöver ändra sin livsstil för att få bort sin fettlever. Förut sa man att det bara var alkoholister som fick fettlever. Men nu så får fler och fler fettlever på grund av sin livsstil och sin övervikt. Och man kan få det även om man bara är lite överviktig. Det är alltså större risk att få fettlever av övervikt och en insulinresistens( som man får när man är överviktig) än av alkohol.(http://www.liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.272977?l=sv )

Det är inte lätt att gå ner i vikt och stanna kvar i den vikten. Att gå ner i vikt. Det har jag gjort många gånger. Hur många gånger som helst. Men att stanna på den vikten man har gått ner till är väldigt svårt. Det är det som är problemet.
Hur gör man?

Jag har faktiskt ingen aning om hur man gör när man vill stanna på vikten som man har gått ner till.
Har du något tips?



Jag kan faktiskt köpa mindre kläder och veta om att jag kommer kunna ha dem


Jag fick kläder som var försmå igår av mamma. Jag ser ut som en korv i dem. Japp en korv. Jag hoppas jag kommer kunna använda dem länge även när de har blivit förstora. Det är ingen idé att köpa kläder som sitter perfekt idag. Det är bättre att köpa kläder i mindre storlek. För jag blir ju mindre och mindre. Det är helt galet. Förut så tänkte jag: de här ska jag ha när jag har bantat och köpte kläder som satt lite tight. Det blev ju aldrig så. Jag gick bara upp i vikt hela tiden.

 Nu får jag helt plötsligt göra det utan att tänka att jag måste banta. För jag bantar faktiskt inte. Det känns inte så. Det känns bara skönt för jag får äta sju gånger om dagen. Jag är aldrig hungrig. Eller sugen. För jag äter konstant känns det som. Det är helt underbart. Jag bantar inte längre. Jag har inte dåligt samvete längre för vad jag stoppar i munnen. För vad jag stoppar i munnen behöver jag stoppa in i mig. Det är näringen jag behöver. Jag mår bra. Det är sjukt.

Jag är 13,3 kg mindre idag än i februari. Det känns skönt. Det känns även skönt att ha nya fina kläder att sätta på sig när jag blir ännu mindre. För nu passar de inte så himla bra. De sitter alldeles för tight för att jag ska trivas i dem. Men om en månad eller så borde det ju kännas bättre. Jag fattar att jag inte kan gå ner 13 kg varje månad.  Maken åt solskensbullar igår och jag höll på att dö inombords. Det är ju så gott. Han sa att jag säkert inte kan äta bullar på minst ett år. Det känner jag mig lite deppig över. Men samtidigt jag har ju upptäckt mitt nya favoritmellanmål. Mannafrutti. Jag tror mannagrynsgröt kommer bli en standard hemma hos mig. Maken säger att det inte är nyttigt. Det bryr jag mig inte om. Det är gott och det är något som jag saknar.

Godis saknar jag inte. Läsk saknar jag inte. Ostbågar saknar jag inte, hur konstigt nu det är för osbågar och polly byggde min kropp. Okej jag överdriver. Men den byggde det feta på min kropp då.
Men det härliga nu är att jag bantar inte. Och om jag köper kläder i en mindre storlek än vad jag har idag. Så kommer jag inom den närmsta framtiden kunna ha det. Så himla skönt.

Men just nu sitter de som korvskinn på mig.

Och ja, jag ska ta kort när de sitter bra på mig med så jag kan jämföra. Jag är så himla lycklig att  jag har fått denna operation. Att denna fantastiska gåva faktiskt är min. Tack.


23 mars 2012

Tankar om mat

Varför blir man tjock? Med man menar jag, jag. Jag har ätit mycket på hets, alltså ätit snabbt. Och så har jag ätit när jag har tråkigt.
Det som är väldigt skönt med den här operationen är att jag får äta hela tiden. Eller ja, nu äter jag ju inte mer dricker( soppa, yoghurt, proviva) men jag får gå runt och känna mig nöjd och slippa de där jobbiga hungerskänslorna.
För en månad sedan så var mat allt jag tänkte på. På kvällen i sängen, vad ska jag äta till frukost? Efter frukost: Vad ska jag äta till lunch?
Efter lunch: Vad ska jag äta till mellanmål, efter mellanmålet: Vad ska jag äta till middag? och på kvällen: Finns det något gott i skafferiet?

Nu äter jag efter klockan
8.00
10.00
12.00
14.00
18.00
och
20.00

Det känns skönt att ha den rutinen och att allting går bra. Det är skönt att äta efter klockan och framförallt. Det är skönt att inte vara sugen. Inte känna sig hungrig. Inte att banta.

Mamma och morfar frågade hur det kändes att inte vräka i sig längre och hetsäta.? Ja, men vad ska man svara på en så dum fråga. Det är klart att det känns bra att inte känna sig hungrig. Inte ha en mage som knorrar. Inte hetsa eller vråläta. Det är klart det känns bra. Vad skulle jag annars säga: nej det känns förjävligt att inte få moffa i sig hur mycket mat som helst?

Som sagt. Hittills är jag väldigt nöjd.

Man ser att du har blivit smalare i vissa lägen.

Nu på morgonen när jag hade klätt på mig mina kläder( långtunika med kort ärm och leggings) och gick fram till Maken som satt vid sitt skrivbord och kollade skolgrejer. Så tittade han på mig och sa: Nu börjar det synas att du har gått ner i vikt, i vissa kläder och i vissa lägen då syns det.

Det tycker jag låter bra. Det tog tretton kilo innan det började synas så att han som ser mig varje dag märker det. ( okej 12,9 kg då, men det låter bättre med 13) Det känns riktigt bra.

Jag känner mig lite smalare i midjan. Det känns där. Sedan är det lite lättare att duscha och hehe gå på toa.
Jag känner ingen skillnad än i ryggen men det är ju väntat. Jag blir lättare men värken får jag nog leva med.

Jag är så himla glad.Att jag känner mig lite smalare än förut. Jag kan inte sitta med knät ovanpå det andra knät än. Det är ett av mina mål. Att kunna sitta så där fint som man gör när man har ena knät över det andra. Det ser bekvämt ut och sitta och dingla med ena benet. Jag sitter ofta med ena benet under det andra i vinkel. Det är skönt för ryggen att sitta så. Men jag skulle vilja kunna sitta med benen i kors.

21 mars 2012

Att komma i.

Vad jag ville säga med den här suddiga bilden? Jo, jag kommer i mina gråa jeans igen. Känns riktigt nice. Känner mig riktigt smärt inte smidig, men smärt. Det känner jag mig.

Tänk vad 12 kg kan göra.

20 mars 2012

Vecka två's vägning


Jag väger mig varje dag. Men jag har en officiell viktdag som "räknas". Det andra är mest för skoj och att jag håller koll på mig själv.

*Trumvirvel* Jag har gått ner 1,9 kg.

På en vecka. Det är helt sjukt bra. Utan att jag har gjort någonting ( förutom operera magen och äta 2 dl åt gången, 7 gånger om dagen då, men who´s counting.)

Jag har gått ner 11,9 kg sedan jag startade med modifast den 13/2 2011. Jag är alltså 11,9 kg mindre fet än för lite mer än en månad sedan. Men jag är fortfarande väldigt tjock. Med betoning på väldigt.

Sedan den där äckliga smaken i munnen försvann så tycker jag att min operation har varit fantastisk. Jag är jättenöjd.

Jag tänkte ge mig själv lite inspiration och även till er andra. Här har ni 500 före och efter bilder på de som gått ner i vikt.





16 mars 2012

Vikttrappan.

Vet du vad, jag går ner varje dag. Jag har inte stått still  någon gång ens. Det är så  sjukt tillfredställande. Det är roligt att gå upp på vågen på morgonen och ställa sig och se hekton försvinna från min kropp. Det är skönt att mina jeans sitter lösare för varje dag som går. Jag blir lättare, en liten bit i taget. Jag hoppas min rygg kommer bli bättre av bara farten.

Jag vet, i den här farten kommer ju inte min vikt " rasa" i framtiden. Den dagen jag står still från gårdagen kommer komma och det känns helt okej. Det är därför jag har en " veckovikt" och en dagsvikt. Dagsvikten är bara för att det är roligt och bra att hålla koll. Det är en vana jag alltid har haft. För har jag inte vägt mig varje dag så har jag gått upp i vikt innan.

Jag är glad över att vågen visar en nedåttrend. Jag är glad över den här operationen. För visst mitt liv är lite mer komplicerat med tanke på att jag måste äta sju gånger om dagen och få i mig 5 dl vatten utöver det. Att under 12 veckor av mitt liv så kommer jag inte äta vanlig mat. Men det är det värt. Det gör ingenting jämfört  med fördelen att gå ner i vikt och bli lättare.

Jag är väldigt glad just nu. Glad och tacksam.