Bytt adress

Hej!
Nu flyttar jag till min nya blogg är

http://itekoppen.wordpress.com

Uppdatera era listor .

Kram och välkommen över.

Reaktioner på Är det pinsamt att erkänna

Jag har fått en hel del reaktioner på två av de senaste dagarnas blogginlägg. Jag börjar med det första.
Det som handlar om är det pinsamt att erkänna att man inte klarar att gå ner i vikt själv?

Jag fick nio kommentarer. Vilket är roligt. Mitt blogginlägg fick igång en diskussion och genererade i andra blogginlägg som det här och det här. Vilket är väldigt roligt att kunna inspirera andra människor.
Det satte igång känslor hos personer och det är bra. Deras inlägg handlar om att man ska vara stolt över att man gör något åt sin egen situation och det andra handlar om hur man själv har sett på tjocka och när man själv inser att det är inte så lätt att gå ner i vikt för man kanske har bakomliggande problem som gör att man kan

En del handlade om hur man själv har insett att man har varit ignorant mot andra som har varit i större storlek än en själv och en del har handlat om att man ska vara stolt över att man gör nått åt saken.

Här är ett annat blogginlägg ( det är på engelska) som handlar om att som tjock förlora sina kilon men ändå behålla sin positiva syn på överviktiga. Vilket kommentarerna jag fick på inlägget också genererade i liknande tankar.Om att man ska inte få nedvärderande åsikter om en tjock person bara för att man själv har gått ner i vikt. För det kan finnas bakomliggande orsaker som gör att man inte går ner i vikt.

Beyond Sizes skriver om diskriminering av tjocka människor och om det är okej att vara elak mot människor på grund av deras utseende. Hur skulle du tackla det och vad gör man i en sådan situation frågar hon sig?
 

Hej Maria!

Maria sa...

Hej!
Jag har också PCOS (fick veta det för ungefär två veckor sedan) men mig ville de ge gulkroppshormon som man skulle äta 10dagar/månad för att på så sätt få igång menseriet. Till mig sa de att om ni vill börja försöka bli gravida om ett år ska du börja äta dessa NU. Tycker att det verkar konstigt att äta ppiller för att man sen ska kunna försöka få barn, det finns väldigt många i min bekantskapskrets som haft stora svårigheter att få iordning menseriet efter att de slutat med ppiller utan att de haft PCOS. Själv vill jag inte peta i mig hormoner i onödan (blir fruktansvärt labil och ilsk av dem - slog sönder mina föräldrars veranda i raseri när jag precis börjat med minipiller - så jag försöker klara mig utan) så jag ska försöka ta tag i min vikt istället. Ca -15kg till ett BMI på 25, det sägs ju att PCOS "minskar" om man går ner till "normalvikt". Så jag ska ge det ett halvår med en sakta nedgång och se om maskineriet börjar komma igång - gör det inte det så får jag väl börja med de jäkla hormonerna då.
(nej, vi vill inte försöka bli gravida just nu, men jag vill gärna försöka få barn innom en 3-5årsperiod)

Hej Maria!
Jag förstår att det är en chock att få en sådan diagnos, för mig var det lite annorlunda, jag har ju inte ätit p piller på massor av år. Så jag har mer accepterat det. I cerazette är det bara gulkroppshormon har jag för mig. Min pappa är hjärtsjuk och då kan de inte ge vanliga p piller men gulkroppshormon kan de ge. Det finns väll olika preparat helt enkelt.
Jag fick det förklarat för mig att p piller kan hjälpa till att få hormonerna i balans och på så sätt jämna ut nivåerna och man får dessutom en regelbunden mens av pillerna. Det kan ju vara att du inte mådde bra och blev utåt agerande som gör att du ska äta gulkroppshormon bara 10 dagar i månaden.
Ja, det  där med vikten sa de till mig med. Att även den minsta övervikten kan ställa till det för oss med PCOS. Att man hellre ska vara på 22 i BMI än 25 för bara lite lite kan göra att ägglossningen inte fungerar.
Jag förstår hur du tänker att man vill börja i tid så man inte missar chansen med barn.
Har du lagt upp en viktplan? Hur du ska göra för att kunna gå ner i vikt?

Lycka till

/Ellinor

Skulle du följa med

Jag funderar på att byta till wordpress istället så man kan välja att skriva hemliga inlägg som är låsta för allmänheten. Inte att hela bloggen blir låst. Utan bara specifika inlägg.
Jag vill skriva av mig och vara utlämnande men jag vet inte om jag vill vara det för hela världen att ta del av.
Bara vissa.

Skulle du hänga på mig dit?

Från depp till helpepp och lite länk kärlek

Men jösses, nu har jag varit heldepp, igår och idag för att jag inte fått någon kommentar och så stängde jag av datorn några timmar och såg på film med den där som heter Maken( nä asså han heter inte så, han kallas bara så i bloggen) och så fullkomligt öser det in fina kommentarer. Jag blir glad ända ner i tårna.

Tack fina fina du som kommenterar.
Jag blir verkligen glad.
Så tack för peppen
Lippe
Gjort en stelopereation av ryggen fick diskbråck för massor av år sedan och har sedan fått diagnosen SRS
LinnéaMin vänn i Us of A
Sandra En fellow diskbråckare
Rebecca  Min Makes kusinbarn
Cissi En annan diskbråckare
Svärmor
Jasmine
Lotus hälsoresa En som kämpar med vikt och trasig rygg

Så Tack för omtanken. Ni gjorde verkligen min dag. Här går jag från depp till helpepp!

Blog Award

Jag har fått en till Award eller utmärkelse av Lippe,som är en annan ryggis. Hon bor söderut och har varit med om en hel del i sitt liv. Men hennes livsgnista går inte att ta fel på. För den är stark och lyser klart.


Jag ska dessutom fylla i dessa meningar så hon får lära känna mig bättre.

1. När ingen ser/hör mig så: Lyssnar jag på hiphop musik, sjunger falskt och försöker röra på mig. Förut hade jag svarat dansar nästan naken. Men si det går inte nu. Jag kan inte dansa på det sättet längre.
 2. Jag går aldrig hemifrån utan: Stavarna eller kryckorna, medicin och oftast Jenna. Min hund.Och mobilen, jag försöker alltid ha med mig min mobil.

3. Min blogg heter som den gör för: Olssonskrypin heter min blogg för jag bytte efternamn och gifte mig. Jag ville byta blogg och tyckte att krypin lät så där härligt ärligt på något sätt. Att hos mitt krypin kan jag skriva exakt hur jag känner med stora ord och uttrycka mig som den jag är. Dessutom hette det krypin på Lunarstorm där jag och maken träffades, och jag skrev dagbok där med. Fast nu har dagbok bytt namn till blogg.

4. Om jag våga så skulle jag: cykla, och skriva böcker. 

5. Om 10 år kommer jag att; Vara stark i kroppen, ha en bättre rygg, förhoppningsvis vara mamma och arbeta med något som jag klarar av. Jag kommer troligen ha rest sibiriska järnvägen och ha många middagar med folk som jag tycker om.




Nu ska jag välja ut fem stycken som har under 100 följare att skicka vidare till.
Jag funderar på vilka jag skickat till tidigare men blir osäker......
Fem stycken som är som stjärnor och vänner i Blogglandia? Då räcker det inte med fem!! 
Så då kom jag på att jag tittar i min blogglista och skickar till några jag inte kanske vet så mycket om, som jag är lite nyfiken på! Det blir:







Jasmine: men jag länkar inte till henne för jag vet att hon vill vara privat, men det skulle vara roligt om du skrev endå.

Cissi som skriver om inredning och pyssel fast hon egentligen har väldigt ont i ryggen och nyss opererat sig.
 Om tolv års helvete.

Johanna: Som skriver så man fattar, politiskt, föräldraliv och att allt är inte guld och gröna skogar, det är inte ens rosa fluffigt. Utan bara ärligt, fina fina Johanna.

Maria: Som skriver om att separera fast kärleken finns där om att ge sig själv respekt och välja sig själv istället för att kompromissa bort sig själv helt och hållet.

Därmed pasta/ eller under the roman sun som skriver om livet i Italien om kärleken maken och jag vill att hon ska uppdatera oftare. En härlig blogg.

Terese: Som är katolik och skriver om orättvisorna i samhället, hon skriver om utanförskap och hur det är för de som är sjuka. Det var hon som startade påskuppropet. Så gå in och läs, står fantastiskt matnyttiga saker där.

Så nu får de fylla i meningarna och i sin tur skicka vidare!!

Award

Jag har fått en award. En utmärkelse av Lippe en kvinna som genomgått en steloperation av sin rygg och fått BETALA den själv. Hon har blivit mycket bättre efteråt och istället för ett liv i sängen så kommer hon kunna arbeta och leva igen.

Man ska svara på fem frågor:

1. Varför började du blogga?

Min första blogg började jag skriva i februari 2006 när bloggosfären var ung. Det var en rätt tråkig blogg och jag vågade inte skriva om hur jag känner och upplever min verklighet. Jag ville skriva för min familj och vänner som jag hade flyttat från ändå upp till Umeå.

Denna blogg började jag skriva i Oktober 2010 precis efter jag och älsklingen hade gift oss. Dels kändes det som att jag behövde en nystart och jag ville skriva om mina känslor och vara mer ärlig. För något av det tråkigaste i blogg världen är alla dessa platta gullifnutt bloggar där " allt är så himla bra". Jag skrev för att få ur mina tankar om benen som var nästan förlamade och gjorde ont. Nu skriver jag för att få ur mig mina känslor och tankar om min diskdegenerativa sjukdom och fyra diskbråck och en knöl. Men även för att andra personer som har diskbråck och ryggproblem ska få ta del av den informationen som jag får av doktorer och få stöd. För jag får stöd av dig som läser min blogg.

2. Vilka bloggar följer du?
Många du ser dem i listan till höger.


3. Vilka favoritfärger har du?




Jag gillar många färger, lila, blått, svart, brun, gul.

4. Vilka favoritfilmer har du?
Dansar med vargar, alla chicklit filmer som finns. De flesta.

5. Vilket land drömmer du om att besöka?

Vilket land skulle jag inte vilja besöka? Nya Zeeland, Italien, Grekland, Japan, Kina, Usa, Sydamerikanska länderna, Se egypten, Se savannen i något land i afrika. Golapagosöarna. England, Irland, Frankrike, precis överallt skulle jag vilja åka.


Denna bloggutmärkelse skulle jag vilja ge vidare till dessa fem personer:

1.www.lottaz.blogg.se  Lotta är en tjej som bor i Umeå och bröt ryggen under en semester i Thailand, hon skriver om sin värkande rygg, matlagning och fotografering.

2. http://varmafilten.blogspot.com  Mona bor även hon i Umeå hon är en av mina fina vänner, vi träffades 2005 på mitt dåvarande jobb. Hon är riktigt fin människa som jag gillar skarpt. Även hon intresserad av att fotografera.

3. www.linneaiusa.com  Linnéa träffade kärleken, gifte sig och flyttade till Amerikas förenade stater där hon nyss har flyttat till Denver. Hon skriver träffsäkra saker om sitt liv och gillar träning mycket och att sporta.

4. http://karolina-tillbaka.blogspot.com Karolina har stelopererat ryggen och skriver om sig, sin rygg och sina barn. Även om kärlekstrubbel och vardagslyx som filmkväll med sina döttrar.

5. http://eleonorsamerica.blogg.se Eleonor är även hon en tjej som hittade kärleken och flyttade till Amerikat. Hon är supertrevlig och skriver vettiga saker på sin blogg. Om kulturkrockar och annat.

Sen om jag fick skulle jag ge alla i min bloggspalt en award. Men eftersom det skulle bara vara fem så får det bli dessa personer. För de har alla berört mig på olika sätt. Kram på er.

Lotta

I morgon kommer Lotta hit. Hon är en "bloggkompis" fast nu blir vi irl ( in real life) kompisar. Hon bröt ryggen i Thailand och fick steloperera sig där. Lotta skriver mycket om sin rehabilitering och vad som händer efteråt. Matlagning, har små tävlingar och hur mycket hon gillar Thailändsk mat. Väldigt intressant läsning och en trevlig människa.

Så här ser hennes blogg ut innan hon gjorde om den, men nu får jag inte högerklicka så jag kan inte låna bild. Så det får bli från gamla stilen, det är hennes rygg det där i mitten och hennes kotor ja och så är det hon på bilderna så klart.

www.lottaz.blogg.se

Haloj!

Det verkar som det är svårt att kommentera igen. Hmm
Jag har tagit bort all verifiering och öppnat alla kanaler. Jag hoppas att det ska underlätta. Dessutom verkar det som att sidan är seg på att laddas så jag har minskat ner från 20 inlägg till 10 inlägg på varje sida. Jag hoppas verkligen att detta löser problemet.

Är  det någon som kan tipsa om vad jag kan göra annars för att få kommentarerna att fungera bättre och att sidan laddas fortare?

mvh/ ej datanörd bara bloggnörd

Hej Jenny!

Anonym sa...

Alltså vad är det för fel på den svenska vården? Jag har oxå världens sämsta läkare, i 9år har jag fått höra att jag har fibro och mina små diskbrock ibröstryggen ska inte kännas, jo tjena... Nu var jag till reumatologen tack vare att dom var så snälla att ta in mig pga att jag har så jävla ont. Då har jag psoriasisartrit och blev röntgad med 19plåtar på direkten så dom ska se hur pass trasig jag är i kors/bröstrygg. Ska tillbaka om 3veckor och börja med cellgift som ska kunna stoppa nerbrytningen. Har sån god lust att åka till min husläkare och stoppa upp diagnosen där solen inte skiner. Dom har undanhållit saker för mig oxå så jag kräver alltid prov/undersöknings svar sen får man googla så an vet. Tycker så synd om dig att du inte får hjälp på en gång!!! Krya på dig. Jenny

Hej Jenny!

Ja, vad är det med Svenska sjukvården? Det är oerhört orättvist att olika landsting gör olika bedömningar och behandlar sina patienter, det är även orättvist att olika landsting har individuella budgetar som de får tillhanda hålla som de vill och det ger inte samma kunskapsbas över hela Sverige.
Jag önskar att de skulle införa specialistsjukhus även för Ryggsjukdomar som de har gjort med hjärtsjukdomar. För skulle de centralisera ryggsjukdomar till en eller två sjukhus i Sverige och skicka patienterna dit så skulle patienterna få en bättre och likvärdig behandling. Sjukvården skulle kunna utveckla nya metoder och patienterna skulle på så sätt få en säkrare och bättre vård. Det skulle innebära en bättre kvalité för vården och vårdtagaren ( alltså vi som är sjuka i en ryggsjukdom, eller de med cancer eller de med ont i tån)

Jag hatar att sjukvården har en inställning att patienter är dumma i huvudet och bara behöver veta det "nödvändigaste". Det är tur att google finns så man kan ta reda på saker som de inte säger.
Jag har börjat kräva ut journaler och andra provresultat för jag litar inte längre på vårdapparaten.
Jag anser att alla personer som är friska eller sjuka har rätt att veta vilka förutsättningar de har för att liva sitt liv. Innebär det " inte så bra nyheter" som en läkare måste delge så ska de vara ärliga och säga det. För att få en förklaring till sin smärta, hjälper faktiskt till för att hantera den.
Dessutom ger det en möjligheterna att leva sitt liv som man vill leva det utifrån de förutsättningar man själv har.

Jag förstår att du måste uppleva en bitterhet mot din husläkare som inte har tagit din rygg på allvar. De säger att 20 till 30 procent av alla människor har diskbråck i Sverige. De flesta känner inte av sina diskbråck men en del gör det. En del vet inte om att de har diskbråck men går och har ont i ryggen, nervproblem och "klagar" på en husläkare som inte kan mycket alls om ryggar och patienten känner sig osedd och så är det något allvarligare. Det är som Vårdcentralen har inställningen "jaja, det är lite ryggvärk, träna du bara så går det över, banta du bara så går det över, vila en dag så går det övöer". När de inte tar ryggvärk på allvar så blir patienterna lidande och det under flera års tid.

Det var ju tur att du fick komma till Neurologen som faktiskt lyssnade på dig och dina problem. Såg bakom symtomen och istället för att behandla symtomen så hittade de grundproblemet/grundsjukdomen som faktiskt dina problem är ett symtom av. Jag är ledsen att du har en väldigt trasig disk och att du är trasig i bröstryggen och korsryggen. Jag förstår att det inte är " kul" utan fruktansvärt att höra att det enda som går att göra är att ge dig cellgifter för att hindra att processen fortsätter. Jag förstår att du är arg och ledsen och sörjer något fruktansvärt över det du har fått veta och det är helt naturligt.

Om jag vore dig skulle jag anmäla dig husläkare. För du måste tala om för dem att han/ hon/ de har gjort fel så att de kan tänka sig för nästa gång och även får en chans att be dig om ursäkt. För grejen är att nu har du ju som du har det och det bara är så. Men samtidigt så skulle ju du få "upprättelse " ifall du får tala om precis hur du känner och de kan leda till att de ändrar rutinerna så att andra inte får ha det som du nu har det.
Även om en ursäkt inte gör något åt din rygg eller att du ska få cellgifter nu så kan det ju kanske ge själen något den behöver.


Jag är glad att du ska börja få behandling så du får möjlighet att bli så bra du kan bli. Även om du kanske inte blir "frisk" eller "smärtfri" så kommer du ju bli bättre. Precis som de säger till mig att jag kommer bli bättre men aldrig bra.

Du får gärna emaila mig om du vill. Om du vill kan du lämna din email adress i en kommentar så tar jag bort den sedan ifall du vill det och så kan vi maila. ( det gäller inte bara Jenny utan alla som vill mailas med mig)

Kram Jenny och du, det är okej att vara arg, ledsen och sörja. Skriv gärna igen och berätta hur det går för dig och hur du mår. Jag svarar, lovar. Om du vill så är jag ditt stöd genom det här. För jag vet hur jobbigt det är själv och hur orolig man är i själen.

Kram på dig

Oj oj oj, jag ligger efter i svara på kommentarer och blogga, men se min karl är här och det är roligare att hänga med honom sårri.
Jag ska svara under morgondagen lovar

Ok: Vem är du som googlar så här?

Alltså: Alvarligt, vem googlar sånt här?

( Och nu menar jag inte det som handlar om diskbråck , steloperation eller te hylla)

Är det något jag inte vet om? Jag vet ju att det finns en till Ellinor i Vindeln men hon är oxå gift. Okej!

Ordverifiering puts väck

Ok, nu har jag tagit bort ordverifieringen. Nu borde det bli lättare att kommentera och att de ska synnas. Pröva vettja så får jag se om det fungerar bättre...

Tack Lina och alla andra som stöttar mig!

Tack snälla alla ni för era fina kommentarer både här och på fejjan. Jag blir så glad.
Speciellt till Lina som driver och finns på http://www.brollopssmycken.se/

Du är allt en redig pärla du.

Det är i och för sig alla andra som tänker och stöttar mig något enormt i verkligheten och på bloggen.
Ni är alla mina stjärnor i himmelen.

Men Lina, tack så hemskt mycket för din omtanke!

En ny flik om diskbråck

Jag har gjort det lite lättare för nya läsare att hitta information om diskbråck, diskbråcksoperation, träningsprogram för diskbråck, MR med kontrastvätska, MR bilder och all annan matnyttig information om just diskbråck. Det är en länklista så det är bara att klicka på länkarna för så kommer informationen fram.

Bra va! Mer användarvänlig blogg. Sånt gillar vi.
Det finns uppe till listan bredvid hem, om mig, translation och tadaa om diskbråck.


Så nu kan ni klicka på så får ni läsa det matnyttigt istället för att gå igenom hela diskbråck och rehabiliterings arkivet. Även om du gärna får göra det med. Men det blir mer överblickbart.

Toppen va!

Hej Svar till dig

svar till dig! sa...

hej igen! Vad kul att du svarade så långt på min kommentar:) gud vad jag känner igen mig när du skriver om hur man blir och känslan av att bara förändras som person och inse vad som är viktigt.. Jag vill så mycket och blir lätt frustrerad och ledsen när jag inser att nej, kroppen vill fortfarande inte flyga upp och dansa och springa. Jag har inga bättre ord än att jag bara ja-ade högt och nickade och skrattade när jag läste detta svar för det är verkligen så mina egna tankar är! Jag fick detta för 3manader, och det smällde av på ett gympass, därefter fick jag se världen från 45 grader vinkel. Jag hade groteskt ont och förstod ingenting. Det blev en vända hos akuten och läkare men fick inte mycket hjälp. Jag gick hos naprapat sedan dag 2 och fick hjälp. Jag kom igång snabbt och jag trodde jag var läkt och började jobba. Sen kom ischias i mitt ben.. sen i båda. Och då sökte jag vård. Gjorde mr och fick min diagnos. Men det blev bara värre och jag minns knappt allt var i en smärtdimma. Jag minns hur jag grät i timmar och hela nätter och jag klarade ingenting. jag fick känselbortfall i hela ben och fötter, jag kände mig halv, från navelen levde jag typ. Jag kunde inte gå, blev yr och jag sov mest igenom dagarna eller bara låg intill okontaktbar. Det gick så långt att jag inte hade kontroll över min blåsa och då sökte vi akutvård. Blev inlagd, ny mr och väntan men jag slapp operation! jag har aldrig velat det och blev glad. Kom hem efter några nätter och varit hemma i nagra veckor. Jag kan gå! Med kryckor, och jag har fortfarande enormt ont och ischias och känsel/domningar trots 12 tabl var dag. jag har precis börjat med sjukgymnastik och tens. jag är kraftigt nedsatt i min kropp och än så länge klarar jag vara vaken längre, gå lite snabbare än en snigel och vara utan smärtdimman ibland! Det är lycka. Försöker lära mig acceptans, tålamod, och att lyssna på min kropp.. Jag vill börja med vattengympa och längtar tills mina ben är kapabla till det. jag älskar att träna. Livet är begränsat och det är tufft när jag bara är 20år. Men jag ska ta detta som en erfarenhet. oj detta blev jättelångt! Hoppas du inte blev uttråkad. Jag håller mina tummar för dig. Tack för du tog dig tid!:) kram!

Klart jag orkar läsa, jag orkar svara med! Det är inte tråkigt att läsa om andras diskbråck. Det gör att man känner sig mindre ensam. Du är ung, men du är inte ensam om att vara ung och ha diskbråck.
Min vän E hon är 23(visst E?). Jag är 27 år. J hon är i 30 års åldern och B han är 21 år gammal. Ensam är du inte. Även om det är skit att ha diskbråck.

Jag vet att det här låter skit, men du. Detta kommer ta tid. Fruktansvärt lång tid och det är bara att lära sig förhållningssätt och nya synsätt på livet.  Jag hoppas dina diskbråck läker så du slipper operera dig och ha ont resten av ditt liv. Vet du, mitt bästa tips är att ha inte för bråttom hur konstigt det än låter.

Även fast jag tycker att mina operationer har varit guld värda. Jag är så mycket bättre än innan så är beslutet ditt. Man slipper smärtdimman även om man fortfarande ont efteråt. Jag vet folk som inte går på några mediciner alls efter deras diskbråcksoperationer. Men du gör självklart som du vill. Det är din kropp.
Men behöver du en dag operera dina diskbråck ska du inte vara rädd för det alls. För det är så mycket bättre än innan.
Men om du "vill för mycket och har bråttom" det kan kroppen ta mer skada av en att vara till nytta för den.
Så känn efter ordentligt vad du klarar av och inte klarar av.

Det är jobbigt med smärtdimma, jag hoppas du kommer ur den illa kvickt och att du blir smärtfri så snart som möjligt

Kram  på dig och lycka till. ( nästa gång svarar jag i kommentarsfältet)

Hej Anonym

Anonym sa...

Hej! jag har följt din blogg sedan jag hittade den när jag googlade om diskbråck. Jag läser den nästan varje dag och hittar stöd i mitt eget läkande av två diskbråck som ung tjej. Det är en enorm lättnad att få läsa om de tankar som är hos mig, som också finns här. Du är grymt stark och positiv! Och jag vill bara lämna mitt avtryck hos dig för du gör det för mig. Tack för att du får mig att orka lite till, de dagar då jag tror smärta och hjälplöshet kväver mig. Tack för du skriver om dina tankar.

Hej Anonym!

Vad roligt att du tycker min blogg är bra. Visst är det skönt att inte vara ensam i eländet. Att andra människor också känner som jag gör.
Jag öser ur mig mina tankar och funderingar här på bloggen om min rygg och rehabilitering. Dels är det för att jag inte fullkomligt ska ösa ner mina nära och kära när jag pratar i telefon eller umgås med dem om min rygg. För jag kan hålla låda. Det är roligare att prata något annat än bara ryggar.
Då kan man läsa här istället. För det är viktigt att ha ett ställe där man kan ha en "spykvart" så får folk läsa precis det dem vill läsa. Ta del av min rygg på deras villkor.
Min morfar brukar säga att när han har läst ikapp sig på bloggen så har han läst flera kilometer text om min rygg. Det är ju lite så det är.

Dels tampas man med en ny identitet. För jag är inte den jag var innan diskbråcken. Du är säkert inte samma person heller som innan dina två diskbråck.
Men man tampas även med en ny livsstil. Ett anpassat leverne efter ryggjäkeln. Med sorg och förhållningssätt, gränser mot sin egen vilja och andras önskemål. Att det jag vill går inte alltid för min rygg är inte på tiptop idag eller kan du hänga med på bio( andras önskemål) nej det går inte för min rygg klarar inte det. Att känna sig tråkig och utanför, även fast det säkert bara är för en period och just nu. Men det hjälper ju inte att det är för just nu, för hjärtat sörjer ändå. Du vet vad jag menar va?

Det är så jäkla jobbigt att inse sin kropps begränsningar. Att i huvudet är man redan på benen, cyklande, levande fullt ut, i tanken. Kroppen, ja, den är på en annan plats. Den vill inte som jag vill. Den gör ont och har det svårt och jobbigt. Jag hoppas du blir bättre och kan göra din sjukgymnastik och att du blir smärtfri i framtiden.

Har du också opererat dina diskbråck? När fick du symtom? Vad har du för symtom? Vad kör du för sjukgymnastik? Har du testat vattengympa?

Vad glad jag blir att du finner styrka och lite jävlar anamma i hopplöshetskänslan.

Kram på dig/Ellinor

Tack!

Herregud vad kommentarer. Jag läser och läser och blir alldeles grinfärdig så fint. Tack snälla för att ni bryr er och skickar uppmuntrande ord .

Jag är så Tacksam. Ska svara på alla så fort jag hinner och kan.

Kram och TACK!

Tack!

Tack för erat stöd, ibland när jag skriver vad jag verkligen går och tänker på( Se " Är det inte så att du känner efter lite extra nu") blir jag lite rädd, för tänk om jag får en näs bränna nu. Men så får jag jättefina kommentarer.

Jag blir alldeles rörd. För ibland tänker jag, vågar jag verkligen skriva så här? Vågar jag vara så utelämnande och för en sekund tvekar jag. Men sen så trycker jag på publicera och skickar ut mina känslor på internätet. Och ni är alltid så fina och stödjer mig och då vet jag att jag gjorde rätt.
Rätt som verkligen delade med mig vad jag känner och tycker och tänker.


Tack alla snälla människor där ute som läser min blogg och gillar den och mina tankar. Tack för att ni peppar mig och utmanar mig och allt annat.

Profil saknad

Min profil har försvunnit från bloggen. Hur får jag tillbaka den?
Någon smart människa på blogspot som vet hur jag ska klicka och vad jag ska fylla i för att få tillbaka min kära profil?