Grattis på 29 års dagen mitt Hjärta

Är idag en vanlig dag? Är det här en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag. För det är Makens födelsedag Hurra Hurra Hurra!

Idag fyller mitt hjärta som bor i Västerås 29 år. Så nu är han en siffra äldre än mig i tre och en halv månad. Japp vi är båda födda 83. Det känns lite skönt att säga att min Make är 29 och  jag är 28.
Min Make har lärt mig så mycket om mig själv. Att mina åsikter räknas. För varför ska andra personers åsikter räknas mer än mina? Vad ger dem rätten till det? Han är så klok min make och smart.
Jag är så stolt över honom att han gör det han  drömmer om. Att han vågade börja på universitet och på ett program som jag skulle nervösbita av mig alla naglar på om jag kom in på för att jag skulle inte begripa nått av det. Jag menar hör själv cevilingejör i robotik. Helt galet bra gjort av honom.
Han är så snäll och omtänksam. Jag är så glad över att han tränar som en tok, joggar som en tok.
Det enda som är som det är att han vill alltid ha rätt. Jag älskar honom så mitt hjärta skulle kunna gå sönder.

Grattis på din dag mitt hjärta jag älskar dig!

Jag har fått min operationstid!

Jag har sugit på en karamell sedan igår. Men inte helt, jag satte upp en app som räknar ner här på bloggen ( på höger sida högt upp den är rosa, men ingen märkte den)Jag fick nämligen ett brev på posten. Nej, det var ingen räkning.
Det var ett brev från Ersta som innehöll min operationstid. Om 34 dagar ska jag opereras på Ersta Diakoni Sjukhus.

Den 6e mars klockan 7.00  Det känns verkligen skönt att få vara den första på operationsbordet. Jag ska komma till Ersta dagen innan för att träffa Narkosläkaren och prata om mediciner och de andra frågorna jag undrar över. Jag ska få bo på sjukhusets eget hotell och det ska bara vara att gå över gatan för att komma till sjukhuset.

Äntligen vet jag lite mer om framtiden och KAN planera.

När jag ringde min försäkringskassedam så sa hon att det var okej att jag var hos maken fram till vårat möte. Jag känner bara en enorm lycka inombords. HURRA!

Lyckan på jorden

Idag har jag och Maken varit själva hemma. Det är sant. Sven han var till Jasmine och Fredrik och målade garage( inomvändigt, inte ute, färgen skär sig om man målar i minusgrader) och jag har njutit.
Jag vet, det är hemskt att säga det för Sven är en fantastisk person. Men det är verkligen skönt att bara få vara med sin man. Ensam. Ibland. För det är inte något fel att Sven hänger med. Vi är som en treenighet.
Men jag har njutit av lyxen att få vara ensam med min make.

Vad har vi gjort då? Eh inget speciellt. Gått på en promenad vi tre, Jag, Maken och Jenna. Sedan åt vi lunch. Skinsktek, potatis och dragon och timjan sås. Efter det åkte vi till Vindeln och köpte skräp och leverpastej och till middag så åt vi Pizza. Sven han kom hem till middagen. Det har helt enkelt bara varit en vanlig dag. Men jag har fått vara med min make. Jag längtar så otroligt mycket efter honom redan. Jag vet det är helt galet med tanke på att vi är tillsammans just nu. Men det är ju min make jag vill bo med. Jag vill ju vara hos honom.

Min kropp och mitt sinne längtar ihjäl sig efter honom och idag har jag fått vara helt ensam med honom. Det har varit himla skönt. För när maken kommer upp så är det ju inte bara mig han kommer till. Han kommer ju till sin bror och sin syster och sin svåger och sin systerson och sin mamma och pappa och till Jenna och Fanta och Daisy och mig så klart. Jag får oftast dela honom med alla andra. Vilket är väldigt roligt.
För det är härligt att umgås i en enda stor familj. Men ibland är det skönt att få ha en vardag med honom. För jag har ju inte det längre. Jag får inte träffa honom varje dag. Jag får inte ha en vardag med honom. Vardagen har jag med hans bror just nu.
Du vet trätandet, lagandes av maten, gnället. Se på film och serier. Gnälla ( jag) över allt förbaskat sporttittandet. Det har jag med hans bror. Om att se honom plugga och fråga vad vi ska äta till middag.

Då är det himla skönt att få ha en promenad. En uns av vardag att låtsas som att vi inte bor 65 mil ifrån varandra. Och bara gå, ge varandra en puss och fortsätta pulsera i snön. Att träna Jenna i att gå koppelfri och bara vara tillsammans. Det är livet. Det är lyckan. Jag saknar min vardag med min Make.

Han är här nu!

Jag var i Umeå idag och hämtade Maken. Jösses så skönt det var att se honom och precis när han klev in genom dörren och satte sig i baksätet så ringer min pappa.
Pappa: Vad gör du?
Jag: Hämtar maken i Umeå.
Pappa: Jaha vad roligt
Jag : Mmm.
Han: Vad gör ni annars då?
Jag: Han satte sig precis i baksätet.
Pappa: Så han kom precis?
Jag: Japp.
Sen fortsatte han prata om gåstavar och annat tills jag frågade snällt om jag skulle kunna få säga hej till min Make och om vi kunde prata en annan gång. Vilket gick bra.

Maken var alldeles blek om näsan för han hade inte kunnat sova nått i natt och så ramlade han med cykeln på väg till hans tenta häromdagen och hade ont.
De släppte av mig på NUS och jag gjorde min uppföljning och så kom de och hämtade mig när jag var kvar.

När jag och maken kom hem sov vi middag i vår säng. Vi gick ut som små ljus. Jag av trötthet över en megaguppig väg. Han för att han inte kunde sova i natt. Efter det lagade jag skinkstek med potatis, ärtor majs och paprika och hemmagjord sås.

Vilken himla bra dag ändå.

Ändrade planer

ok, nya planer det blev inte pappa i norrköping. Det blev pappa i Västerås i makens lilla lägenhet på 29 kvadratmeter. Så nu har jag internet och kan blogga hur mycket jag vill igen.

Bra va!Nå vad gjorde jag när jag kom till maken förutom att äta lunch och krama honom. Ställde mig i duschen en halvtimme så klart. Så nu är jag så där härligt röd och genom ren. Det är så skönt att duscha när man inte har haft varmvatten på ett tag och när man väl fick varmvattnet ja då saknas badrumsdörren och jag vill inte visa upp hela min härlighet för den som råkar gå förbi.

Så.

återkommer. Nu ska jag vila.

Sånt jag gör i väntan på tåget

Dregglar över Maken som visar sin mattebok på 1300 sidor för mig. Shit så snygg han är min hunk. Du får också dreggla över honom. Men han är min bara så du vet.
Ser du att han har på sig min förlovningsring.  Han tappade bort sin förlovningsring i sjön i somras. Det är ju inte konstigt med tanke på hur mycket han har gått ner i vikt att den bara ramlade av. Vet inte om det säger nått om mig eller om honom.
Så nu delar vi förlovningsring.

Gud så jag längtar efter honom, nånne tåget om det krånglar idag.

Jag saknar

Jag saknar min make nu på kvällen. Jag saknar honom så det gör ont inombords. Åh vad jag önskar att jag fick vara han nära. Riktigt nära. Jag vet att vi kommer träffas igen om 10 dagar. Men det är liten tröst när jag saknar så det gör ont inombords.
Jag vet, vi pratar flera gånger om dagen. Oftast sitter han och frustar över sin jatzy som han håller på att programmerar och jag, ja, jag läser andra bloggar. Mitt stora nöje här i livet just nu känns det som. Och bara är tysta. Men åh så jag saknar honom. Jag skulle så gärna bara borra in mig i hans nacke och andas djupt och få krama om honom somna bredvid honom och vakna upp bredvid honom.

Det är jobbigt att vara ifrån honom så mycket och så länge. Men jag är ändå otroligt glad att han är där. Där pluggandes, gnuggar sina geniknölar och utvecklar sig själv.
Det är bara tråkigt att jag är här. När han är där. Där jag vill vara bredvid honom. Tillsammans med honom. Jag skulle helst av allt vara där han är. Jag får en del frågor om varför jag inte flyttar ner till honom nu. På en gång, helst igår.
Bara säger upp mig och tar mitt pick och pack och drar till Västerås.

Men det är inte så lätt. Det är inte så lätt när ens kropp inte vill som en själv vill. När man har sin anställning kvar och här kanske du säger: Ja, men för guds skull kvinna säg upp dig.
Men vet du vad. Du vill inte vara sjukskriven i över ett år och sedan säga upp dig och få tre månaders karenstid. Bli nollad och inte få någon sjukpeng ifall du skulle bli sjukskriven igen.. Du vill inte det. Jag lovar.
För det är det som händer. Om jag säger upp mig. Då när jag blir utförsäkrad som jag kommer att bli. Ja, då får jag tre månader av karens tid. Om jag inte kan uppvisa speciella omständigheter som mobbing som inte kan gå att lösa eller något annat, då får jag ju bara 30 dagars avstängning från a-kassan. För att jag har sagt upp mig själv. Sen när man är arbetslös, ja, då är det väldigt lätt att bli Nollad om man skulle råka bli inskriven i Sjukpenningen efter tre månader och med SGI noll, så får du inga pengar även om du är sjukskriven och har rätt till det. Och vad händer då? Ja, då får man gå till soc, och vad händer då? Jo, då säger de att eftersom jag är gift så är Maken försörjningskylldig och då får han betala för oss båda på sina studiemedel. Det är vad som händer.
Och om jag låter väldigt pessimistisk. So be my guest.

Ja, men du  kan ju börja plugga du med. Mmm men för att börja plugga måste du orka gå på föreläsningar, du måste kunna stå eller sitta i tre fyra timmar per dag och jag kan inte ens cykla i en minut. Så går det bra ? Eh nej.

Om jag fick börja om, vilket man inte kan. Så hade jag tagit bättre hand om min rygg. Jag hade sett till att hålla den i toppskick och aldrig börjat inom vården. Då hade jag kunnat jobba idag. Men eftersom man inte kan ångra någonting, någonsin. Ja, då går ju inte det.

  Åh om jag kunde jobba ändå. Jag skulle så gärna, jättegärna, jobba. Jag skulle vara själaglad ifall någon ville byta plats med mig så jag fick jobba. Jobba och bo med Maken. Eller plugga och bo med Maken. Åh.
Fasiken om min rygg skulle bli tillräckligt bra för att jag skulle kunna jobba så skulle jag börjat jobba redan igår. Eller ännu hellre för ett år sedan.

Men jag stannar här, för jag måste veta vad som händer med jobbet,vad som händer med min rehabilitering. Min nya operation som gör att jag får ett hjälpmedel att gå ner i vikt och förhoppningsvis blir min rygg bättre på kuppen. Det är inte bara att dra. Även fast jag längtar ihjäl mig efter min make. Åh vad jag längtar, längtar och älskar honom. Jag vill ju vara där han är. Men man får inte alltid som man vill.

Morrn Morrn

Vaknar 12. Maken med, så han kan inte säga nått annat, det är inte klokt vad skönt det är att sova med den man älskar mest. Sen kan det ju ha att göra med att vi var uppe till tre igår och såg på film och han programmerade och jag levde på  svt play och var där och såg massor av intressanta program. Älskar att ha ett bra internet. Maken berättade nyss att han gick och la sig halv fem på morgonen. Det där med skolan och programmering biter verkligen tag i honom och vägrar släppa taget.
Men jag är i alla fall utvilad nu när jag vaknade på morgonen *host* mitt på dagen. Han har sprungit iväg på träning nu. Det är så roligt att se honom. Vilket himla fint liv han har fått här nere. Tränar varannan till varje dag. Cyklar som en tok överallt. Klarar skolan galant. Jag är riktigt avis på honom. Jag vill också göra så roliga saker. Men den dagen kommer för mig med.
Det håller ju äntligen på att lossna inom sjukvården och jag är faktiskt bättre än jag var i somras. Det betyder att kan jag träna upp min kropp ännu mera så kanske jag kan bli bättre ändå.

Åh jag längtar till den dagen jag orkar jobba. Jag vill så gärna börja fungera normalt igen. att kunna leva normalt. Men för det behöver jag träna. Och självklart ska jag göra det idag. Jag har inte tagit med mig mina en kilos vikter. Det kändes inte som en grej som är värt att släpa på. Iställlet ska jag använda halvlitersflaskor som hantlar idag och köra mitt träningsprogram.

Jag har fått till uppgift att göra alla övningar 10 gånger, fråga mig själv ifall jag kan göra 40 repititioner och säga nja, men jag kanske kan göra 20, testa det, går det så ska jag räkna bort 20 procent av dem och där ha ett utgångsläge. Skriva upp det på ett papper och ta med till Lisa nästa gång.

dagens promenad

Jag och Maken gick på en kvällspromenad, en lång sådan. Vi gick ända till bron som Maken cyklar över för att komma till rätt sida staden där hans skola är. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag hade kramp tidigare under kvällen i benet men jag tog mediciner och tänkte att om jag går bort det kanske det blir bättre. Så jag gick med maken och gick lite till och gick och gick. Fast jag stannade och stannade och stannade och sträckte på ryggen.
Jag är riktigt stolt över att jag gick så långt. Jag är glad över att gå så långt. Det är konstigt det där. Jag motarbetar mig själv när det kommer att gå på gruset men här, här där jag kan gå på asfalt. Jag tror att det är en mer mental bit. Att det är lite tråkigt att gå i häggnäs för att jag har gått där så många gånger.Fram och tillbaka och fram och tillbaka. Men samtidigt det är otroligt vackert där. Men här kan man gå på asfalt, i cirklar med Maken. Det toppar liksom den friska luften, den underbara naturen och ensamheten i skogen.

Han är så rolig

Varför jag älskar honom? Men det ser ni väll, han är hysteriskt rolig. Här lekar han med August i soffan. Han ska minsann visa att han också kan ligga med fötterna i vädret. Så himla roligt. Man ser verkligen hur de har kul de där två tillsammans. Maken har nyss lekt, kast med liten August i soffan. Ja, alltså han har snurrat August och landat med honom "försiktigt" i soffan på rygg. August tycker det är hysteriskt roligt.

Kortet är från i fredags.

Sova middag

Jag vaknade nyss, med känslan av makens armar omkring mig saknande. Sen rätar jag ut bröstkorgen som på något sätt verkar ha fastnat i ett hopkrymt läge och andetagen är jobbiga att ta. Jag minns hur vi somnade, i soffan. Jag med en randig kudde som stöd för min nacke och du med armarna runt min jeansbeklädda höft och huvudet på min gråa långärmade tröja.  Men där är han inte nu. Istället sitter han vid sin dator med hörlurarna på och pluggar. Han tittar mot mitt håll när han märker av att jag rör mig och säger: "Har du sovit gott?"
Jag ler och sträcker armarna ut från kroppen i ett försök att sträcka på kroppen utan att sträcka ut ryggen.
Det är så underbart att vakna och veta att jag är i samma rum som honom. Samma lägenhet som honom. Han jag älskar mest. Åh, denna underbara kärlek. Den underbara känsla av att han är några meter bort. Jag kan gå några steg, pussa honom i nacken och känna på honom.

Shit vilken känsla.

Bröllopsdagen i bilder

Jag vet, jag är så upptagen så jag skriver inte några långa blogginlägg. Men vem sjutton gör det på sin bröllopsdag.
Så jag bjuder på en bildkaskad istället.

Och vi har varit på IKEA! Jag har fått tre bröllopspresenter och vi har ätit gott.

Frukost: Tapas, kex och brie ost, Juice

Vi var på IKEA. Jag har inte varit på IKEA på 6 år. Lycka!

( Och ja, jag gick i högklackat och med stavar inne på IKEA)

Maken tyckte att vi hade en störtskön parkering. Ja, men jag hade ju inte kunnat gått från vanliga parkeringen och har jag handikappstillstånd så har jag. Det var föresten gullt värt på vägen ut så dog jag nästan och det var tur att den var parkerat så nära till ut/ingången. Maken var tvungen att ta ett kort för det var ju så näääära.

Min nya byrå som jag ska ha kläder i.

En laptop Bräda. Så man kan ha lappisen i knät utan att bränna upp låren.

Souvlaki special. Mycket gott

Han åt någon vit tårtbit till efterrätt och jag åt

Blåbärsbakelse

Och så fick jag klackskor med väääldigt hög klack, jämfört med de andra som har 5-6 cm så har dessa 8cm. Huga! Men jag lär mig nog gå i dem med.

365 dagar av kärlek

Idag klockan 13.00 var det 365 dagar sedan vi sa ja till varandra. 365 dagar av kärlek, sjukdom och ny bostadsort för en av oss.
Men idag är vi tillsammans. Idag är det underbart att vara med varandra.
Idag ska vi bara ta det lugnt tillsammans, jag ligger i sängen med Jenna och vilar och Maken han är på sin skola och studerar. Men snart ska han komma hem och vi ska äta god lunch tillsammans och bara vara tillsammans.

Tänk så underbart att bara få vara bredvid honom. Tänk att han är min make. Tänk att vi firar våran årsdag tillsammans. Det var inte säkert för någon vecka sedan.

Jag älskar dig

Från Häggnäs till Västerås i Bilder

Hejdå Häggnäs och Trollberget! Vi synns om ett tag igen.

Tönneberga eller vad det nu heter.

Hamburgeriet snyggt namn för snabbmatshak.  Nu bilder av västerås

För ett år sedan idag

Så här såg du ut för ett år sedan mitt hjärta, du är underbar. Hur du än ser ut. Du kämpade på med att läsa upp dina betyg och jobba på SFI och Studiefrämjandet samtidigt.

Nu ser du ut så här och går på Mälardalens högskola på Civilingenjörsprogrammet i robotik. Du har flyttat och tränar och pluggar och lever det liv jag också kommer få en dag. Jag är så oerhört stolt över dig och det du gör för din egen skull som även gör att jag mår bättre. Att även jag kommer få en bra framtid. Att du är på väg att ge dig själv den framtid du vill ha.

Jag älskar dig mitt hjärta och det är otroligt att du har kommit så långt med ditt liv och snart, vet inte när, då ska jag ligga och snarka dig i örat igen.

Låt oss prata om hårklippning

Jag och älsklingen pratade på Skype idag som vi gör alla dagar( älskar skype) Denna braiga gratistelefon på internet. <3 älska <3

Han hade varit och studentklippt sig, aka, klippt sig för studentpris á 150 pengar. Och så här snygg blev han:

Jag var inte lite avis när jag hörde att det kostade 150 kr att klippa sig i Västerås för studentpris . Jag vill också klippa mig nämlligen och färga håret blont. Jag har aldrig varit blond och jag tror att jag skulle bli fin i det. Mest är jag rödhårig och ibland försöker jag vara brunhårig men jag blir mest rödhårig med bruna nyanser då. Mitt hår har rött i sig så är det bara. Men jag skulle kunna tänka mig att bli ljus ljus röd ifall det inte går att få till blont.
 Jag frågade maken vad han tyckte att jag skulle passa i för frisyr denna gång, jag skulle vilja ha något nytt.

Maken sa att han tyckte jag inte skulle klippa mig i tantfrisyr. Jag ba: Vaddå tantfrisyr. Ja, men du vet så där som du brukar komma från frissan sa han. Jag bara: Va?
Ja men du vet, så där kort och upplockat där bak och lite längre fram med lugg. Tantfrisyr.

Han menar nog så här:

(Som alla hehe, frisörer alltid vill klippa mig och så vill de platta till mitt hår, jajemensan, fast jag säger att jag vill ha lockigt som mitt hår faktiskt är. Men de pådyvlar en den där locktången varenda gång.)

Sen sa han och INGEN VÄSTERBOTTEN / vindeln frilla!
Jag: Vad är det?
Han:Ja men så där som alla unga tjejer i vindeln har som vågar klippa sig kort och vill ha en tuffare frisyr? Eller sådan frisyr som alla kvinnor som är äldre går runt i( se bilden ovan)
Jag : Eh va?
Han: Men som dina arbetskamrater hade på kortet. De passar jättebra i sådan frilla men du har alldeles för runt och fyrkantigt ansikte för att kunna passa i det.De passar jättebra i det men inte du. Inte rätt ansiktsform och det är inte din stil. De har attityden för frisyren, du är mer charmig.

Jag bara jaha, inte tant och inte Vindeln frisyr. Hur har tjejerna i Västerås håret då?
Han pratade något om 50 tals frippor och raka luggar om jag minns rätt.

Så nästa månad när jag förhoppningsvis  kan klippa mig då ska jag försöka undvika tant frisyren ( aka klipp inte dig hos den rödhåriga på Kersti salongen) men alla andra går bra.



Vad tykcer du jag ska ha för frippa?

Tipps mottages gärna. kom ihåg jag vill bli blond!

Och han älskar mig massor

Jag fick ett mail av min älskling idag. Han har  köpt en liten present till mig som väntar på mig i Västerås. Det är så gulligt så det kom en liten tår i ögonvrån.

Det är så gulligt och fint och jag blir alldeles varm inombords av att jag har världens bästa Make. Mitt fina fina hjärta.

Min helg i bilder

Bara att den här har varit hemma har varit underbart

Jag har njutit av varenda sekund spenderat med honom. Han är grejt den där Maken. Älskade, Älskade Make!!

Jenna har spenderat dagarna med att titta ut genom fönstret och undrat vad henne Svärhusse och Lillhusse( Sven och Svärfar Allan) har gjort

Jag har piffat till mig med ett fint hårband ( För att försöka täcka över det flottiga håret, but anywho)

Jag kan liksom inte sluta se mig mätt på honom. Även om det var jobbigt att vara utomhus, men shit så fin han är.

Här mår jag inte så bra, det kanske syns, men jag är mycket lycklig över att han är hemma.

Sista dagen hemma spenderades pussandes och kramandes och bara att vara i närheten av honom.

Nu har han åkt till Västerås och jag till sjukhuset.

En underbar helg på permis helt enkelt. Nu är jag åter i sjukvårdens händer.