Idag åker han hem den där som jag är gift med och bor ca 66 mil långt bort i vanliga fall. Det känns konstigt att han ska bo så långt bort helt sjukt konstigt.
Jag längtar till den dagen som vi kan bo tillsammans igen. Även om jag tror att det blir under 2012. Suck och stön.
Jag vet att jag fortfarande har en anställning kvar i Vindelns kommun. Det är jag jättetacksam för att jag har. Men jag tror även att mina chanser för omplaceringar är tämligen små med tanke på rubriker som denna, och denna.
Jag vet samtidigt att jag aldrig kommer kunna arbeta med ett tyngre jobb som innebär tunga lyft och konstiga ställningar för min kropp. Därför måste jag ha andra planer.
Mina planer är att bli så bra som möjligt. Innan dess vet jag ingenting om min framtid, ingenting.
Känns surt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar