att uppskatta

Jag väger mig varje dag. Alla säger att man bara ska bara väga sig en gång i veckan. Vilka nu alla är? Jag väger mig varje dag och när jag inte väger mig varje dag går jag upp i vikt. Det är säkert något psykologiskt i det där.
Jag har skött mig utmärkt och inte fuskat någonting alls. Men, jag har gått upp tre hekto sedan igår. Det är inte klokt. Hur är det möjligt?

Jag har skött mig, jag tom tränade igår och allt. Jaja, sånt är livet ibland. Kroppen svarar inte alltid som man( och med man menar jag, jag) vill att den ska göra.
Men i morgon lär jag ju definitivt gått ner i vikt. Annars blir jag nog lite lätt frustrerad. Jag känner mig lite frustrerad idag. Jag vet det bara är tre hekto och jag har ju inte fuskat.

Fasiken så irriterande!

Men kroppens vägar äro outgrundliga. Den gör inte som man vill. Hade jag fått som jag velat hade jag ju inte haft mina fyra diskbråck och en knöl. Jag hade inte gått upp tre hekto heller.

Men samtidigt. Hade jag inte haft mina diskbråck hade jag inte varit så tacksam jag är idag över att jag faktiskt fungerar så pass bra som jag gör. Att jag har varit så svag gör mig så mycket gladare över hur stark jag är idag.

Även om Svärmor slår mig både i benpress och stjärtlyft på sjukgymnastiken( jag kan inte göra nått av dem) så är jag oerhört glad över att jag kan göra så pass mycket som jag kan. Vi tränar ihop  nämligen eftersom Lisa min älskade sjukgymnast har fått gått ner i halvtid så måste hon para ihop folk och då passar det utmärkt med mig och Svärmor tillsammans.

Jag är bara så himla glad över att min kropp är bättre. Att jag har blivit så starkare och att jag kan uppskatta hur bra jag har blivit. Det hade jag inte klarat av innan jag blev skadad i ryggen.

Jag har gått 1,3 kilometer!

Den här korsetten var inte dum. Jag klarade av att gå 1,3 kilometer med bara tre stop. Det är helt sjukt så underbart roligt. Den satt åt precis på alla rätta ställen och min rygg började inte göra ont på samma sätt och benet krånglade inte lika mycket. Jag är mycket glad över min bedrift.

Så långt har inte jag gått på över ett år, i oktober 2010 gick jag dit sist. I kurvan mot Trollberget.  Det är helt sjukt vad bra det är och vad stolt och glad jag är över mig själv.

Jenna, ja hon höll på att få spucken. Först gick vi förbi grannarna som skulle ut med sina 35 hundar på slädhundsfärd och där blev hon nervig. Sedan gick vi förbi älgstråket där det var många älgspår och efter det kom vi rakt in i ett stim av renskit och renspår. Hon blev minst sagt mycket nervös och ville inte alls gå fot och bara gå snabbare och snabbare. Vilket jag inte gick med på. Men hon skötte sig väldigt väl när det kommer till de 35 hundarna. Hon bara tittade rakt fram eller på mig och brydde sig inte om dem förutom att hon ville gå fortare. Det kallar jag bra jobbat Jenna.

Här är hon lite halvnervös, det verkar som hon var rädd att bli nermejad av en renflock.

Bara för att visa hur mycket snö det är så ska jag lägga upp två kort till.

Detta är samma ställe som jag står på. Snön går alltså i samma höjd som snövallen. Det är inget skämt så mycket snö det är nu.

Min korsett

Idag har jag varit och prövat ut en korsett för min rygg, det blev en hög korsett. Det finns nämligen höga och låga. De höga går upp till skuldrorna. och de låga går över höften upp till midjan.

Jag fick börja med att pröva en svart som gick till midjan, men det var inte skönt, den skar in i mina fläskvingar på ryggen. Sedan fick jag pröva några hudfärgade som gick till midjan med stålskenor i sig. De var inte sköna och så fick jag pröva en högre svart. Men då hade de inte min storlek.
Så tillslut fick jag en med många elastiska delar med kardborreband.

Jag berättade om min gbp och hon sa att denna är bra för när jag krymper kommer den anpassa sig till det med och när den blir förstor så ska jag ringa och få pröva ut en ny för 300 kr.
Min är en  Olympia 112 och är tillverkad i spanien. Den är faktiskt skön. Men den lyfter upp mitt magfett så jag ser jättegravid ut. Allt fett är uppe vid tuttarna. Tur att jag är på väg ner i vikt så den inte kommer se ut så för alltid.

Nu ska jag ut och promenera när det har mörknat. Jag måste få vila lite efter bilresan. Men jag måste ju ut och inviga min korsett och ta Jenna på en promenad.

Rehabiliteringshem för de med diskbråck

Idag var sjukgymnasten Lisa här och även arbetsterapeuten Gudrun. Jag ska få en höj och sänkbar säng. Så jag kan få upp och ned över och nederdelen av kroppen. Det är bara rumpan som kommer vara där den är.
Gud så himla skönt.

Äntligen lite vettig hjälp. De rådde mig även att flytta från Västerbotten för det finns nog inte något bra rehabiliteringshem här och ja, de har ju inte sådan vård jag söker.

Jag söker ett rehabhem, där man kan bo och träna upp sig i en månad. Under ordnade och "övervakade " former. Med övervakning menar jag att man kan träna sig på gränsen men har någon som kan hjälpa en att inte gå för långt och samtidigt hjälpa en ifall man går för långt.
Som tränar upp mest mage och rygg men även tränar resten av kroppen. MEN HAR RYGGFOKUS.

Det är helt sjukt att det inte finns för oss som är ryggisar. Det finns för tjockisar, för de med MS och för missbrukare och alkoholister. Men för ryggisar som kostar samhället skjortan och halva slipsen. Det finns det inte något för.

Idiotiskt är vad det är. Jag vill komma till ett rehabhem där jag kan bli bättre. Träna upp mig. och bli BÄTTRE.

Framtiden och rädslan för min rygg.

Jag fick hem mina dvd skivor idag med Yoga för rygg och nacke, sedan kunde jag ju inte låta bli Blossom. Ja, jag vet jag är en riktig sucker när det kommer till henne. Men den Yoga dvd kostade bara 69 kr och jag tycker att jag är värd det.

Det är konstigt att jag känner ett behov för att rättfärdiga min svaghet för henne. Det är väl bara det att hon verkar vara så himla vettig och att hon också har opererat diskbråck. Det är väldigt skönt med förebilder. Jag insåg aldrig det när jag var yngre. Jag hade inte  några förebilder. Men ju äldre jag har blivit ju mer ser jag behovet för dem.

Jag brukar tänka att " kan blossom så kan jag". Visst alla människor har olika förutsättningar här i livet att göra det bästa utifrån de möjligheter de har fått. Jag försöker tänka på diskbråcken i ryggen min som en möjlighet istället för det värsta som har hänt mig.

Jag försöker se det som en möjlighet. En möjlighet att våga göra något istället för att bara gå på i ullstrumporna som är väldigt lätt och väldigt bekvämt istället för att göra det jag verkligen vill med mitt liv men aldrig riktigt vågat. För det är ju så, man vet  vad man har men inte vad man får. Men nu har jag inte det jag har haft.

Jag kommer aldrig mera kunna lyfta tungt, arbeta som undersköterska och min kropp kommer inte klara samma saker som förut. Innan DDD, disc degenerativ disorder som det så fint heter på engelska. För det blir aldrig som förut. Aldrig som innan. Annorlunda, smärtfullt, ja antagligen.
Men livet kommer ju gå på, annorlunda men det fortsätter ju.

Så nu ska jag kunna göra saker igen. Som jag vill. Min rygg kommer styra mycket av min vilja och doktorer kommer säkert säga vad som är okej eller inte att göra. Men jag ska försöka leva mitt liv lite mera som jag vill. Utmana mig själv och inte vara rädd för min rygg.

Önskehjärta

Igår på sjukhuset gick det inte så bra som du kanske har förstått. Vi tar vad som sas senare för jag orkar inte prata om det just nu. Jag har pratat lite med de närmaste och även några som har ringt. Jag ska berätta.
Men jag måste få processa det lite för jag vet att inget har egentligen förändrats från  i förrgår till  idag förutom att överläkaren sa som han tyckte att det var.

På Norrlands Universitet Sjukhus finns det en fin liten shop, där de säljer färska blommor, lite nallar, fina tänkvärda skytar tänk lite  så där lantligt vitt och även smycken.

Jag grät hela vägen ut från doktorn, ut genom korridoren, ner i hissen och ut i korridoren och ända till centralhallen. Men jag gick in i den butiken, med tårarna rinnande.

Där fanns det ett fint smycke och ett kort. Jag köpte båda.

Det var ett hjärta som man kunde öppna och kallas önskehjärta. Innuti hjärtat ligger det ett ihop rullat papper som man kan skriva sin egen önskan på.
Vilket jag gjorde och nu bär jag det runt min hals.

Så här ser det ut när det är stängt. Det håller sig stängt med en magnet. Vad jag har skrivit vet bara jag.

Ont det gör ont, men endå

Idag har jag väldigt ont i ryggen, väldigt, jag har tagit en stesolid och då har jag ont. Med tanke på att jag verkligen inte gillar att ta extra meds och jag bara har tre tabletter hemmaoch bara tagit det lugnt idag. Förutom att jag var ute med hunden en stund mitt på dagen för att vara en rolig matte.
Jag gick på promenad längre än vad jag brukar. Jag gick ner till den lilla gråa ladan och tillbaka med Jenna i koppel hon kissade. Toppen det tar sig det här med koppelträningen med kryckor. Sen fick hon vara lös och jag stod stadigt med kryckorna i marken och sparkade boll åt henne som hon hämtade och jag fick sparka igen. Tur att hon inte kräver så mycket min vovve i motionsväg.
Efter det drack hon lite vatten ur tunnan och vi gick in.

Sedan har jag legat i sängen, nere och uppe och bara tagit det lugnt. Jag har så himla ont idag. Jag tror att det är en reaktion på att pappa har kört med mig. Jag vet att det är väldigt svårt att förstå hur en bilfärd kan vara jobbig för någon som har stolen nedfälld så långt bak det bara går och inte kan sitta och åka bil.
Innan jag fick min ryggskada, mina diskbråck, min diskdegenerativa sjukdom så tyckte även jag att det inte var jobbigt att åka bil. Jag har definivt varit lika ovetande som alla andra friska människor. För allt handlar om perspektiv och upplevelse. För det går inte att förstå hur någon har det eller upplever saker och ting eftersom man är inte dem liksom de inte är jag.

Så därför lider min kropp just nu och har ont idag. Den skriker för att jag inte har lyssnat på den under tiden pappa har varit här. Det är så jag gör. Jag stänger inte av det onda, jag bara vägrar lyssna till det för att orka säga ja, fast jag borde säga nej. Det får jag lida nu när jag tar det lite lugnt och inte åker bil idag. Jag har legat konstant förutom promenaden. Jag har sovit och haft huvudvärk när ska denna huvudvärk gå över? har haft  den enda sedan jag tog min blockad i ryggraden. (Jag försökte ringa till ortopedmottagningen för att höra om det är vanligt med huvudvärk efter en blockad. Men de hade slut på telefontider.)

Så idag får jag plågas av att jag inte har lyssnat på min kropp för att jag har svårt att säga nej.
Jag hoppas verkligen det ger med sig snart.

Diskdegenerativ Sjukdom Del 2 och SRS

En frisk disk i en diskdegenarativ rygg

En frisk disk.

Bilden ovan är en magnetröngten av en nästan frisk disk som sitter i min bröstrygg. Om du tittar på den tecknade bilden till höger, på den översta av diskarna. Så ska en normal disk se ut. Så du ser att den som är min ryggrad är sjuk.

Jag ska börja med att förklara bilden som är ovan ( Magnetröntgen).Allra längst till höger är baksidan av diskarna.Lite till vänster om dem på bilden är det tre lodräta streck. Detta är nervkanalen och ryggmärgsvätska. Sedan kommer två stora fyrkantiga block som är kotor med en mindre rektangel i mitten detta är en disk.

 En frisk disk ska på en magnetröntgen bild  ha ett ljust innehåll utan grumlighet och även ha ljusa sidor och kotorna ska inte ligga mot varandra. Det gör denna disk och den har även lite diskdegeneration. Diskdegenerationen är det svarta till vänster i disken. Men i övrigt är denna disk frisk eftersom den har en jämn "vit" färg.

Men det är den friskaste i ryggen jag har så den får duga att visa skillnaden mellan en frisk disk och en diskdegenerativ disk och en med diskbråck

Diskbråck och diskdegenerativsjukdom

Förklaring av pilar
Blå pilar: Är diskdegeneration i diskarna.
Svart pil och Svart Text är ryggkanalen där nerver och ryggmärgsvätskan håller till
Den Lila Pilen är på Nerven
Den röda pilen och texten är Kalkavlagring som finns på ett diskbråck.
den mörkblå pilen är ett diskbråck som rinner ut under kalkavlagringen.


Diskdegenerativ sjukdom eller DDD

Diskdegeneration är en normal process som ryggraden går igenom och börjar i 45 års åldern i normala fall. På mig har det börjat extra tidigt och detta gör att jag har fått diagnosen diskdegenerativ sjukdom.

Diskdegenerativ sjukdom innebär att diskarnas innehåll ett  gelé liknande vätska börjar torka och skalet, eller disk kapseln,  blir skörare.Det visar sig genom att disken får svarta kanter och mörkare och ojämnare färg inuti diskarna. ( Där de blå pilarna pekar) När disk kapseln har blivit skör kan det lätt bli sprickbildningar och diskmassan rinner ut och blir diskbråck.Om diskbråcket rinner ut inåt ryggkanalen kallas det Ritsopathi och ger ischias värk. Det är först när diskbråcket trycker på nerven i ryggkanalen som folk får ont av det och det uppstår en inflammation.  Det är värk som strålar ut i ett eller båda benen. Om det blir illa nog kan man även få känselbortfall och bli delvis förlamad. I värsta fall så tappar man känsel och styrsel över underliv och rumpa. Då måste man opereras akut. 80 procent blir bättre vid en operation, 5 procent blir sämre och 15 procent får oförändrade symtom.

Det är runt 20 till 30 % av alla i Sverige som har diskbråck. Oftast känner man inte av sina diskbråck och de kan självläka men det tar över två år för dem att göra det.

En frisk disk ska vara vit  vid en magnetröntgen medan en sjuk disk som har blivit degenerativ är mörkare i färgen och har stora svarta kanter. Det var i alla fall vad doktorn på Ortopeden i Umeå sa till mig.

Den övre disken på bild nummer två har svarta fällt i sig och är väldigt sjuk, även det med
diskbråcket i är en väldigt sjuk disk. Där diskbråcket är har det även blivit kalk ovanför så diskbråcket rinner ut nedanför kalkavlagringen. Det innebär att jag antagligen har haft det diskbråcket väldigt länge.

För när man har haft diskbråck och det ska "läka" så bildar kroppen ett kalklager för att kapsla in disken.
Mitt diskbråck rinner därför ut under  detta kalklager och mina "mycket trasiga och sjuka diskar" ser ut som på bilderna ovan.

SRS
Stycket nedanför är direkt lånat från Stockholm Spine Centers Hemsida. Det förklarar vad SRS är och DDD. Eller diskdegenerativ sjukdom som har satt sig på vissa nivåer i ryggen.
"
Ett segment består av två kotor med mellanliggande disk och två facettleder. Två segment innefattar på motsvarande sätt tre kotkroppar med två mellanliggande diskar samt två par facettleder. SRS är ett svenskt uttryck och internationellt används begreppet degenerativ disksjukdom (Degenerative Disc Disease,DDD).

Detta kan föreligga vid isolerad diskdegeneration, men begreppet kan användas även vid diskbråck och andra tillstånd där ryggsmärtan dominerar och smärtan kan lokaliseras till enstaka segment. Enda undantaget är vid diagnosen isthmisk spondylolisthes (spaltbildning på kotbågen med kotförskjutning).

Symtom på SRS är molande värk i ländryggen som kan avta eller helt försvinna vid vissa positioner. Smärtan är ofta lägesberoende och kan även ha inslag av huggande, skarp smärta vid okontrollerade rörelser, till exempel vid en nysning eller om man snubblar till."
(  http://stockholm.spinecenter.se/sv/rygghaelsa/srs.html )


Här är även en länk på ett vårdprogram för Diskbråck.  Där ni kan läsa vad man kan göra själv för att förbättra sin sjukdom men även hur vården bör lägga upp eran behandling. Så du har lite koll.
http://www.rehabtjanst.se/files/vardprogram.pdf


Källor:

http://stockholm.spinecenter.se/sv/rygghaelsa/srs.html

http://stockholm.spinecenter.se/sv/rygghaelsa/diskbrack.html

http://goteborg.spinecenter.se/sv/diagnos-och-behandling/diskbrack-i-laendryggen.html