Mitt armband från Lindkvist

Vi har varit i Igor huset idag och jag har fått mitt älskade armband som jag köpte på Lindkvist för 198kr. Maken sa att det där är inte alls hans stil och därför ska han inte lägga sig i vilken jag skulle välja mellan. Så jag valde den jag tyckte var vackrast och känner mig riktigt vacker i.

Det är jättevackert och är handgjort av gamla knappar. Jag känner mig som min mormor. Min mormor har nämligen en stor vacker burk med knappar i som jag fick ärva. Det står i mitt vetrinskåp som pappa och Jerry spelade hockey och slog sönder glaset i.
Det är precis sådana här knappar som finns i burken. Och det är så himla vackert.

Sen passar det så bra ihop med mitt nagellack från Essie som jag fick av Maken när jag kom ner. Detta kommer man kunna ha till vardags och fest för det är riktigt rolig detalj utan att vara för mycket.
Armbandet inte nagellacket. Nagellacket är av grym kvalite. Jag har diskat, tvättat, duschat och inte brytt mig för fem öre om naglarna och det sitter fortfarande utan att vara kantstött. Det är bra kvalité ska inte stickas under stolen.

Jag älskar sånt. Något litet för en själv för att bli glad i själen och må bra och känna sig riktigt fin.

Sol i sinne

13 dagar kvar. Det är alltså mindre än två veckor kvar innan någon sticker kniven i mig igen. Jag borde träna idag. Med mina vikter. Men det är en klarblå himmel ute. Jenna behöver kammas och jag tänkte gå ut och sätta mig på min pilatesmatta med henne och hennes kam och kamma loss. Jag vill ut och gå igen. Hela jag spritter av glädje när solen lyser så här. Den värmer och min själv som suktat så länge efter solljus vill bara ut.

Så jag ska ut och gå. Jag undrar om det är okej. Jag kanske kan gå ut och gå och träna i kväll när inte denna fantastiska sol är här.

Jenna ville inte in i morse på morgonpromenaden för hon älskar snö och när det är värme i luften. Så jag ska göra henne till viljes och gå ut och fylla på lite D vitamin.
Det är underbart helt enkelt.  Blå himmel, ljust i sinne och  jag njuter.

Bättre och bättre.

Sedan jag fick min korsett för en vecka sedan, nej till och med innan det. När årets första dag var över så har jag haft en glad och positiv känsla i mig. Mitt 2011 är äntligen över. Det var ett riktigt skitår åtminstone till största delen. Det var åtminstone fint på nyårsafton när Svärmor ville att vi först skulle säga tre bra saker med 2011 och tre saker vi önskade oss för 2012.
Jag önskade mig 1. Få bo med maken igen. 2. Bli bättre i ryggen. 3. Att jag kan börja jobba med ett jobb som är roligt och som min rygg klarar av.

Och nu sedan dess har jag bara andats in positiv energi. Speciellt sedan jag fick min korsett som också var en sådan där sak som är positiv och hände positivt. Första veckan på året och ortopedtekniska ringer och frågar om jag kan vara där två dagar senare.  Att vården går lite fortare och jag fick en korsett. Min första promenad med korsetten på, fylldes hela jag av syre och ljuset från solen ute i vintervädret. Det har inte lämnat mig än och det känns som jag är positivare ända in till benmärgen. Jag går lite längre. Jag tränar hårdare. Jag fick till och med höra av Sven idag att jag inte är en sengångare längre utan nu är jag en sköldpadda i snabbhetsförmågan.

Jag gör framsteg. Jag rör på mig. Jag lever. Det är så fruktansvärt skönt att vara ute och gå i solen och snön och få i sig sol och syre.

Jag ser verkligen 2012 som ett positivt år. Jag går varje dag med en längtan efter en kallelse som ska komma som ett brev på posten.

Det jag har kvar den här våren även fast det bara är mitten av januari jag vet! Är min gbp operation och smärtrehab. Jag vet att jag måste göra min gbp först. Jag väntar otåligt på att få min tid. Efter jag har gjort den och " lärt mig " det nya  und zu veiter. Så ska jag få komma på smärtrehab inom 90 dagar. Det tar en himla tid det där med vården ibland. Men jag ser året som något positivt. Det måste ju hända många roliga saker när jag känner så här och bara halva januari har gått och efter det då ska jag ut i den vanliga världen hoppas jag. Den där jag får arbetsträna och träffa människor. Där jag får se om jag klarar av ett riktigt liv.
Som jag längtar.

Det känns som det ska bli ett kanon år. Även fast vi bara är på dag 13.
Men se efter själv.

Dag 1. Inte så kul tog igen mig efter nyårsafton Men gör sjukgymnastiken dag 1 i alla fall. .
Dag.2  Ringer Ortopedtekniska och undrar om jag kan komma och pröva ut korsett på onsdagen.
Dag 3: Gör sjukgymnastik går bra. Dag 2.
Dag 4: Får min älskade korsett. VILAR
Dag 5: Får skor med rund sula som ska göra undervärk för ryggen av Morfar. Gör sjukgymnastik 1
Dag 6:Går 1,3 km själv med Jenna med nya korsetten ! YEY!
Dag 7: Duschar Jenna och ryggen nästan dör. Gör sjukgymnastik dag 2
Dag 8: Vilar och tar det lugnt.
Dag 9: Går 1,3 km med den nya korsetten.
Dag 10:Vilar ( gör sjukgymnastik program 1)
Dag11: Julgransplundring. Hittar igen min glasögonduk Gör ingen sjukgymnastik.
Dag 12: Går 1,44 km och sitter mycket och är ute längre än promenaden.

Jag ser en positiv trend. Det kan ju bara gå bättre från och med nu. Så sikta framåt.
Tjoho!

August fyller fyra

Jag, Jenna och Pappa åkte på barnkalas igår. Jenna var väldigt gosig av sig hela dagen och skötte sig utmärkt.

Det var August som fyllde år och av sin Mormor och morfar och Viola fick han ett tåg av presenter.
Som Jenna var mycket intresserad av.

Av mig och Maken, morbror till August, fick han reklam från Coop Forum.

Och en bok som blev mycket uppskattad, det var barnsånger i den med noter till.

Och en mjuk krokodil fick han i presenttåget.

Och den sista presenten i tåget var en stor nalle.

Jenna gav August en puss i nacken när han satt och spelade musik.

Och jag fick vara med på ett hörn jag med och hjälpa till att spela

Sen var det dags för tårta och servetten var så stor att August knappt syntes bakom den.

Jasmine tände ljusen

August blåste  ut dem med lite hjälp av sin Pappa (Fredrik)

Efter det så var det dags att jaga balongen.

Som råkade hamna på Jenna. Men det gjorde inte så mycket för hon ville vara med och leka.

Det ville August morfar med.

Sen lekte Jenna och August titta på varandra leken.

Medan August mormor lekte med hon och bilarna på bordet.

Jag tror August hade en trevlig födelsedag.

Och han älskar mig massor

Jag fick ett mail av min älskling idag. Han har  köpt en liten present till mig som väntar på mig i Västerås. Det är så gulligt så det kom en liten tår i ögonvrån.

Det är så gulligt och fint och jag blir alldeles varm inombords av att jag har världens bästa Make. Mitt fina fina hjärta.

Att testa sina egna gränser

Jag är helt slut som människa. Pappa är en spontan person han vill ut och se saker. Sa : Kom vi åker till lycksele. Jag: eh jag vet inte, tänk om min rygg inte pallar.
Han : Har du ont?
Jag: Nej inte mer än när det skär i ryggraden.
Han: Ja men vi testar och herreminje så vi testade.

Jag ska ta det lugnt, min pappa vet inte vad lugnt är. Jag är slut som människa.

Grejen är lite så att om jag har en bra dag då tar jag ut mig så fruktansvärt på vad som förr "inte var någonting". Jag menar en dusch gör mig helt slut och jag måste vila. Men jag vill så gärna vara den där roliga, spontana Ellinor som hänger med och ställer upp och bara kan.

Mitt huvud har väldigt svårt att inse min kropps begränsningar. Det är lite så att när jag väl har en bra dag då ska jag minsann göra precis allting som är roligt för jag VET att om jag inte tar vara på den bra dagen så kommer det i alla fall resultera i massor av dåliga dagar. Massor av ligga i sängen och inte göra någonting.

Jag tror att om man inte vet hur det är och aldrig har varit i den situationen som  sjuka människor befinner sig i där att duscha kan ta så mycket kraft och ork att man blir liggande i en hel dag.
Eller åka bil en stund gör att huvudet stänger av för att kroppen inte orkar. Det är min hjärna som lägger av när jag blir så här trött, jag bara blir tom i hela huvudet. Det är tråkigt men sant.

Fast jag tog mig ju till lycksele. Jag kom därifrån med två bh: ar ( 99kr styck yey) och en liten present till ett födelsedagsbarn som snart fyller år. Dessutom var vi på dollarstore och jag köpte två paket kryddor som börjar ta slut, tandborstar och tandkräm. Duschkreme och tyg som jag ska göra en kudde av. Eller pappa ska göra en kudde av det.

Det gick bra ända till slutet då började benet krampa igen. Som sagt jag måste verkligen lära mig att sätta stopp och hejd på mig själv. Inse att jag kan och har inte ork som förut. Men samtidigt måste jag utmana mig själv till att klara mera. För hur ska jag annars få orken tillbaka om jag inte tränar mig? Prövar mina gränser och försöker bli bättre?

Vilken överraskning.

Han är här. Den bästa överraskningen någonsin. MIN MAKE HAR KOMMIT HIT. TJOHO!!!
Gissa om jag blev överraskad igår när han steg innanför min sovrumsdörr och gav mig världenskram och massor av pussar. Jag är så glad. Nu ska jag sitta fastiglad på honom tills han åker hem på lördag.

( Och så länge klarade han sig utan sin fantastiska underbara och bästa fru. Så det så!)

Besöket!

Förra veckan ringde Louise mig och frågade om hon och Linda kunde få komma och hälsa på mig. Javisst sa jag. ( Inombords sa jag JIPIEE!)

Jag hade precis hunnit hem från Kuratorn och Sjukgymnasten, han upp på övervåningen och lägga mig i sängen i cirka 10 minuter innan muffmadammen började muffa och sprang ner för trappan.
Hon fick gå och lägga sig på hallmattan som hon ska göra när det kommer folk och jag öppnade dörren. Det bara välde ut folk ur bilarna. Jag var beredd på två personer och tre barn men det kom fler. Hela fyra arbetskollegor. Vilken rolig överaskning.

Välkommen åter när ni vill!

De bjöd på lunch, paj med sallad och pollykladdkaka till efterrät sen fick jag presenter, två olika te sorter och iste i flaska och smaksatt honung som jag ska pröva ikväll.

Det är så härligt att lite besök kan ge en så mycket energi

Så här kul hade de innan maten,( alla ser lika uttråkade ut) Fast det var inte tråkigt alls, vi hade bara inte hunnit igång än.

Så här glada är vi efter vi har fått lite mat i kroppen.

Tack tjejer för att ni kom förbi. Välkommen åter!

Jag vill bli min egen hjälte

Detta är en sång som går varmt i mina hörlurar just nu. Jag brukar tänka på att man ska lyssna på musik som förmedlar något. Jag vet att detta är en av de mest cheesytryckare från 90 talet som finns. Jag vet att jag i femman vann en tryckartävling med den här dansen. Men det var inte det jag skulle säga.

Jag brukar lyssna på den när det känns så där bäcksvart inombords. Jag vet, jag är ett popsnöre. Jag lyssnar inte på alternativ musik när jag är nedstämd. Jag lyssnar på pop.

Men Mariah Careys Hero den är rätt fin, för den säger att det finns en hjälte inom var och en av oss. Inom mig och inom dig. En hjälte som om man lyssnar på den och gör rätt för sin egen skull så mår man lite bättre och livet går bättre för att man lyssnar på sig själv. Det tycker jag är fint. Jag gillar tanken på att det finns hjältar inom oss själva. Att jag har min egen hjälte inombords. Som tar vid när jag inte orkar vara så äckligt positiv och mest vill ligga under en sten och inte komma fram igen förens livet känns lite bättre.


Men det är ju det som är grejen. Den enda som kan göra livet bättre för mig, är just mig. Jag är den enda som kan göra livet bättre för mig. Jag har makten över  mig själv och hur jag hanterar det som händer med mig. För man kan inte styra de yttre omständigheterna men man kan själv välja hur man hanterar dem.
När livet känns svårt då är det jag som väljer hur jag hanterar det. Jag har inte sagt att det är fel att lägga sig under den där stenen i några timmar, eller ens en hel dag.. Men grejen är att livet blir inte bättre, jag mår inte bättre om jag stannar där under.  Då är det bättre att jag kravlar mig upp igen och försöker göra mitt liv bättre för mig själv. Jag tror inte alls på att man ska vara "nöjd" över det som livet ger en och att man ska ta det som händer en som en gudomlig vilja och bara lägga sig platt fall och säga. Nu är det så här och det finns inget jag kan göra som gör det bättre. Det är bara skitsnack. Man kan inte bara lägga sig platt, då kan man lika gärna dö. För då har man inte förtjänat det man fått.Inte för att jag vill att någon ska dö. Jag vill att alla ska resa sig upp och vara sin egen hjälte och välja att hantera det som händer på bästa sätt utifrån sina egna omständigheter.

Jag säger inte att jag förtjänar fyra diskbråck och att gå med kryckor. För jag tycker inte att jag förtjänar det alls. Jag tycker det är skit, men grejen är att nu har jag fyra diskbråck. Nu går jag med kryckor, nu går jag på morfin. Jag är opererad två gånger. Det är fakta. Men vad jag gör med det jag har fått. Hur jag hanterar det. Det är det som spelar någon roll.  Det är en prövning, det är något som gör att jag ska bli starkare, mer tacksam över livet och leda mig till att bli lyckligare inombords. Det är en stor fet spark i häcken som ska ta mig i rätt riktning och inse att livet handlar inte om bananskal. De handlar inte heller om räkmackor. Det är vad man själv gör det till. Trivs du inte med hur ditt liv ser ut, ändra på det då. För grejen är det är ingen som lever ditt liv förutom du.

Jag vill inte gå hemma, jag vill jobba. Jag kommer inte kunna arbeta som undersköterska längre, men jag kommer kunna arbeta inom HR ( Human Resources) som jag har velat i flera år nu. Jag vill gå på promenad med min älskade hund och kunna busa och få henne att springa med rumpan före höften( hon ser asrolig ut då). Jag vill kunna städa min egen toalett efter mig och kunna plocka ur diskmaskinen.Jag vill skaffa små härliga ungar som växer och blir stora med min make.  Jag vill leva resten av mitt liv med han som är min make. Jag vill resa utomlands med honom. Krama honom, sitta i hans knä, hångla honom galen. Jag väljer själv hur jag lever. Är det något som jag inte trivs med i mitt liv. Så är det jag som måste ändra på det jag inte trivs med för livet ska inte alltid vara bra och lyckligt. Men när man är där på botten och krälar. Då handlar det om att man inte är nöjd och det är en väckarklocka som säger att detta är inte bra. Det bör du ändra på för att må bättre.


Det är sånt jag tänker på när jag hör Hero. Att bli min egen hjälte. För det är ingen som gör det åt dig. Den enda som kan bli din hjälte är du. Så jag blir min egen hjälte.

Piffning

 Jag har målat naglarna rosa, de är så fina. Gud jag känner mig så piffig, jättepiffig när jag får måla naglarna. Det är som att hela världen blir lite bättre av just nagellack. Jag tror jag ska sminka mig efter jag har duschat med.

Min sjukgymnast Lisa, hon säger att ofta människor som mår dåligt kroppsligt eller psykiskt piffar upp sig extra för att det inte ska synas på dem att de är sjuka. Att genom att piffa upp sig så koncentrerar de sig inte konstant på sin sjukdom. Det kan ju vara sant. Jag känner i alla fall att jag måste göra mig fin för att må lite bättre i min vardag.


Så jag piffar mig. Nagellack, smink, till och med ögonskugga. Allt för att må lite bättre. Just ja, på tisdag ska jag till sjukgymnasten på NUS.

Paket nr 3

Paket nummer tre kommer från Lina på www.bröllopssmycken.se.
Tack snälla Lina.

Jag fick Örhängen och halsband i Jade. Halsbandet som även är graverat med tre hjärtan, där emellan står det STYRKA, KRAFT och VILJA. Det hänger även en Jade kula i halsbandet. Det är så fint. Enligt kinesisk mytologi är Jadestenen, månens sken som har  kristalliserats och blivit jade.

Sen fick jag även ett par örhängen som är runda med fint mönster på.

Ett mobilsmycke i form av en blå ängel.

Ett skinnarmband

Som min Make blev förtjust i. Men nu har jag fått tillbaka det.

Tack snälla Lina för dina vackra handgjorda smycken från hennes eget märke. ByLina.

Paket nr 2

Paket nr 2 är från min kära mamma. Hon ringde och sa att hon ville ge mig några böcker men visste inte vad hon skulle köpa eftersom hon tyckte jag skulle ha något att läsa när jag låg där i sängen och stirrade i taket.
Så igår fick jag ett paket av henne. Ett paket med två böcker. De två första ur Twilight serien( we och fasa hur kan jag ha missat den!!!) och sedan fick jag även ett brev och två saker från Yves Rosher som hon har beställt åt mig.

Tack så hemskt mycket mamma, jag blev jätteglad för hela paketet och böckerna.

Böcker och presenter och ett brev=)

Min mammas fina brev=)

Tack så mycket kära mamsen

3 inlägg om 3 fina presenter.

Jag fick ju tre TRE!! fina presenter igår, två på posten och ett när Natalie S kom hit.
Nu ska jag visa vilka fina presenter jag har fått. Men för att göra det rättvist så ska jag dela upp inläggen i tre.

Tack Lina och alla andra som stöttar mig!

Tack snälla alla ni för era fina kommentarer både här och på fejjan. Jag blir så glad.
Speciellt till Lina som driver och finns på http://www.brollopssmycken.se/

Du är allt en redig pärla du.

Det är i och för sig alla andra som tänker och stöttar mig något enormt i verkligheten och på bloggen.
Ni är alla mina stjärnor i himmelen.

Men Lina, tack så hemskt mycket för din omtanke!

Världens bästa bild

Den här bilden är så jäkla härlig. Det är maken som går ut med mina kryckor och min gympabag från sjukgymnasten på NUS. Det var en grym känsla att slippa gå med kryckor överallt.

Så himla härligt

Gå på stan

Nu är jag hemma igen. Jag följde med Maken och Sven in till Umeå. De släppte av mig på polisstationen i Umeå och det var tur att jag kom när jag gjorde för det var en person före mig i kön och när jag gick därifrån var hela passkontorets väntrumsdel full med folk som köade på att skaffa pass. Jag kom precis i tid.

Det kostade mig 400 kr att skaffa pass och det håller i fem år. Så nu jäklar kan jag lämna Sveriges gränser.
Det är konstigt när man skulle åka inom schengen skulle man inte behöva pass sa de men nu behöver man det i alla fall. Det enda som är tråkigt är att man inte får någon stämpel längre.

Det var ju det som var roligt att få i passen. Stämplar för att ha ett litet minne från vart man har varit någon stans.

Sen åkte vi till Centrum och där gick grabbarna Olsson till Kjell och Co. Jag smet in på akademibokhandeln och botaniserade bland alla böcker. Fluktade på Jane M Auels nya bok om Ayla, tittade på Yoga böcker och drömde mig till i mitten av Juli, tittade på Ebba von Sydows bok om Kungligt snyggt och tänkte. Herregud vilka garderober Kungligheter har. Sen tittade jag på en Thai Chi bok och efter det ringde Maken och bara vart är du? Då satt jag längst in på en mjuk bänk och bläddrade på i Yoga böcker. Jag funderar på att låna några böcker på biblioteket om Yoga innan jag köper mig en Yoga Dvd.

Sen gick vi till dressman där jag satt i omklädningsrummet på övervåningen och tittade på Maken som prövade ut vilken storlek han har på byxor. Herregud så fin rumpa min karl har säger jag bara. När jag skulle gå ut och gå ner för trapperna. De har nämligen rulltrappa upp och vanlig trappa ner. Så frågade expediten om de skulle ändra färdriktningen på rulltrappan så jag slapp gå ner med kryckorna. Vilken himla bra service. Så jag fick åka ner ! Helt sjukt bra.

Sen dog jag lite av utmattning och smärta. Vi åkte till Victoria Cafét och åt en god smörgås vilade lite och sen vidare till Loboo där Jenna fick ny mat och grisknorrar. Efter det åkte vi till byggmax och Sven handlade nått. Jag satt i bilen och väntade.

Nu är jag helt slut som människa. När vi kom hem till Svärisarna( vi lånade deras bil nämligen, de hade våran) så la jag mig i "min säng" och gick ut som ett litet ljus tills vi skulle åka hem. När vi kom hem så la jag mig i sängen och vilade mera. Jag är helt slut och har värk i höfterna, ryggen , foten och ischiastjong i benet.

Så det kan gå. Men kul har jag haft. Jag älskar speciellt stunden i akademibokhandeln.

Karin och Sten

Idag har vi haft besök av Makens släkt, hans faster Karin och hennes son Sten. Det blev fart på mig när de kom. Jag hade på mig t-shirt och mjukisbyxor. Uppför trappan och snabbt byta om. Man kan ju inte se ut som sju svåra år när man får besök.

De hade med sig en bröllopspresent till oss och den var verkligen jättefin. Ett brudpar i trollformat. Det var tur att de kom när de gjorde för Sven han höll på att baka bröd och jag hade gjort laxsnurror som vi skulle kvällsfika på. Då hade vi något att bjuda på i alla fall. Det var verkligen trevligt att ha dem här och många skratt blev det.

Vi fick troll i bröllopspresent. Jättefina de står i vardagsrum på hedersplats.

Och inte ett ända kort på mig blev det. men det gör inte så mycket. Alla ser så glada ut på korten jag tog.
Jag kan säga så mycket som att jag har samma hårfärg som snövit nu. Det blev riktigt fint. Får be maken ta ett kort på mig i morgon så ni får se den nya hårfärgen.

Den stora färden till Umeå

Idag åkte jag med Maken och Sven till Umeå. Maken och jag åkte audin den skulle in på en koll och Sven tog golfen som skulle återbesiktas. Sen åkte vi till Jula och där hittade jag en fotslip som jag ville ha men inte köpte och sen gick vi på mitt favorit hak i Umeå. Coop Forum. Det är nog den bästa affären att skrutta runt i. Där träffade jag Lelle och fick en kram. Det var så roligt och se honom. Vad skönt att han mådde bra.
Sen köpte jag hårfärg jag ska byta från rött. Morfar det är ingen idé att du oroar dig. Jag trivs i olika hårfärger. Känner mig piffig och fin. Sen köpte vi grönsaker och annat bra att ha.

Vi åt även lunch på Coop. Fast det gör vi nog inte om. Deras bröd var så segt och det är värt att åka de där extra biten till Victoria Caféet och äta riktigt gott för samma pris.

Det bästa av allt med coop är deras berg av riktigt färska grönsaker. Jag älskar verkligen det. Två knipper rädisor för 12 kronor. Det kallar jag bra pris.
Vi köpte sallad, gurka, tomater, rädisor, lök, fisk, frysta ärtor och broccoli, grekisk yoghurt, kött, mjölk pesto.MmmmPesto. Jag är lite feg det finns en röd pesto som är tomatbaserad men jag vill inte köpa den för det är så himla gott med grön pesto. Älskar grön pesto. Jag köpte även hårfärg och eyeliner. Min make ska hjälpa mig att färga håret för jag kommer inte kunna göra det själv när det är dags. Hoppas det blir fint.

Sen när vi kom hem dog jag i sängen och sov ända fram till middagen, nu känns det som min hjärna har gått in i ett äppelmos stadie och är bara trött och hängigt. Ryggen värker och jag har ont. Men det kan vara värt det att göra något roligt att se något annat än en stor Västerbottensgård hela tiden.

Jenna och Pilatesmattan

Varje dag efter mitt sjukgymnastik program är det en kamp om Pilatesmattan mellan mig och Jenna. Jag måste alltså fiska upp med foten en del av mattan för att få tag om den med handen. Jenna passar då på att lägga sig över hela pilatesmattan plus att hon med huvudet drar ner den flärpen jag väl har fått tag på och bara lägger sig raklång ner. Det är som hon säger att "det är min pilatesmatta matte, min."

Sen när jag väl får tag i flärpen igen och rullar ihop mattan så ger hon mig den här blicken.

Det är som hon säger att hon är sårad, dödligt sårad på att hon inte får ligga på pilatesmattan och vila i datarummet och att matte är en skit som inte låter henne göra det.

Tjekväll

Ikväll är det tjejkväll. Idag är jag ensam hemma. Det kommer bli en toppendag. Det känner jag i stortån. Plus att jag har ätit favoriträtten.  PESTOPASTA till lunch. Jag erbjöd Sven att smaka men han flydde sin kos hem till Svärisarna och bara nono. Ingen vitlök för mig tack. Jag förstår inte, pestopasta det är lika gott som sushi och lasagne.

Så nu är jag hemma själv och ska gå och lägga mig i sängen och se på tv serier tills ögonen går i kors, blandat med att läsa lite böcker och bara vara. Bra plan va!