7 minuter

Jag var och hämtade mina jobbtoffler igår på jobbet. Jag tänkte ha med mig dem till nästa gång jag ska på ersta. Det är riktigt fula gubbtofflor. Du vet, svarta, som man bara stoppar in i fötterna och fuhula.
Det var himla roligt att vara tillbaka en liten stund på jobbet och prata med arbetskamraterna och hälsa på den jag jobbar hos. Jag saknar mitt jobb.

Det kändes så finito att hämta hem sina tofflor. För jag drömmer ju om att komma tillbaka även om jag vet att jag inte kan jobba inom vården igen. Men det betyder inte att man inte saknar. Det betyder bara att man är ledsen när man har en fin arbetsplats och fina arbetskamrater.

Jag vill jobba igen. Jag önskar att jag klarade av att jobba. Men jag klarar i alla fall av att köra bil i 7 minuter nu. Sen dör min kropp. Det är ungefär så länge jag kan sitta. 7 minuter.
Sen gör det väldigt ont.
Men sju minuter är alltid sju minuter. Det är ju något.

Utmanar mig själv

Idag har jag gjort lite roliga saker. Jag har varit förbi mitt jobb och ätit middag där. Himla roligt att träffa dem som var där. Jag spenderade middagen med att sitta, stå, sitta, stå, sitta stå, sitta. Jag känner mig ibland som ett pain in the ass när jag reser mig upp och sätter mig ner och reser mig upp och ner. Men jag klarar inte av att sitta länge. Sedan drack vi te( jag) och kaffe( dem) och jag satt och låg och satt och låg och satt och låg i soffan hela tiden.

 Jag vet att i början tyckte jag att det var hemskt pinsamt att resa mig och sätta mig och gå och lägga mig och vila mitt i maten. Eller gå med stavar inne på en affär. Eller på centrala Umeå. Jösses tänkte jag, vad ska folk tänka hon är både tjock, går långsammare än en snigel och med stavar. Tror hon verkligen att det ska hjälpa så sakta som hon går tänkte jag om mig själv. För jag vet att jag tidigare har tänkt så om folk som har avvikit från standarden lite. Ja, jag vet, jag är en hemskt ignorant person ibland.
Nu, nu struntar jag i om folk stirrar när jag går med stavar, om de stirrar ifall jag tar handikappsparkeringen och  är så ung. För jag har både handikappsktillstånd och behöver mina stavar. Så jag struntar helt enkelt i folks åsikter nu.
Jag ska bli bättre och om det kräver något, ja då gör jag det. Nu förtiden tänker jag om folk som går med stavar i centrum eller på sjukhuset att hon har nog ont i ryggen.

Det var i alla fall väldigt roligt att vara på jobbet en stund. Jag ville inte åka därifrån även om min rygg krävde det efter ett tag. Så efter det  åkte jag till Allan och Dagny och vilade ryggen. Jag trodde jag knappt skulle ta mig hem från dem jag hade ont precis innan jag skulle åka. ÅH jobbigt. Men jag bet ihop och tog mig hem.

Det är frustrerande att inte kunna göra nått roligt utan att bli straffad av kroppen. Men nu struntar jag i det. Jag gör det i alla fall.Jag utmanar mig själv.

Framtiden.

Idag åker han hem den där som jag är gift med och bor ca 66 mil långt bort i vanliga fall. Det känns konstigt att han ska bo så långt bort helt sjukt konstigt.

Jag längtar till den dagen som vi kan bo tillsammans igen. Även om jag tror att det blir under 2012. Suck och stön.

Jag vet att jag fortfarande har en anställning kvar i Vindelns kommun. Det är jag jättetacksam för att jag har. Men jag tror även att mina chanser för omplaceringar är tämligen små med tanke på rubriker som denna, och denna.
Jag vet samtidigt att jag aldrig kommer kunna arbeta med ett tyngre jobb som innebär tunga lyft och konstiga ställningar för min kropp. Därför måste jag ha andra planer.
Mina planer är att bli så bra som möjligt. Innan dess vet jag ingenting om min framtid, ingenting.

Känns surt.

Mitt på konferansbordet

I morgon är en stor dag för sängliggaren( det är jag). Jag ska först till Tandis 10.30 sedan kl 13.00 är det rehab samtal med jobbet och försäkringskassan.
Jag tror verkligen inte att det kommer komma fram något nytt på just det mötet. Jag ska lämna in min sjukskrivning, jag ska lämna fram ett papper jag fått som säger att jag aldrig någonsin får lyfta tungt någonsin igen. ALDRIG som jag har fått av doktorerna på Ortopeden.

Det papper har jag en känsla av kommer avgöra mitt arbetsföra liv åtminstone inom en snar framtid.
Jag måste bara leta reda på det först. Undrar om de vill ha originalet. Jag tror jag har fem kopior på det eller nått.


Jaja som sagt. I morgon blir en tuff dag, både tandis och rehabsamtal. Undrar hur ryggen ska klara det. Jag lär nämligen få stå upp hela mötet eller typ lägga mig på golvet eller bordet. Det skulle väl vara nått va.


Jag: Vänta lite, jag ska bara klättra upp på konferansbordet som en annan Kalkon till uppätning så kan ni prata över min kropp som det är tänkt ändå.  Suck
Dem : Bla bla bla  bla kropp, rygg, bla bla, rehabplan, bla bla bla, sjukskrivning, bla bla bla, skriv på här bla bla bla.


Typ så här ( fast mindre sexigt)

Motivation-1000

Nu Jinxar jag väl hela grejen, men min rygg har känts helt okej i två dagar. ( hörde jag jublet). Det har väl med att göra att jag knappt har varit utanför dörren, deppat och vägrat göra min sjukgymnastik( hörde jag pekpinnarna) Ja, jag vet, jag måste träna, jag kan inte lägga av med den braiga trenden jag har hållt sedan i oktober 2010 med sjukgymnastik. Det går inte. ( Japp, ni hörde ett men komma här) MEN jag är så djäkulskt omotiverad så du fattar inte.  De senaste bakslagen ( läs fyra sedan midsommarafton) de har gjort mig lite halvt om helt omotiverad. Att dessutom sjukvården är seg som ett as, FK är som de är, arbetsgivaren är som de är och hela  omgivningen har tappat grejen gör ju inte direkt att man ( läs jag) känner sig motiverad.


Dessutom fick jag reda på att i morgon ska jag inte bara ha rehabsamtal med jobbet utan dessutom ska jag till tandläkaren. Jag bara overjoy!

Måste man vara motiverad en söndag eftermiddag att kräla runt på golvet spänna magen och lyfta på hälarna va? Måste man det? Dessutom har jag druckit upp vattnet i vattenflaskan som jag ska träna med. TJOHO!

Nu är jag tonåring sisådär 10 år sent och ba: ORKA!!!

Fk och jag

Jag pratade med försäkringskassan i förrgår. Med min handläggare. Det var inte direkt ett upplyftande samtal.
Jag berättade om min sommar och att jag har blivit värre. Att jag är sjukskriven till den 1 a December och så frågade jag henne vad som händer efter 550 dagar.

Efter 550 dagar ja då blir jag utförsäkrad och måste arbeta ifall jag har ett jobb. Jag blir "arbetsgivarens ansvar" som hon så fint sa det. Jag undrar om de inser att om jag är ryggopererad två gånger och antagligen blir det en tredje gång som blir en "stelis" så kommer jag inte kunna lyfta tungt.Jag kan inte lyfta tungt rättare sagt. Jag kommer aldrig mera kunna arbeta inom vården på golvet. Hur gärna jag en skulle vilja. Det är fysiskt omöjligt.

Jag kommer alltså bli utförsäkrad i maj eller december beroende på om de godkänner min ansökan om fortsatt sjukpeng. Vilket jag hoppas att de gör. Efter maj/juni så blir jag i alla fall utförsäkrad, antingen får arbetsgivaren ta hand om mig om jag är nyopererad eller ej så ska jag jobba eller så blir det så att jag hamnar i ett arbetsmarknadspolitiskaåtgärder. Vilket innebär en utredning ifall jag kan arbeta eller inte. Om de bedömer att jag inte kan arbeta så blir jag inskriven i försäkringskassan igen efter 90 dagar.

Det är med att vara ryggsjuk och ha ryggen full med diskbråck det tar fasiken tid. Jag skulle göra allt för att få arbeta. ALLT. Jag kommer visserligen inte kunna arbeta med allt, men vem vill arbeta med något de inte vill arbeta som?

Man söker sig till vissa sorters arbeten för att man vill arbeta med dem och tror att man kan klara av det.

Jag hoppas i alla fall på att hitta jobb snabbt.

Just ja,det var  min arbetsgivare som hade ansvaret om att hitta nytt jobb till mig, men samtidigt kan de inte trolla och skapa ett nytt arbete till mig. om de inte har något på lager. Om det finns någon som går i pension och har ett administrativt arbete som jag kan ta, då kan jag arbeta. Slutsatsen blir ju att har de inget jobb på lager kan jag inte arbeta kvar och då blir det uppsägning på grund av personliga skäl ( LAS )

Jag frågade vad som hände ifall min arbetsgivare inte kunde ta ansvar över mig och jag blev uppsagd. Hon svarade då att Ja då hamnar du i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, får lära dig att söka jobb och så där. Du får gå på några dagar och träffa olika yrkesgrupper som ska utvärdera din arbetsförmåga och om de värderar den som att du är oförmögen att arbeta så blir du återförsäkrad efter 90 dagar.

Jag sa även om jag är nyopererad?

Hon sa även om jag är nyopererad. Så ifall jag får en stelis i låt oss säga mars och blir utskriven från FK i Maj/juni då kommer jag få åka till Arbetsförmedlingen med bårbil eftersom jag inte kommer kunna sitta. Sen får jag lägga mig på golvet ifall de inte har en soffa och vänta på inskrivningen . Jag säger bara good luck sherlock ifall de ska få mig att lyfta något tungt.

Jag hatar ovisshet, har jag sagt det?

Jag vill veta nu, vad som händer just med detta, det vore skönare att bara få veta.



På måndag blir det i alla fall rehabsamtal med mig FK och arbetsgivare. Wish me luck

Jag håller på att gå igenom min gamla hälsoinspiratörspärm. Jag har hittat en folder om hälsofrämjande som affärsstrategi. Det vore nått det. Om man mår bra kan man arbeta mera. Vilken underbar tanke. Vem kom på det? Det trodde jag alla redan visste.

Snälla gud kan du göra så min rygg blir frisk så jag kan arbeta mera. Tack!

Humor på kommunalkontoret

Receptionen är obekvinnad

Jag skrattade gott åt det, när jag var inne och lämnade in sjukskrivningspapprena.
Hade råkat skicka till Försäkringskassan innan jobbet fått sin kopia. Hehe... så det kan gå.

Längtar

Idag har jag varit förbi jobbet och hälsat på. Nu är jag helt slut.
Men det var roligt att vara där igen. Jag längtar tillbaka.

Mega gnäll

I natt har inte varit någon bra natt för mig. Jag har haft ont och inte kunnat sova.
Jag tror det är trapphistorien, jag ramlade ju i trappan härom dagen,  som spökar med mig. Sen kan det ha med att jag gjorde för mycket igår.
Jag var hos Svärisarna och åt middag. Jag gick längre än vad jag gjort hitills på mina promenader.
Det blev en överdos av för mycket aktiviteter för mig. Eller inte mig, inte mitt huvud. Men min kropp.
Jag är fortfarande inte van över att kroppen inte vill som jag vill. Det är ju trots allt inte så länge sedan jag låg där på operationsbordet. På fredag är det tre veckor. Men min hjärna, den greppar inte det.

Då kommer straffet, värken, foten och det onda i ryggen.

Idag hade jag sett fram emot en av veckans två stora händelser. Jag skulle gå på personalmötet. Skulle gå, för min kropp har bestämt något annat. Min kropp har bestämt att den ska inte gå. Den ska vara hemma och ta det lugnt och bli bättre. 
Den andra stora händelsen är att den 17e ska jag gå på sjukgymnastik för första gången efter operationen och för i år. Det ska bli så roligt. Allt jag vill är att bli bra och kunna arbeta heltid.

Ett stort steg, jag är utanför dörren

Lilla blå är i farten. Sven kallar mig det när jag går och luffar runt i min hysteriskt blåa morgonrock. Kl 15.00 bytte jag om till nästa mysplagg i steget mot nästan påklädd. Det blev gråa mjukisbyxor, cardigan och ett grått randigt linne, samt strumpor.


Sen gjorde jag något jag inte har gjort på 6 dagar. Jag stack näsan utanför dörren och gick på kissrunda med Jenna på tomten. Vi tränade även lite inkallning med visselpipan "som bara hundar ska höra". Det var skönt att vara ute de där 10 minuterna.  Hon var helt lyrisk över att vara ute med matte.

Jag kände mig stolt som en höna. Jag vägrar skriva stolt som en tupp.  Jag är en höna så är det bara. Stolt som en höna.

Men jag är himla glad över att jag kom utanför dörren idag på en 10 min gå sakta runt och träna inkallning med Jenna på gården promenad. Det är härligt med frisk luft emot sin kind. Att jag faktiskt vågade mig ut själv.

Som sagt ett litet steg för mänskligheten men ett enormt steg för Ellinor.

Jobba storhelger

Vi har haft APT på jobbet idag och jag kommer få den stora äran att jobba julhelgen. Man bara Wihoo!! verkligen vad jag vill. Men man måste ju. För någon måste jobba och jag arbetade inte jul förra året.

Vill man inte jobba storhelg ska man inte jobba i vården. Storhelg är såna helger som: Jul, Nyår, Påsk, Midsommar och Valborg( fast valborg räknas inte på riktigt).

I År har jag jobbat Nyår 2009/2010 Påsk, Midsommar och jag ska även jobba Jul.
Så jag är så gott som inblandad i varenda storhelg som finns i år.

Men nästa år då slipper jag om jag får som jag vill och har räknat rätt.

Så nu vet du...

Jobb och Plugg

Där vi bor

Så här ser det ut där vi bor just nu. Snö och lite till snö.
Det är tur att man kan vara inomhus och plugga. Även fast det inte är så kallt ute som man skulle kunna förvänta sig.
Jag ska börja tidigare idag än vad som var planerat 2 timmar. Det är bra. Då får jag snart ihop min flyttid för i år.
Jag jobbar något som kallas flyt. Det innebär att förutom mina 82 % av schemalagda turer så ska jag jobba 10% flyt varje månad utöver det. Om någon är sjuk, eller behöver semester eller vill ha komp då ska jag kunna ställa upp med kort varsel och hoppa in.Det är ca 18 timmar varje månad som jag behöver göra extra.
Det är väldigt bra med flyt med tanke på att jag får jobba 92% och får mer lön.
Jag skulle helst vilja jobba heltid schemalagd. Men det utrymmet finns inte på min arbetsplats att ge mig.
Så då nöjer jag mig med det jag får och man får max jobba 10% mer än det man har schemalagt.

Jag har bara en halv sida med reflektioner kvar att göra på mitt arbete och det känns underbart. Men jag kommer inte in på plattformen Blackboard för att lämna in det när det är färdigt hur frustrerande är inte det.

bra där ellinor!

Igårkväll försvann elen hos oss i Häggnäs( där jag bor) och den har inte kommit tillbaka än. Så jag kunde inte göra allt det där jag ville göra nu på morgonen, ringa lnu och skälla, ringa min lärare på lnu och gnälla, plugga, duscha och äta frukost.

Men som tur är har jag så snälla svärföräldrar så vi åkte dit och jag fick göra allt det som jag skrev ovoan förutom att ringa till min lärare och gnälla. Han var på kurs och skulle komma tillbaka vid 13 tiden.

Jaja sånt är livet. Sen när jag väl kommer till jobbet så inser jag, till min stora fasa att jag inte börjar jobba föräns klockan 1500 idag.Klockan är nu 1300.
Shit.

Så nu sitter jag på jobbet i alla fall. För svärföräldrarna har åkt hemifrån och maken har nyckeln hem till dom och han jobbar.

Vilken start på dagen va?