Visar inlägg med etikett Fröken duktig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fröken duktig. Visa alla inlägg

17 mars 2012

Mormorsrutor

Mina Mormorsrutor



Mina mormorsrutor ser ut så här. Nu är de inte runda längre och de är nästan raka i kanterna. Det känns jättebra. Just nu är jag inne i blått och grått. Sedan jag såg den där ljusa fina igår vill jag bara virka sådana. Men jag ska virka upp mitt gråa och blå garn innan jag köper nytt. Jag kan ju inte bara virka och sedan låta det vara.
Det får bli det som det blir.

Jag får dem i alla fall så gott som fyrkantiga nu och det är ju toppen. Det har bara tagit fem månader att få till. Men jag har ju tiden på mig och jag är faktiskt lite stolt att de blir nästan fyrkantiga nu.


20 november 2011

Ser du någon skillnad?

Det här med virkningen är faktiskt inte så lätt. Jag blir frustrerad, får repa upp och svära av mig lite. Jag berättade för min sjukgymnast att jag höll på med virkning och jag blev arg på den jämt och ständigt.
Hon sa: Men du kanske inte ska hålla på med den om du blir så arg på den.

Jag sa att jag tycker det är rätt skönt att bli heligt förbannad på något  för jag har ju inte blivit det under tiden jag har varit sjuk. Jag är inte arg så ofta. Jag är mer jaha, så här är det. Och så grinar jag och blir ledsen. Men på min virkning. Ja då får jag slita upp den och börja om från början och skrika: DET GÅR INTE.
Det är en verkligen skön känsla att få vara arg på den.

Kolla själv det här är min virkning och det ska vara en mormorsRUTA





Det här är den Svärmor gjorde åt mig så jag skulle se hur det gick till. Hon stickade även ett grått varv efteråt så nu har jag en ruta färdigt. Så jag ska "se" hur det går till istället för att försöka mig på beskrivningen.
Hennes är så mycket tjusigare än min. Men men, skam på torra land ifall jag ger mig.


19 oktober 2011

Jag är bäst på fickparkering!

yey!
Kolla in min skitsnygga fickparkering utanför makens port här i Västerås. Jag som alltid börjar kallsvettas och får lätt panikångest och typ sitter och säger, åh shit, shit, shit, shit. Så fort jag ska fickparkera och tro mig jag har inte fickparkerat många gånger sedan jag tog körkort för tre år sedan. Kanske tre gånger totalt.
Jag är så rädd att backa in i bilen bakom och i bilen framför och ja, det är helt enkelt inte en konst jag har mästrat än. För tro mig. Det är en konst. Men så idag, hade någon id*host*t parkerat där det inte var någon parkering. Alltså bilen till höger om bettan ( Våran golf) och fått parkeringsböter för att han stod på ett hörn. Så jag fick helt enkelt, ta denna ångestskrikande,svettdrypande jobbiga upplevelse som jag tycker att fickparkera är och klarade det jättebra.

Hälsningar/ fickparkeringsguden

11 september 2011

att ha svårt att säga nej till andra och ja till sig själv

Idag är en dålig dag, jag vaknade med mer ont i ryggen. Den där blockaden har visserligen tagit bort en del smärta i benet men inte allt. Den har gett mig lite mera ork. Men jag har fortfarande väldigt ont innuti ryggraden.
Den är inte borta alls. Den skär och jävlas precis som vanligt, när jag hostar, när jag tar i. Det gör bara ont.
Visserligen har jag kunnat vara igång mera. Mer än jag faktiskt har velat mycket mera. Men min kära far är det väldigt svårt att säga nej till. Det går knappt. Det är inte möjligt riktigt. Inte för mig, jag har väldigt svårt att "hävda " mig mot honom.

Jag vet att för min ryggs skull så måste jag börja säga nej till sådant jag inte klarar av. Som att följa med pappa in till Vindeln idag. När min ryggrad skrek AJ så fort jag vaknade. Men jag har så jäkla svårt att säga Nej till honom. Lika dant när jag talar om för honom att han måste bli lyhördare och inte envisas. När jag säger att jag har ont och inte mår bra och att jag inte vill följa med. Att han då slutar tjata och säga : Kom igen följ med. För det blir så svårt för mig att säga nej. Han säger att det är ju kvalitetstid.Sen slutar han inte tjata förens han får sin vilja igenom. Det är svårt det där med att sätta gränser till sina egna föräldrar. Speciellt när de är otroligt envisa.
Jag vet inte om jag tycker att det är kvalitetstid att åka i en bil liggandes och ha så ont innuti ryggraden att det känns som att ryggen är på väg att gå av. ( nej det gjorde den så klart inte men det gör otroligt ont där inne när det skär och hugger och värker)

Skrattar, hostar så skär det och hugger i ryggen. Sätter jag ner hälarna så hugger det i ryggen. Åker jag bil och bilen kränger, eller vi åker över ett gupp eller någon gör en kraftig inbromsning så hugger det i ryggen och skär. Bilresor är inte en ryggtjejs grej alltså.

Så nu är det färdiggnällt för denna gång. Jag är oerhört glad och tacksam att han är här och lagar mat, sopar golv och pratar med mig. Men jag önskar att han skulle vara lite mera förstående bara.

18 april 2011

Att ha möjligheten att välja

Idag är det personalmöte men jag ska inte gå. Det känns konstigt det där att inte jobba, att allt bara fortsätter utan mig. Det är lite som att dö. Alla fortsätter sina liv som vanligt utan en själv. Visst man kanske får en tanke då och då och i början hör folk av sig ofta och ringer eller mailar. Sen efter ett tag då är det som sådana saker droppar av och så sitter man själv igen. Att bli sjuk är som att dö. För när man får en kronisk åkomma så blir man aldrig som man var förut. Man blir aldrig frisk igen. Man blir inte som man var innan man blev sjuk. Eller man blir aldrig som man var innan man visste om att man var sjuk.
Det är en del av en som dör. Den där delen som säger att man är odödlig och tar allt för givet.
Men man får ju något annat, visdom, kunskap och insikt om att man kan bli frisk igen. Men inte på samma sätt utan på ett nytt sätt ett anpassat sätt. Ett annorlunda liv mot förut. Ett annorlunda friskt liv. För man kan ju ha en skadad kropp men vara frisk i övrigt.
Min valfrihet är borta. Förut kunde jag välja hur jag ville och vad jag vill när som helst och även om jag inte valde allt hade jag i alla fall möjligheten till att välja. Jag får lära mig att välja annorlunda.

Men samtidigt tror jag att det är bra. För jag får lära mig att välja rätt, att välja att ta hand om min kropp och välja saker som jag mår bra av istället för att tänka "det är bara för ett tag och det går bra så länge fast jag inte vill". Jag får välja bort att "göra det jag inte vill men har gjort ändå" i mitt liv. Det måste ju ändå vara något positivt. Det som är tråkigt är att jag var tvungen att lära mig det den hårda vägen.

6 april 2011

Ta chansen börja med en god vana.

Ibland när jag surfar runt på kväll och dagstidningarnas hemsidor så ser jag en bra rubrik och tänker för mig själv. Den där skulle jag kunna skriva något bra utifrån.

Så nu gör jag det helt enkelt.

Ta chansen och börja med en god vana. Det är en klockren rubrik. För det är ju så det är man måste chansa, våga hoppa, eller nej jag hoppar ingenstans med min rygg. Jag ska nog aldrig mera hoppa även fast det är bra för skelettet och man förhindrar osteoperos, benskörhet, genom att hoppa eller utsätta skelettet för stötar. Fast det ska man undvika med dålig rygg.Jaja pest eller kolera. Det är ju tur att övervikt motverkar benskörhet med. Även om det leder till hjärt och kärlsjukdomar samt diabetes. Som sagt Pest eller Kolera.  Men man måste våga pröva nya saker och vara utsatt där ute i det okända för att kunna utvecklas.

Jag tror att om man inte vågar chansa och börja med något nytt som en god vana så leder det i längden till att man slutar utvecklas. Även om man kan vara nöjd i det stora hela så kan det leda till att man blir missnöjd för att man inte vågade pröva det där man alltid har velat göra men aldrig vågat gjort eller prövat men inte vågat göra fullt ut för att man inte vet vad som väntar.

En god vana kan vara så mycket som man inte tänker på. De flesta tänker på att börja med en god vana som att helt sluta med godis, eller träna minst fyra dagar i veckan för resten av ens liv.
Men en god vana kan vara något litet, det behöver inte vara så stort som de flesta vill göra det till.
Det kan vara att gå utanför dörren och gå en promenad nedför gatan och tillbaka en gång i veckan.
Det handlar om att man väljer att göra något annorlunda mot vad man brukar göra.

Något litet till att börja med. Jag brukar tänka på barn. Först lär de sig att snurra runt, sen lär de sig att häva sig upp på sina armar med överkroppen,sen krälar de sig frammåt, sen står de och gungar, sen kryper de.

De tar förändringen i steg, i delmål och det är så vuxna också måste göra för att få en ny vana eller ändra livstil. Ta det i etapper.
Först får man ändra något litet, det funkar inte att springa ett maraton på en gång om man aldrig har joggat. Eller gå i 12 cm klackar när man alltid har gått med platta skor. Man får börja med 2,5 cm klack och vänja sig vid förändringen.


En god vana kan vara att istället för att ta 3 potatisar ta två och lika mycket sallad extra som den potatisen du tog mindre. På så sätt byter du ut matvara till en bättre matvara.

Eller som med mig, jag går ett varv runt mitt hus och gör sjukgymnastik varje dag. Det är bättre än att inte göra något alls. Man måste inte börja springa på löpbandet. Man kan börja gå.

Man kan välja att köpa ekologisk vitvinsvinäger istället för vanlig som en god vana.

En god vana behöver inte vara så stor. Det är väl det jag vill säga. Att man behöver inte göra det så kravfyllt på en gång. Det behöver helt enkelt inte vara så stort.

17 februari 2011

Vad är det värsta som kan hända?

Det är en fantastisk fråga, när jag är orolig eller nojjar ihjäl mig över något, då brukar maken säga precis så:
Vad är det värsta som kan hända?
Jag börjar pladdra på om alla hemskheter som kan hända inför den kommande situationen som jag oroar mig.
Tänk om de inte tycker om mig? Tänk om jag gör bort mig? Tänk om det är stökigt hemma? Tänk om jag inte klarar det.
Då svarar han alltid: OCH? Vad gör det?
Alla gör vi bort oss någon gång. Alla kan inte tycka om dig. Du tycker inte om alla andra. Om det är stökigt hemma så får det vara det. Det betyder bara att du har haft viktigare saker för dig, eller så får vi städa. Och om du inte klarar det första gången så klarar du det andra eller tredje gången. Det viktiga är att du försöker och inte ger upp.

Det är så himla smart tänkt och efter att jag har börjat svara på den frågan inför mig själv och komma med motargument. Avdramatiserar jag det jag är orolig över.  Så blir jag lugnare inombords.

Det är ett bra tips ifall man är oroligt lagd och nervös av sig.

7 februari 2011

Skrivbordet

Före
Städat
Nu är det äntligen städat. Jag känner mig stolt men jag hittar fortfarande inte något kvitto.