17 dagar kvar

I morgon är det 17 dagar kvar till operation. Det innebär 16 dagar kvar av Modifast skakande eller vispande ifall det är deras puddingar. Som faktiskt inte är så tokiga.  Maken sa till mig att jag skulle räkna dagar. Jag ba: näheejdå det kommer jag inte. Vad gör jag? Räknar dagar.

Ja, men är det så tokigt då? Jag kan ju inte direkt stoppa munnen full och tugga på saker, svälja och ta en ny tugga? Nä, just det. Alltså räknar jag ner.
17 dagar kvar till operation. 17 dagar som jag inte ska bli sjuk så jag inte kan operera mig. 12 dagar på mig att trappa ut naproxenet. Hehe. Som jag har levt på i 15 månader på maxdos. Hehe.

Jag måste alltså vara naproxenfri i fem dagar innan operationen. Hehe.

( Jag skrattar nervöst här om det är någon som har undgått någon som läser)

Jag ska inte ta ut något i förskott jag får behålla mina tre tabletter tryptizol, mina sex tabletter gabanpentin, mina fyra alvedon och vid behov pronaxen. Det är väl tur det. Så jag inte skulle gå helt bananas i uttrappningsscheman just nu. Med tanke på att dolcontinet tog en och en halv månad att bli av med.

Om den här operationen ger det resultatet som jag hoppas på ( en normalvikt) så hoppas jag även kunna trappa ner många av mina tabletter.
Jag tror visserligen att jag kommer behöva några av dem men förhoppningsvis slipper jag så stora mängder av tabletter.
Helst av allt vill jag bli pillerfri.

Nu~sova

Ringt Ersta om tabletterna.

Okej, eftersom Doktor Sven inte visste så mycket om hur gbp fungerar och mediciner så ringde jag till Ersta för att fråga dem.
De sa att oftast går det jättebra att svälja tabletter samma kväll och att man får ju alvedon på regelbunden basis som man sväljer. Sedan sa sköterskan, " och de är ju rätt stora tabletter Alvedon".
Jag svarade: Jag tycker inte det, Alvedon är en av mina minsta tabletter. Gabanpentinet och Pronaxenet är mycket större.

Men hon försäkrade mig att det skulle gå bra att ta mina tabletter efter gbp operationen. Hon sa även att hon tyckte att jag skulle prata med Narkosläkaren som jag skulle få träffa dagen innan operationen om mina tabletter och hur jag ska göra.

Det ska jag absolut göra. Det som är så sjukt med mig och operationer är att jag blir ko-lugn innan en operation. Så lugn att mitt blodtryck sjunker i botten.  Alla gånger jag har opererat mig, halsmandlarna, diskbråcks operation nummer ett och två, så har jag haft ett blodtryck på 40/87.
Jag är verkligen ko-lugn innan. Eller nja det är inte sant, innan halsmandeloperationen var jag nervös.
Men vid diskbråcksoperationerna så var jag jättelugn innan. Det var mer: jaha nu är det så här.  Helt tom i hjärnan.

Jag tycker i alla fall att det är betryggande när de säger att det ska gå bra att svälja mina tabletter. För jag behöver ju dem för nervsmärtorna.

Dr Svens samtal

Idag ringde doktor Sven mig på avtalad tid. Klockan 08.11. Det är trevligt att prata med honom. Jag ville prata medicinering runt min operation. Med tanke på att gabanpentin är mycket frätande. Den sa poff i halsen på mig ett tag sedan, det är en kapsel nämligen. Jag ville kräkas och det frätta, prövade med vatten, mjölk blåbärskräm, inget fungerade mot den frätande smärtan. Ap jobbigt var det.
Jag tänkte herreminje hur ska det gå när jag ska operera mig och har ett sår i magen om den säger poff där. Då lär det göra apont.

Så jag frågade hur gör jag med alla mina sjutielva tabletter operationskvällen och närmsta dagarna efter operationen. Han sa att han inte var expert på gbp. Men att slemhinnorna i magen är tåligare än dem i halsen och att han trodde inte att det skulle vara något problem.

Jag undrar hur jag ska få i mig sex tabletter på morgonen och åtta tabletter på kvällen. Jag får väll helt enkelt ta det lugnt och se hur det går.

Jag sa även att det är dem som ska ha uppföljningen med mig. Ta proverna som behövs för att se att jag inte får några brister. Dr Sven blev lite chockad och sa: Men ska de inte ha någon uppföljning. Jag sa: Nej, det är ni som ska sköta det eftersom Lycksele bara betalar för operationen och tiden efter på sjukhuset. Resten ska vårdcentralen göra.
Han sa att han ville att jag frågade Ersta diakoni  Sjukhus kunde skriva hur uppföljningen såg ut och vad de skulle ta för prover och vad de skulle göra. Det sa jag att det kunde jag fråga ifall de kunde göra.

Vi pratade även om att jag kommer behöva ställa om mina tabletter efter min gbp. Det sa han var vanligt för när man går ner i vikt får man oftast mindre ont och behöver mindre tabletter.

Det är ju toppen att jag troligtvis kommer behöva mindre tabletter. Om jag fick som jag ville skulle jag inte stoppa i mig några tabletter alls.

Flashig pillerdosa

Ja, jag vet, jag har gått och blivit tant, jag både virkar och har skaffat mig en dosett.  Men det behövs verkligen jag orkar inte ha med mig precis alla piller när jag ska åka bort. Vet du hur många pillerburkar jag har för att klara mig en dag?

Så här många:

Japp, en hel låda full. Förstå att släpa runt på detta  när man ska ut och resa. Det tar ju upp en hel resväska.
Så jag har varit förnuftig och skaffat mig en dosett och eftersom tanten i mig inte vill gå i full blom så har jag skaffat mig en flashig dosett. En snygg, med fodral.

En sådan här, i regnbågens alla färger. Jag känner mig lite som barn igen och att jag har en färglad my little pony och en rosa portmonä i väskan när jag bär runt på den. Den gör mig glad och det är bra mycket roligare än att tänka på varför jag måste moffa i mig alla tabletter. Jag känner mig lite fashionabel sådär.

Innuti ser den ut så här och man kan ta ut varje dag och ha för sig ifall man bara ska vara borta över dagen. Det är bra mycket behändigare än att släpa runt på en hel väska med piller. Jag menar det ser ut som om jag kunde ha en riktigt ful almenacka istället för vad det faktiskt är. En dosett med massor av piller som behövs för att klara vardagen. Sedan fanns det ett extra fack i locket och däri har jag stoppat min karta cerazette minipiller. Smart va. Plus att det är en lista så man kan fylla i ifall den blir snodd med vad det är för tabletter och när. Det har inte jag gjort. Känns lite onödigt att flasha med sådant.

Ja, men se, det är bara kjolen och hucklet som saknas. Jag är en fashionabel tant som både virkar mormorsblommor( ja alltså rutor det är svårt att få till ) och har en snygg dosett.

Morfinet ska bort

Jag är på Morfin nedtrappning, idag ska jag "bara" äta en tablett morgon och kväll. Igår åt jag en tablett morgon och två kväll. En liten sådan där grön tablett motsvarar 3,75 gram morfin. Det är helt sjukt att jag har stoppat i mig fyra tabletter. Två morgon och två kväll.

Jag vägrar bli beroende. Jag vill ha de utsatta, jag menar fungerar det inte och smärtan kommer tillbaka något djävulskt så visst. Då får jag väl ta det då. Men bort ska de pillerna. Jag ville inte ens ha dem från början.
I början hade de problem med att få i mig Ipren och nu ja nu så sitter jag med en hel hög med små piller i olika färger och jag vill inte ha dem. Alvedon fine, men det andra. Skulle jag så skulle jag helst slippa ta dem. Så nu ska dolcontinet ut och jag är glad över det. Det är bra att jag gör det under " blockaden" som doktorn som sa att jag hade råkat få en hemskt sjuk och trasig rygg sa till mig när jag sa att de antingen fick sätta ut de små gröna tabletterna eller ge mig ett nytt recept.

Jag vill inte att min sjukdom ska göra mig till en junkie. Dessutom får jag bort morfintabletterna  och klara av att  sitta en stund kan jag faktiskt köra min bil själv. Och bara det är ju sjukt skönt.

Nu börjar andra delar av kroppen falera

Tänk att ett par samtal kan få en så slut i huvudet att man måste sova i flera timmar. I FLERA!!! timmar. Jag fattar inte.

Fast det var inte det jag skulle prata om även om det var ett telefonsamtal som jag skulle skriva om.
Igår ringde doktor Sven till mig. För att informera om provsvaren och lite annat.

Och det var ju en del negativa nyheter.

Mina levervärden är förhöjda på båda proverna. Det innebär att min lever börjar bli sjuk och inte pallar med alla mediciner jag stoppar i kroppen. Det är inte så konstigt med tanke på att jag knaprar 22 stycken om dagen.
Han ville att jag skulle försöka gå ner på Alvedon mängden. Vilket jag nu gör. Jag tar en Alvedon mindre per gång. Sen har jag även fått fel på något annat hormonvärde. Detta hormon tillverkas mest i levern och eftersom min lever har spel så är det väl inte så konstigt att detta hormon har spel med. Det var utifrån hormonvärdet som de misstänkte levern och nu har hormonvärdet gått ner ännu mer och levervärderna är också dåliga.

Han sa att om du drack skulle jag säga till dig att sluta dricka, jag sa att jag har inte rört alkohol på två år. Han sa typiskt, då kan jag ju inte ge dig det rådet.

Sen sa han att han trodde det skulle bli svårt för mig att komma till Strängnäs. Men men, jag skiter lite nu vart jag kommer bara inte Umeå opererar mig. Eller åtminstone att någon som är bättre än Umeå opererar mig.

Jag orkar inte ha det så här längre, jag orkar inte att kroppen bara kollapsar. Jag vill bara bli bättre och jag kämpar som ett djur för att bli det. Kära sjukvård, kan ni då inte ställa upp på mig så jag får möjligheterna att bli bättre än att vara som jag är nu.

Sjukt mycket piller

Jag talar om sjuka mängder piller per dag.Jag kan inte sluta förundras över det. Det är ju som en hel måltid tillsammans.Tänk att man ska behöva stoppa i sig så många piller bara för att fungera. Det är sjukt.
Jag gillar ju inte ens piller.

I början när jag gick till HCV( HälsoCentralen i Vindeln) fick de inte ens i mig Ipren. Nu får de i mig Morfin. Jag tror att ju längre tid man har ont desto svårare blir det att på egen hand bekämpa smärtan. Även om man trubbas av så blir det svårare att klara av mer och mer smärta.

Det är alltså
4 dolcontin. det är Morfin preparat, smärtlindring
2 naproxen det är antiinflamatoriskt,smärtlindring
8 alvedon febernedsättande, smärtlindring
4  paraflex, muskelavslappnande
4 gabanpentin, ska lindra nervsmärta och är mot epilepsi, fast jag har inte epilepsi.

Så ser mina dagsranson ut nuförtiden.

Nu käkar jag 22 piller om dagen. Fy sjutton. Jag vill inte äta några piller alls. Inga alls.

Gummihjärna och mediciner

Jag har haft några bra dagar den senaste tiden. Men oron gnager mig i ryggen. Ja, alltså jag har haft bra ryggdagar. Jag har haft det bra när Natalie S har varit här och även nu sedan hon åkte hem.

Det är skönt att det har varit några bra dagar och jag är glad över att jag verkar ha fått en medicinering som fungerar någorlunda. Men jag gillar inte att gå på dolcontin. Det är ett morfin preparat. Det känns konstigt att ta morfin för att fungera. Jag som är så fruktansvärt mot droger. Har aldrig rökt cigaretter tänker aldrig göra det heller, dricker med verklig måtta. Jag väntar in bakslaget. Jag vet att det kommer. Jag har haft en sämre dag idag.

Mitt huvud har inte varit med, det känns som jag har en gummihjärna. Eller snarare att det är gummi runt hjärnan och all information vägrar gå in. Det bara vill inte åka igenom gummit i huvudet. Det är smärtdimman i antågande.


Om den här bra trenden fortsätter och jag inte får något jättebakslag aka, jag mår piss. Så skulle jag vilja byta ut dolcontinet mot något annat som inte är så starkt och något som inte innehåller morfin. Det vore fint.