Ändrade planer

ok, nya planer det blev inte pappa i norrköping. Det blev pappa i Västerås i makens lilla lägenhet på 29 kvadratmeter. Så nu har jag internet och kan blogga hur mycket jag vill igen.

Bra va!Nå vad gjorde jag när jag kom till maken förutom att äta lunch och krama honom. Ställde mig i duschen en halvtimme så klart. Så nu är jag så där härligt röd och genom ren. Det är så skönt att duscha när man inte har haft varmvatten på ett tag och när man väl fick varmvattnet ja då saknas badrumsdörren och jag vill inte visa upp hela min härlighet för den som råkar gå förbi.

Så.

återkommer. Nu ska jag vila.

Jenna och höstpromenad i Västerås

Jag har varit ute ensam med Jenna på promenad idag. Bara hon och jag i Västerås. Vi har gått i  en ekskog och jag har tittat på ekollon medans Jenna har skitit. Ja, hon pep så fruktansvärt och var alldeles till sig så jag gick ut vid 14.00 tiden. Eftersom det blir en miljon stopp på vägen så var vi inte hemma förens15. 00 på en promenad som ska ta kanske 20 minuter att gå.
Men hon bajsade i alla fall. Vi träffade på massor av människor, andra hundar, cyklister och bilar. Allt som inte Jenna är van vid. Ja okej, hon är van vid de andra 80 hundarna i byn. Men de vill ju inte gå på andra sidan gångvägen  och "hälsa". De sitter ju fast i burar. Och alla dessa människor som cyklar och går förbi utanför altandörren. Det är ju skitläskigt. Så mufflonet( Jenna) hon muffar på dem och småmorrar. Jag säger till henne varje gång så hon ska förstå att det inte är accepterbart beteende.
Men det är klart hon är rädd. Det är okänt territorium för henne. Likaså är det för mig. Jag känner ingen här, även om två andra hundägare kom fram och hälsade och undrade vad det var för hundras Jenna är.
Just nu ligger hon inne i badrummet och pustar ut. Det är som hon säger" här ser i alla fall ingen mig.

Men hon vänjer sig, precis som jag vänjer mig. Det är väldigt fint här i det området min Make bor i. Det är ett villa område med tre höghus i och ett " stort" grönområde. Med stort menar jag så pass stort att jag kan gå runt det. Alltså rätt litet men bra för Jenna.

Vi har soffhäng, hon har snott min kudde som jag ligger och vilar på.





På promenad. Kolla in färgerna. De är helt underbara. Jag älskar verkligen hösten den är så fin. Den är så fin och alla dessa ekar och ekollon på marken blandat med lönn. Det är något jag har saknat uppe i Norr. Ek och lönn. Visst de finns men det är ju inte hela skogar som här nere.

Tack matte för att du går ut med mig när jag är nödig.

Nötter. på marken

Jenna i ekskogen

En bäddsoffa.

Idag spökar min rygg ordentligt och mitt ben är rent jävligt. Men det är ju väntat efter IKEA igår och resan från Vindeln till Västerås.

Det gör att Jag och Jenna, vi ligger i den ihoppackade sängen som har blivit en soffa. Bäddsoffa vilket ord. Det är min gamla ungdomssoffa som stod i mitt ungdomsrum hos pappa på Hertig Karls Väg, som har fått komma in i en studentlägenhet i Västerås. Det är lite koolt att den har fått följa med så länge.

Att den inte är särskillt snygg, inte har några armstöd som driver mig till vansinne. Men den är rätt skön att hänga i. Den passar bra i en studentetta som inte får plats någon vanlig säng någonstans för lite utrymme i en liten lägenhet.

Från Häggnäs till Västerås i Bilder

Hejdå Häggnäs och Trollberget! Vi synns om ett tag igen.

Tönneberga eller vad det nu heter.

Hamburgeriet snyggt namn för snabbmatshak.  Nu bilder av västerås

Jag var uppe till 3 i natt. Inte bra säger jag bara, mitt ben spökade igår. Så fort jag går i trappan får jag kramp. I morse när jag skulle upp så kände jag inte fötterna. Jag bara jaha, en sådan dag.Det är väl så där om jag ska vara ärlig. Sen inte kunna få vara i hans famn är inte heller så superpepp. Även om det känns så fruktansvärt mycket bättre denna gång  han åker, även om separationsångesten knackar en i huvudet som en rödnackadhackspett som fått syn på något smaskigt och inte får tag på det.

Jag tror vi har pratat med varandra tre gånger jääätte länge. Det är så där när man saknar varandra, jag vet samtidigt att det blir annorlunda när han börjar på civilingenjörsprogrammet för robotik på MDH. Då kommer han inte ha tid för det är mycket plugg och så. Därför njuter jag av idag.

Jag har som mål att bli tillräckligt bra för att klara av att åka och hälsa på honom så fort jag kan. Jag vill verkligen hälsa på honom. Jag vill vara med honom. Det är han som gör att jag klarar det här. Eller mest är det jag själv som gör att jag klarar det här men det är med hans stöd och kärlek som gör att jag står ut när det är riktigt jobbigt.

Saknar dig hjärtat!