Positivt serru

Idag har jag känt ett sug emellan måltiderna vilket har varit en väldigt konstig känsla att ha. Jag kom på att jag var törstig. Den känslan har jag inte haft sedan innan operationen. Tänk att man inte känner till sin egen törstkänsla och vad skönt det känns att dricka vatten och det inte är motigt på samma sätt. Visst jag kan inte klunka i mig massor utan jag får ta små klunkar med en halv minut emellan men vad gott det är med vatten. Rättare sagt jag har inte prövat att klunka i mig vatten i mängder för jag vill inte må dåligt. Man kan må dåligt om vätskan kommer för fort ner i den nya magsäcken om det inte är läkt och även i framtiden. Men i framtiden kan man äta fortare och dricka fortare men inte som innan operationen.

De andra dagarna har jag knappt få i mig vatten emellan måltiderna. De andra dagarna har det tagit stopp och det har inte gått att få i sig vatten och maten. Jag ska dricka 5 dl vatten per dag plus mina soppor. Totalt ska det bli 2 liter vätska. Jag är himla glad över att idag går det lättare att dricka vatten. För det har verkligen känts motigt, varje klunk har varit en inre kamp. Men idag släppte det och jag har inte kvar den där lunchsoppasmaken i munnen nu heller. Det kanske tyder på att jag läker inombords.

Mina agraffer kliar också så det måste vara ett gott tecken. Jag läker och jag mår bättre. Jag är torr som snus i hyn men mina Modifastprickar på kroppen är borta. Det känns freaking grejt. Nu är jag bara torr. Men torr det har jag alltid varit och det kan jag leva med. Det är bara att smörja med vanlig lotion. Känns så fruktansvärt bra.

Det känns som en bra dag idag. Det går framåt. Jag börjar förstå mer och mer hur mitt liv kommer att vara nu och det känns hitintills väldigt bra. 

positiv serru

Jag ska ju försöka se livet mera positivt. Jag har lovat  maken det. Jag känner mig mer positiv nu sedan jag fick min operationstid. För då kan jag planera mitt liv runtomkring. Det känns så himla bra att kunna planera.
Plus att jag vet att jag kommer få spendera massor av rolig tid med min make. Det ä ju också superpositivt.

Hela jag känner mig som en liten solstråle. Det mest positiva är att det inte är 34 minusgrader ute. Det är bara minus 20 och det är ju värsta försommarvärmen. Åtminstone om man jämför med minus 34.
Plus att solen skiner och det är ju alltid härligt.

Ser du, jag är äckligt positiv. ( men idag mår jag faktiskt bra och känner mig på bra humör)

Jag är bäst på fickparkering!

yey!
Kolla in min skitsnygga fickparkering utanför makens port här i Västerås. Jag som alltid börjar kallsvettas och får lätt panikångest och typ sitter och säger, åh shit, shit, shit, shit. Så fort jag ska fickparkera och tro mig jag har inte fickparkerat många gånger sedan jag tog körkort för tre år sedan. Kanske tre gånger totalt.
Jag är så rädd att backa in i bilen bakom och i bilen framför och ja, det är helt enkelt inte en konst jag har mästrat än. För tro mig. Det är en konst. Men så idag, hade någon id*host*t parkerat där det inte var någon parkering. Alltså bilen till höger om bettan ( Våran golf) och fått parkeringsböter för att han stod på ett hörn. Så jag fick helt enkelt, ta denna ångestskrikande,svettdrypande jobbiga upplevelse som jag tycker att fickparkera är och klarade det jättebra.

Hälsningar/ fickparkeringsguden

Om vi är vad vi har och det går förlorat

Jag köpte för några år sedan Mia Törnbloms bok " En härlig bok". Den är skriven i dagsform. Alltså den andra september och så står det någon liten klokskap just på den sidan och så kan man skriva sina egna funderingar runt just den sidan.

En av dessa klokskaper är:

Om vi är vad vi har , och vad vi har går förlorat, vilka är vi då?

Det är en mening som jag har tänkt på rätt länge och jag tror inte det är menat som yttre saker, det kan det ju även göra, ifall man förlorar ett hus eller så. Men jag tror det är menat som kroppsliga värden. 

Om vi är vad vi har, jag hade en fungerande kropp. En kropp som inte var felfri, men fungerande. Nu känns det som att jag har förlorat idén om min kropp. Om det som har varit. Om den där himla valfriheten. 

Jag som var så stolt att jag ändå kunde gå så långt.   

Här är jag och min förra arbetkamratsgäng som har gått/ sprungit blodomloppet.  Jag var rätt stolt över min kropp ändå även om jag skämdes för att den var tjock. Nu skäms jag inte ett dugg för att den är tjock min kropp. Det är helt plötsligt inte lika viktigt hur den ser ut bara den fungerar.

Jag var stark som en hel karl ( kolla lixom, tre stockar med björk ( 3!!)) Och jag bar massor av stockar den dagen, Maken och Svärfar kan gå i god för mig. Maken sa att han aldrig har sett mig slita så mycket. Tänk att den där superkvinnan faktiskt är jag. Jag har gjort allt det där. Jag har burit trädstockar, jag har gått 1,2 mil. Jag har gått blodomloppet två gånger. Jag har spinnat, simmat, jag red från jag var 4 år till jag var 17 år. Jag har gått i nio timmer i Skottland med Malin uppför GlennNevis. Jag har burit en ryggsäck med 20 kg på mig i 16 dagar när jag var i Skottland. Jag har cyklat flera mil.  Jag har dansat afrodance när det var nytt och varit ungdomsledare i Aeorobics. Jag har åkt skidor, utför och på längden.

Jag har till och med uppträtt på lilla scen på Grönan ( grönalund) med min högstadie skolans aerobicteam. Vi hette flowerpower. Skolan heter Blombackaskolan så det passar. Jag har freaking suttit och ridit på en riktig tjur!  Det är sant, han var inte en oxe, en riktig tjur på en bondgård med franska kor, de där vita.Tänk att min kropp har klarat allt det där och mycket mer. Sen går den bara och blir trasig. Hur dumt är inte det lixom?

Folk säger till mig att jag inte är lika glad nu för tiden. Att jag är mer ilsk och gnällig. Men det kanske blir så när kroppen sviker en. När kroppen inte vill som man själv vill och man  måste komma överens med det nya förutsättningarna. När själen, hjärnan och hjärtat vill så mycket mer än man faktiskt klarar av.

När man längtar bort från sig själv, eller den kropp man sitter fast i. Såsom jag gör idag. 

Idag längtar jag till det friska jag. Eller den friska kroppen jag en gång hade. 

Den som var så jäkla kool så den fick gå på dejt med Martin Stenmark och hans brorsa=)

Jag menar hur skjutton slår man det? ( ja förutom när man gifter sig med han man älskar mest, shit vilken grej alltså, bröllop och fira kärleken åh)

Så vem är man då när man har förlorat det man var. Ja, annorlunda. Inte sämre, bara annorlunda. Man klarar inte samma saker som innan, man lever i smärta och biter ihop. Blir grinigare och surkärring, man lever, men ens kropp den vill inte som hjärtat vill. 

Det jag har lärt mig är att säga nej. Nej för att min kropp inte klarar av saker och ting, och när jag inte gör det, säger nej till andra för att säga ja till mig själv. Ja då straffas jag rejält. Min kropp sparkar mig i häcken och säger. NONO Ajabajamaja inte bajsa i rabatten,

Så vad är man då? När man förlorat den man var? Ja, längtandes och strävandes och inte ger man sig. Man tränar och ger inte upp. Det är vad man blir envisare än vad man redan är. Man blir en doer. 

Att testa sina egna gränser

Jag är helt slut som människa. Pappa är en spontan person han vill ut och se saker. Sa : Kom vi åker till lycksele. Jag: eh jag vet inte, tänk om min rygg inte pallar.
Han : Har du ont?
Jag: Nej inte mer än när det skär i ryggraden.
Han: Ja men vi testar och herreminje så vi testade.

Jag ska ta det lugnt, min pappa vet inte vad lugnt är. Jag är slut som människa.

Grejen är lite så att om jag har en bra dag då tar jag ut mig så fruktansvärt på vad som förr "inte var någonting". Jag menar en dusch gör mig helt slut och jag måste vila. Men jag vill så gärna vara den där roliga, spontana Ellinor som hänger med och ställer upp och bara kan.

Mitt huvud har väldigt svårt att inse min kropps begränsningar. Det är lite så att när jag väl har en bra dag då ska jag minsann göra precis allting som är roligt för jag VET att om jag inte tar vara på den bra dagen så kommer det i alla fall resultera i massor av dåliga dagar. Massor av ligga i sängen och inte göra någonting.

Jag tror att om man inte vet hur det är och aldrig har varit i den situationen som  sjuka människor befinner sig i där att duscha kan ta så mycket kraft och ork att man blir liggande i en hel dag.
Eller åka bil en stund gör att huvudet stänger av för att kroppen inte orkar. Det är min hjärna som lägger av när jag blir så här trött, jag bara blir tom i hela huvudet. Det är tråkigt men sant.

Fast jag tog mig ju till lycksele. Jag kom därifrån med två bh: ar ( 99kr styck yey) och en liten present till ett födelsedagsbarn som snart fyller år. Dessutom var vi på dollarstore och jag köpte två paket kryddor som börjar ta slut, tandborstar och tandkräm. Duschkreme och tyg som jag ska göra en kudde av. Eller pappa ska göra en kudde av det.

Det gick bra ända till slutet då började benet krampa igen. Som sagt jag måste verkligen lära mig att sätta stopp och hejd på mig själv. Inse att jag kan och har inte ork som förut. Men samtidigt måste jag utmana mig själv till att klara mera. För hur ska jag annars få orken tillbaka om jag inte tränar mig? Prövar mina gränser och försöker bli bättre?

Tack för alla fina presenter

Den senaste tiden har jag fått presenter( älskar presenter tack, tack) och jag har inte tackat för dem här på bloggen än. Jag har tackat personerna som gett mig dem personligen men jag vill visa upp mina fina presenter med.

Jag ska inte ursäkta min långsamhet. Men nu ska ni här tackas! Ordentligt

Mina arbetskamrater: Louise, Hanna, Linda och Jessica var här och fikade. De hade med sig te från hela arbetsgruppen. Så tack hela arbetsgruppen för te och honung.

De har i alla fall humor mina arbetskamrater: Läslust för att jag älskar att läsa, Trio för att vi var då tre som bodde här i Häggnäs i samma hus, Jag, Maken och Sven. Nu är det bara jag och Sven, Det borde döpas om till Duo. Min make är ju som sagt i Västerås ( jag längtar ihjäl mig)

Sen fick jag ett svart hemligt paket. Som det ej var någon avsändare på. Jag har dock listat ut att det är Malin som har skickat det. Så tack snälla Malin. ( Kalmar stämpeln på paketet avslöjade dig)

Jag har fått te av Johanna. Från när hon var på semester på Gotland. Tack snälla Johanna


Jag blir glad av eran omtanke om mig och att ni bryr er. Så tack mina fina vänner för att ni finns och skickar nya spännande saker som förgyller min vardag. 

En positiv dag och TENS vid bröstryggssmärta

Doktorn sa:
Det där i bröstryggen har med musklerna att göra, därav de tre besöken från sjukgymnasten Petra, hon ska klura ut ett riktigt bra träningsprogram till mig i morgon ( YEY).

Sen förklarade han alla tre Magnetröntgen bilderna och deras gånger, jag fick även två röntgenbilder utskrivna. En  på "knölen"( bröstryggen) som inte är farlig. Och en på "problemområdet".( Ländryggen)

Knölen skulle inte ge utslag på bröstryggen alls utan påverka min balans, jag skulle inte veta ifall jag hade tårna uppåt eller neråt. Det innebär " bara att min ryggmärg och nerver måste ta en bana runt knölen. Knölen kommer de hålla koll på nu när de har upptäckt den.

Det där i bröstryggen är alltså muskelärt, sjukgymnasten blev inskickad kom in flera gånger, utvärderade min högra bröstrygg och OCH hon tog fram TENS: en och  satte den på Högra sidan bröstryggen och satte på program sju. Detta ska jag tala om var himmelriket och vet du vad.

JAG ÄR SMÄRTFRI  I BRÖSTRYGGEN. Jippikayey motherfu..er. WOHO!

Det är så skönt att " bara ha ont i ländryggen och benet"
Mitt problemområde sitter på samma nivå i ryggen. S1-L5 och det är där de har opererat två gånger, först på höger sida och sedan på vänster sida. På samma nivå alltså. Det var så han förklarade det, så jag får väl lov att lita på honom.
Han sa att han hoppas att jag kan få blockaden i morgon eller på onsdag och sedan ska jag få göra röntgen så fort som möjligt. Efter det ska de utvärdera. Men mer än så kunde han inte säga.

Jag måste dock säga att det känns så otroligt bra att äntligen få bli utredd, äntligen händer det något, de gör något. Vad sedan resultatet blir det är en annan femma. Men de gör i alla fall något.
Jag får äntligen möjligheten att bli bättre. Bara grejen med att jag har fått ett TENS utprovning efter två ryggmuskler i bröstryggen på höger sida som har gjort att jag inte har ont längre är ju underbart.

Så idag är det en bra dag på sjukan.
Trots att jag ser ut så här:

Sa jag att jag skulle ha klippt och färgat håret idag egentligen? Ja just det, det behövs, jag behöver klippa mig och färga håret, men istället för att göra det så är jag här på ortopeden på NUS:

Så här ser TENS punkterna ut som ska sitta på höger sida rygg där jag har ont i bröstryggen. Wonderfull

Leva Livet

Igår hade jag den mest fantastiska dagen någonsin. Ja verkligen NÅGONSIN sedan åtminstone innan jag började få mina bakslag i slutet av Juni.


Jag har ju som sagt mest varit i ett hus på landet och legat i sängen. Men igår tvärvägrade jag. Maken och Sven skulle in till Umeå och jag bara: JAG ska med. Så vi lånade Svärisarnas bil.
Jag och Maken var på dejt, även om Sven var med. Sven är med på många av våra dejtar. Varenda gång vi är ute och äter eller fikar eller åker in till Umeå så är Sven med. Du ser det blir så när alla ska in till Umeå. Det är ju onödigt att åka två bilar så då får han följa med på Dejt.

Eller följa med på det jag tycker dejt är. Dejt för mig är att bara vara och komma hemifrån ett tag. Det är lycka för mig. Det är så otroligt roligt att få gå på affärer och det är absolut ingenting man ska ta för givet.

Som de flesta gör, de flesta tar det där med Konsum och Kapphal och Coop för givet. Men inte jag. Jag tycker det är lycka att få göra det.

Så nu till bildkavalkad

bara att vakna upp till det här är lycka.

Dejting på "vårat" Café Victoria

Jag menar blott kolla in storleken på deras chokladbeskvier= lycka

Jag går in i bilen Jula parkeringen (ser ni att sätet är nerlagt)

Overjoy!Pröva  kläder på Kapphal och jag kom hem med både leggings och toppen i bakgrunden. YEY!

Kvällen slutade med pizza från Norrsken som har ny ägare, Svingoda är de, Fast tomaterna har jag lagt på själv. Jag vill alltid ha många färska tomater, denna pizza innehöll parmaskinka, ruccola, oliver och permesanost. mmmm

Maken hade kramkalas med Jenna, han har saknat henne.

Sen fick hon ligga i Svens soffa på " sin plats" och då var hon nöjd.

En mycket Mycket bra dag.

Den röda IKEA pallen

Igår när han bar ut alla sina saker och även en del av våra till hyrsläpet för att packa inför den stora resan som är ett första steg mot något bättre för oss båda så glömde jag bort mig själv.

Jag hade tjatat hela kvällen ( okej, en och en halv timme under tiden de lastade in flyttgrejorna i kärran)  en röd IKEA fotpall som jag tyckte att han skulle ha med sig. Svärfar sa: Finns det något mer som ska in för det finns lite plats här. Han visade upp ett utrymme perfekt för den där fotpallen.
Jag vände mig om och sa: Ja men den röda fotpallen, den vore nått och skulle gå och hämta den. Jag stannade upp, vände mig tillbaka, tittade in i Makens ögon och han log: Du glömde bort dig va?
Jag bara: Mmm, jag gjorde visst det. Jag vill hjälpa till. Sen så log vi båda med ögonen och fnissade i mjugg.

Det är sånt jag inte kan göra längre. Bära en fotpall från IKEA i en flytt.  Men det är underbart att jag kan glömma bort mig själv från sånt som inte går även om det gör ont inombords att komma på det igen.

Men samtidigt, det betyder ju att jag inte är totalt inne i min sjukdom fullt ut. Det gjorde mig glad inombords att ha den vetskapen. Jag kan glömma bort mitt handikapp. Jag kan glömma bort ryggen. Allt som det togs var en röd IKEA pall.

www.ikea.se heter Pällbo och kostar 149 kr nuföritden. Vår  är röd

Jag vill bli min egen hjälte

Detta är en sång som går varmt i mina hörlurar just nu. Jag brukar tänka på att man ska lyssna på musik som förmedlar något. Jag vet att detta är en av de mest cheesytryckare från 90 talet som finns. Jag vet att jag i femman vann en tryckartävling med den här dansen. Men det var inte det jag skulle säga.

Jag brukar lyssna på den när det känns så där bäcksvart inombords. Jag vet, jag är ett popsnöre. Jag lyssnar inte på alternativ musik när jag är nedstämd. Jag lyssnar på pop.

Men Mariah Careys Hero den är rätt fin, för den säger att det finns en hjälte inom var och en av oss. Inom mig och inom dig. En hjälte som om man lyssnar på den och gör rätt för sin egen skull så mår man lite bättre och livet går bättre för att man lyssnar på sig själv. Det tycker jag är fint. Jag gillar tanken på att det finns hjältar inom oss själva. Att jag har min egen hjälte inombords. Som tar vid när jag inte orkar vara så äckligt positiv och mest vill ligga under en sten och inte komma fram igen förens livet känns lite bättre.


Men det är ju det som är grejen. Den enda som kan göra livet bättre för mig, är just mig. Jag är den enda som kan göra livet bättre för mig. Jag har makten över  mig själv och hur jag hanterar det som händer med mig. För man kan inte styra de yttre omständigheterna men man kan själv välja hur man hanterar dem.
När livet känns svårt då är det jag som väljer hur jag hanterar det. Jag har inte sagt att det är fel att lägga sig under den där stenen i några timmar, eller ens en hel dag.. Men grejen är att livet blir inte bättre, jag mår inte bättre om jag stannar där under.  Då är det bättre att jag kravlar mig upp igen och försöker göra mitt liv bättre för mig själv. Jag tror inte alls på att man ska vara "nöjd" över det som livet ger en och att man ska ta det som händer en som en gudomlig vilja och bara lägga sig platt fall och säga. Nu är det så här och det finns inget jag kan göra som gör det bättre. Det är bara skitsnack. Man kan inte bara lägga sig platt, då kan man lika gärna dö. För då har man inte förtjänat det man fått.Inte för att jag vill att någon ska dö. Jag vill att alla ska resa sig upp och vara sin egen hjälte och välja att hantera det som händer på bästa sätt utifrån sina egna omständigheter.

Jag säger inte att jag förtjänar fyra diskbråck och att gå med kryckor. För jag tycker inte att jag förtjänar det alls. Jag tycker det är skit, men grejen är att nu har jag fyra diskbråck. Nu går jag med kryckor, nu går jag på morfin. Jag är opererad två gånger. Det är fakta. Men vad jag gör med det jag har fått. Hur jag hanterar det. Det är det som spelar någon roll.  Det är en prövning, det är något som gör att jag ska bli starkare, mer tacksam över livet och leda mig till att bli lyckligare inombords. Det är en stor fet spark i häcken som ska ta mig i rätt riktning och inse att livet handlar inte om bananskal. De handlar inte heller om räkmackor. Det är vad man själv gör det till. Trivs du inte med hur ditt liv ser ut, ändra på det då. För grejen är det är ingen som lever ditt liv förutom du.

Jag vill inte gå hemma, jag vill jobba. Jag kommer inte kunna arbeta som undersköterska längre, men jag kommer kunna arbeta inom HR ( Human Resources) som jag har velat i flera år nu. Jag vill gå på promenad med min älskade hund och kunna busa och få henne att springa med rumpan före höften( hon ser asrolig ut då). Jag vill kunna städa min egen toalett efter mig och kunna plocka ur diskmaskinen.Jag vill skaffa små härliga ungar som växer och blir stora med min make.  Jag vill leva resten av mitt liv med han som är min make. Jag vill resa utomlands med honom. Krama honom, sitta i hans knä, hångla honom galen. Jag väljer själv hur jag lever. Är det något som jag inte trivs med i mitt liv. Så är det jag som måste ändra på det jag inte trivs med för livet ska inte alltid vara bra och lyckligt. Men när man är där på botten och krälar. Då handlar det om att man inte är nöjd och det är en väckarklocka som säger att detta är inte bra. Det bör du ändra på för att må bättre.


Det är sånt jag tänker på när jag hör Hero. Att bli min egen hjälte. För det är ingen som gör det åt dig. Den enda som kan bli din hjälte är du. Så jag blir min egen hjälte.

3 inlägg om 3 fina presenter.

Jag fick ju tre TRE!! fina presenter igår, två på posten och ett när Natalie S kom hit.
Nu ska jag visa vilka fina presenter jag har fått. Men för att göra det rättvist så ska jag dela upp inläggen i tre.

Dagen.

Hur är det med mig idag?
Tja, jag har varit ensam hemma, sug på den karamellen. Det har gjort att jag är lite glad i själen. Visst var jag grymt avundsjuk på bröderna Olsson som fick åka till J&F och A. Men jag inser ju att min rygg inte pallar att åka dit jag med. Även fast jag kan vara rätt ignorant när det kommer till min rygg och min egen vilja. Jag har mer ont och mera kramper idag.Det kan skrika i själen efter att ta mig någon annanstans än att vara i den här byn med fyra hus på landet där man bara kan välja att gå till höger eller vänster och sedan vända om och gå tillbaka samma väg man kom.
Jag skojar inte det driver mig ibland fullständigt till vansinne.

Det driver mig inte lika mycket till vansinne när jag på egen hand kan ta mig härifrån eller kan välja att stanna hemma. Då går det bra. Men ibland känner jag mig verkligen som en fånge här hemma. Jag är en person som verkligen behöver leva ut lite ibland. Jag behöver ha roligt och hitta på saker även om det bara är så banalt som att gå på Konsum.

Men idag har jag varit ensam hemma och det är också väldigt skönt. Jag och Jenna har bara varit. Det har regnat, blixtrat och åskan har gått konstant hela tiden. Så vi har legat i varsin säng och jag har läst och hon har snarkat.
Jag hade tänkt att ha en tv dag eller möjligtvis datordag med surfning på schemat. Men så blev det inte.
Det blev regn, blixtar och dunder. Fast det går ju fint det med. Det betyder mer vatten i brunnen vilket är så behövligt. Jag önskar mig regn i morgon med. Järna i övermorgon med för den delen.

En härlig dag med familjen.

Idag kom A, J och F hit på lunch. Vi var ute och kastade boll i början. A kastade boll rakt på Jennas nos flera gånger och hon bara: En gång till. Lek mera med mig!
Han börjar bli en fena med boll A. Han har bara lite svårt att sparka bollen, men kasta går bra och det är ju bra det!
Sen kan han nicka bollen med.( det är en mjuk boll)

Fast Jenna som älskar bollar men inte är så sugen på apport men gärna stanna och markera så är det en ultimat lekkamrat för A. Hon lämnar bollen och han får ta upp den och kasta på henne.

Sen stack han iväg och då fick pappa hämta tillbaka honom. Men Jenna ville rädda A.

A vad gör du där uppe? Du ska ju vara nere hos mig och kasta boll ju!

 Sen ringde A till sin mormor och morfar och ville komma dit. Vi åkte med allihoppa för att fika.

Fika i mormors famn.

Efter fikat hittade A en vattenspruta och då blev det vattenkrig. Ser ni hur jag håller upp handen och säger. Mercy Mercy!

Fast han sprutade lika mycket på sig själv som han sprutade vatten på alla andra.

Efter ett tag kom morbror( min make) fram med den stora vattenpistolen. Vilket inte var lika kul för mig.

Ser ni hur blöt jag blir precis här.

Sen blev det vattenkrig med bara As familj. Jag tycker mamma J är feg som gömmer sig bakom A.

Jag fick också tag i vattenpistolen och jag säger bara det payback!

Det tyckte A och jag var hysteriskt roligt

As morfar ( svärfar) mutade honom med några röda vinbär.

Sen åkte vi hem.
Har jag sagt att jag hade roligt. Väldigt roligt!

Biffen och mucklerna

Idag har jag gjort något jag inte har gjort på väldigt länge med betoning på väldigt. Jag har varit på gym och lyft skrot. Japp, jag har blivit en sådan där. Visserligen är det på Vindelns HälsoCentrals sjukgymnastik gym. Men jag har blivit en sån där gymbrutta. Ja, jag vet, en gång räknas knappt. Men jag ska bli stammis där och få en fantastiskt vältränad kropp som klarar av att hålla min rygg i schack.

Mitt ben blev alldeles knäppt efter cyklingen och jag har haft extra mycket ischiastjongar. Men samtidigt vet jag att kroppen protesterar mot förändring och min kropp skriker på mig.
Men jag känner mig väldigt stolt över min dag i alla fall.

Så här ser gymmet ut. Det är jättefräscht och rätt varmt. Men jag var helt själv där inne och kunde spela musik och träna i min egen takt utan att någon "tittade " på mig. Vilket var väldigt skönt.

Mina sex övningar tog en hel timma att träna. Det är helt sjuk lång tid för sex små övningar. Jag har inte så tunga vikter i mina övningar utan jag ska träna på min stamina, att jag orkar längre. Det är orken som jag ska träna först, sen ska jag träna muckler!.
Biffen Ellinor, det ska bli jag=)

Så här piffig ser jag ut när jag tränar, randigt linne, piratbyxor och sportbh och sneakers. Jag kände mig riktigt piffig.

På den här saken gör jag situps. SITUPS helt fantastiskt. Det är inte riktiga situps utan mera crunches och det gick rätt bra. Jag dog inte men jag har ju ont i höften och benet och ryggen.

Nu på kvällen har jag tagit en tradolan och alvedon och naproxen. Men det är det värt. Jag ska se hur morgondagen blir.  Men jag ser det som ett stort steg för mig i alla fall. Roligt är det att få börja använda min kropp igen.

Den stora färden till Umeå

Idag åkte jag med Maken och Sven till Umeå. Maken och jag åkte audin den skulle in på en koll och Sven tog golfen som skulle återbesiktas. Sen åkte vi till Jula och där hittade jag en fotslip som jag ville ha men inte köpte och sen gick vi på mitt favorit hak i Umeå. Coop Forum. Det är nog den bästa affären att skrutta runt i. Där träffade jag Lelle och fick en kram. Det var så roligt och se honom. Vad skönt att han mådde bra.
Sen köpte jag hårfärg jag ska byta från rött. Morfar det är ingen idé att du oroar dig. Jag trivs i olika hårfärger. Känner mig piffig och fin. Sen köpte vi grönsaker och annat bra att ha.

Vi åt även lunch på Coop. Fast det gör vi nog inte om. Deras bröd var så segt och det är värt att åka de där extra biten till Victoria Caféet och äta riktigt gott för samma pris.

Det bästa av allt med coop är deras berg av riktigt färska grönsaker. Jag älskar verkligen det. Två knipper rädisor för 12 kronor. Det kallar jag bra pris.
Vi köpte sallad, gurka, tomater, rädisor, lök, fisk, frysta ärtor och broccoli, grekisk yoghurt, kött, mjölk pesto.MmmmPesto. Jag är lite feg det finns en röd pesto som är tomatbaserad men jag vill inte köpa den för det är så himla gott med grön pesto. Älskar grön pesto. Jag köpte även hårfärg och eyeliner. Min make ska hjälpa mig att färga håret för jag kommer inte kunna göra det själv när det är dags. Hoppas det blir fint.

Sen när vi kom hem dog jag i sängen och sov ända fram till middagen, nu känns det som min hjärna har gått in i ett äppelmos stadie och är bara trött och hängigt. Ryggen värker och jag har ont. Men det kan vara värt det att göra något roligt att se något annat än en stor Västerbottensgård hela tiden.

Jag går och går och går

Idag har jag gjort som alla andra dagar. MEN! MEN! Jag har varit till brevlådan. nänänänänä( eh tänk pilutta dig här)shit vilken bedrift! Jag är riktigt stolt över mig själv och det gick bra. Tjoho Tjoho.


Jag vet att gå 50 meter till en brevlåda kanske inte låter som mycket. Men för mig är det jättelångt. Jag menar så långt har inte jag gått på säkert en månad. Minst. Jag är stolt som en höna. Jag ska gå lika långt i morgon med.

Just ja, ännu ett vårtecken. Jag såg 6 stycken skrikande vita svanar flyga över hustaksnocken idag. Jenna gillade det inte. Men det gjorde jag. En bra dag.

Våren är här

Vilken dag. Först vaknade jag upp av maken och Jenna, sen fick jag mina stödstrumpor( de blå/vitrandiga som jag har fått av J) på mig och låg kvar och sov länge. Till klockan 10.00. När jag äntligen vaknade så såg jag något vitt i björken, jag hade ännu inte satt på mig glasögonen och tänkte vilken konstig snöboll som sitter i trädet, sen när den skuttade runt så kom jag på att det kan vara en fågel. Jag var lite trött fortfarande ska jag tala om. Jag satte på mig glasögonen och mycket riktigt. Tre stycken skator satt i Björken och höll i sig för glatta livet. Det blåste massor ute.

Sen gick jag upp och åt sen frukost, fil med müsli och te med honung. Jag läste lite böcker och hade fortsatt Greys Anatomy maraton. Nu har jag äntligen sett ikapp. Pjuh. Sen sov jag middag. Jag vet att jag ska försöka undvika det för att kunna sova bättre på natten men ibland går det bara inte. Jag och Jenna låg i sängen och snarkade för fullt.

Vid 15.00 gick vi ut hela familjen och tog en "Promenad på gården" Jag gick halva varvet runt huset och tillbaka och vet ni vad.

Våren är på riktigt.

Ja alltså förutom att snön försvinner i rasande takt är det största vårtecknet här. Krokusarna och hundskit. Ja, det är sant.

 Jag blev så glad över att krokusarna var här så jag var tvungen att gå in och hämta min kamera. Titta vad fina de är. Jag önskar att vi hade lite sådana blommor på framsidan av huset.

Jenna var tvungen och komma och titta på vad matte höll på med. Vad tar hon kort på ?

Jennas kombinerande av skitande sen någon gång i november har börjat dyka fram på gården som en otrevlig men väntad överraskning.Maken tog den lilla snöskoveln och slängde ut skiten på åkern.

Rabarberskotten börjar ta fart så snart kommer vi kunna äta rabarber. Även om det är snö bara några centimeter från dem. Växer som ogräs våra rabarber.  De brukar gå mig till axlarna när de är som störst på sommaren.

Ser ni det ser ut som jing och jang.

Vilken härlig dag. Krokusar och rabarber och hundskit. Fina vårtecken.