Grattis på 29 års dagen mitt Hjärta

Är idag en vanlig dag? Är det här en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag. För det är Makens födelsedag Hurra Hurra Hurra!

Idag fyller mitt hjärta som bor i Västerås 29 år. Så nu är han en siffra äldre än mig i tre och en halv månad. Japp vi är båda födda 83. Det känns lite skönt att säga att min Make är 29 och  jag är 28.
Min Make har lärt mig så mycket om mig själv. Att mina åsikter räknas. För varför ska andra personers åsikter räknas mer än mina? Vad ger dem rätten till det? Han är så klok min make och smart.
Jag är så stolt över honom att han gör det han  drömmer om. Att han vågade börja på universitet och på ett program som jag skulle nervösbita av mig alla naglar på om jag kom in på för att jag skulle inte begripa nått av det. Jag menar hör själv cevilingejör i robotik. Helt galet bra gjort av honom.
Han är så snäll och omtänksam. Jag är så glad över att han tränar som en tok, joggar som en tok.
Det enda som är som det är att han vill alltid ha rätt. Jag älskar honom så mitt hjärta skulle kunna gå sönder.

Grattis på din dag mitt hjärta jag älskar dig!

Idag är ingen vanlig dag.

Idag fyller två av mina favoriter år. Min morfar och Jenna. Morfar ringde jag och sjöng för klockan nio i morse. Jag sjöng ja må han leva i 120 år.  Jag tror min morfar kommer bli åtminstone en 105 år gammal. Han är en härlig krutgubbe.

Han tackade så mycket för presenterna och såg verkligen fram emot att få pröva apotekets gröna te.
Sedan sa han att jag skulle gratulera Jenna med vilket jag har gjort.

Jennas födelsedag började med att hon fick ha med sig bollen ut till "frukostpromenaden" sedan fick hon frukost med en frolic bit i( det är hennes godis) och efter det fick hon öppna paket.

När jag och Sven kom hem( jag hade varit till sjukgymnasten) då fick Jenna paket från Daisy och Fanta med. Godsaker. Gissa om hon är lyriskt. En jätterolig nu leksak som piper när man biter i den och godis.

Lyckan på jorden

Idag har jag och Maken varit själva hemma. Det är sant. Sven han var till Jasmine och Fredrik och målade garage( inomvändigt, inte ute, färgen skär sig om man målar i minusgrader) och jag har njutit.
Jag vet, det är hemskt att säga det för Sven är en fantastisk person. Men det är verkligen skönt att bara få vara med sin man. Ensam. Ibland. För det är inte något fel att Sven hänger med. Vi är som en treenighet.
Men jag har njutit av lyxen att få vara ensam med min make.

Vad har vi gjort då? Eh inget speciellt. Gått på en promenad vi tre, Jag, Maken och Jenna. Sedan åt vi lunch. Skinsktek, potatis och dragon och timjan sås. Efter det åkte vi till Vindeln och köpte skräp och leverpastej och till middag så åt vi Pizza. Sven han kom hem till middagen. Det har helt enkelt bara varit en vanlig dag. Men jag har fått vara med min make. Jag längtar så otroligt mycket efter honom redan. Jag vet det är helt galet med tanke på att vi är tillsammans just nu. Men det är ju min make jag vill bo med. Jag vill ju vara hos honom.

Min kropp och mitt sinne längtar ihjäl sig efter honom och idag har jag fått vara helt ensam med honom. Det har varit himla skönt. För när maken kommer upp så är det ju inte bara mig han kommer till. Han kommer ju till sin bror och sin syster och sin svåger och sin systerson och sin mamma och pappa och till Jenna och Fanta och Daisy och mig så klart. Jag får oftast dela honom med alla andra. Vilket är väldigt roligt.
För det är härligt att umgås i en enda stor familj. Men ibland är det skönt att få ha en vardag med honom. För jag har ju inte det längre. Jag får inte träffa honom varje dag. Jag får inte ha en vardag med honom. Vardagen har jag med hans bror just nu.
Du vet trätandet, lagandes av maten, gnället. Se på film och serier. Gnälla ( jag) över allt förbaskat sporttittandet. Det har jag med hans bror. Om att se honom plugga och fråga vad vi ska äta till middag.

Då är det himla skönt att få ha en promenad. En uns av vardag att låtsas som att vi inte bor 65 mil ifrån varandra. Och bara gå, ge varandra en puss och fortsätta pulsera i snön. Att träna Jenna i att gå koppelfri och bara vara tillsammans. Det är livet. Det är lyckan. Jag saknar min vardag med min Make.

Målet är maken

Idag vaknade jag och maken vid 11. Det var så skönt att sova bredvid honom igen. Att få ligga på hans arm är en grym upplevelse. Jag har redan ont i magen över att snart åker han hem till Västerås igen.
Jag vill bara ligga på hans arm i resten av mitt liv. Pratande, kramandes och bara vara nära.
Det är så fruktansvärt härligt. Jenna hon är glad att ha sin Husse här och Jag är överlycklig att ha min make hos mig. Jag vill ju bara bo med honom. Jag hoppas verkligen och ska lägga all min energi på träningen och promenaderna för att kunna rehabilitera.

Målet är: att bo med maken,

Mattes all the way säger Jenna

Jag är helt slut i både hjärnan och kroppen efter dagens monsterpromenad och allt jag gjorde efteråt. Det känns som hela jag har arbetat hårt igen. Som det alltid känns efter mina "långa promenader" på lite mer än en kilometer.
Jenna hon är lika slut som jag är. Dels har hon fått leka med Daisy och Fanta. Sen har hon fått leka med Sven och August. Och så har ju alla varit här. August, Jasmine, Dagny , Allan, Fanta och Daisy. Hon är slut i hjärnan och trött i kroppen hon med.

Det är bra, nöjd matte och nöjd hund. Jenna har tom gått och lagt sig i sin säng och lagt sig för natten fast hon inte varit ute än. Jag ska se klart biggest looser på tv4 och sedan ska vi ut så hon får kissa inför natten.

Hon och jag, min lilla tjej. Som går med matte på långpromenad. Ja lillhusse( Sven) han åker skidor bredvid de senaste gångerna. Men det är roligt att ha henne med. Hon har liksom varit med hela resan. Från att vara nästan förlamad och inte kunna känna benen och bara ligga i sängen till att klara av en promenad på 1,44 kilometer.
Det är skönt att ha någon som bara gillar att vara med en och följer med på hela resan. Hon kommer vara med på mitt nästa mål som är att kunna gå två kilometer. Att säga hejdå vid dörren när jag ska arbetsträna, när nu det blir. Men åh vad jag är glad att jag har henne. Att hon blir lika trött och slut som jag över samma saker. Att hon tycker om mig, att hon kramas och att hon vill vara nära när jag är ledsen, viftar på svansen när jag är glad.

Hon är mattes Jenna.Matte älskar dig och du älskar matte

Sånt jag gör i väntan på tåget

Dregglar över Maken som visar sin mattebok på 1300 sidor för mig. Shit så snygg han är min hunk. Du får också dreggla över honom. Men han är min bara så du vet.
Ser du att han har på sig min förlovningsring.  Han tappade bort sin förlovningsring i sjön i somras. Det är ju inte konstigt med tanke på hur mycket han har gått ner i vikt att den bara ramlade av. Vet inte om det säger nått om mig eller om honom.
Så nu delar vi förlovningsring.

Gud så jag längtar efter honom, nånne tåget om det krånglar idag.

Jag saknar

Jag saknar min make nu på kvällen. Jag saknar honom så det gör ont inombords. Åh vad jag önskar att jag fick vara han nära. Riktigt nära. Jag vet att vi kommer träffas igen om 10 dagar. Men det är liten tröst när jag saknar så det gör ont inombords.
Jag vet, vi pratar flera gånger om dagen. Oftast sitter han och frustar över sin jatzy som han håller på att programmerar och jag, ja, jag läser andra bloggar. Mitt stora nöje här i livet just nu känns det som. Och bara är tysta. Men åh så jag saknar honom. Jag skulle så gärna bara borra in mig i hans nacke och andas djupt och få krama om honom somna bredvid honom och vakna upp bredvid honom.

Det är jobbigt att vara ifrån honom så mycket och så länge. Men jag är ändå otroligt glad att han är där. Där pluggandes, gnuggar sina geniknölar och utvecklar sig själv.
Det är bara tråkigt att jag är här. När han är där. Där jag vill vara bredvid honom. Tillsammans med honom. Jag skulle helst av allt vara där han är. Jag får en del frågor om varför jag inte flyttar ner till honom nu. På en gång, helst igår.
Bara säger upp mig och tar mitt pick och pack och drar till Västerås.

Men det är inte så lätt. Det är inte så lätt när ens kropp inte vill som en själv vill. När man har sin anställning kvar och här kanske du säger: Ja, men för guds skull kvinna säg upp dig.
Men vet du vad. Du vill inte vara sjukskriven i över ett år och sedan säga upp dig och få tre månaders karenstid. Bli nollad och inte få någon sjukpeng ifall du skulle bli sjukskriven igen.. Du vill inte det. Jag lovar.
För det är det som händer. Om jag säger upp mig. Då när jag blir utförsäkrad som jag kommer att bli. Ja, då får jag tre månader av karens tid. Om jag inte kan uppvisa speciella omständigheter som mobbing som inte kan gå att lösa eller något annat, då får jag ju bara 30 dagars avstängning från a-kassan. För att jag har sagt upp mig själv. Sen när man är arbetslös, ja, då är det väldigt lätt att bli Nollad om man skulle råka bli inskriven i Sjukpenningen efter tre månader och med SGI noll, så får du inga pengar även om du är sjukskriven och har rätt till det. Och vad händer då? Ja, då får man gå till soc, och vad händer då? Jo, då säger de att eftersom jag är gift så är Maken försörjningskylldig och då får han betala för oss båda på sina studiemedel. Det är vad som händer.
Och om jag låter väldigt pessimistisk. So be my guest.

Ja, men du  kan ju börja plugga du med. Mmm men för att börja plugga måste du orka gå på föreläsningar, du måste kunna stå eller sitta i tre fyra timmar per dag och jag kan inte ens cykla i en minut. Så går det bra ? Eh nej.

Om jag fick börja om, vilket man inte kan. Så hade jag tagit bättre hand om min rygg. Jag hade sett till att hålla den i toppskick och aldrig börjat inom vården. Då hade jag kunnat jobba idag. Men eftersom man inte kan ångra någonting, någonsin. Ja, då går ju inte det.

  Åh om jag kunde jobba ändå. Jag skulle så gärna, jättegärna, jobba. Jag skulle vara själaglad ifall någon ville byta plats med mig så jag fick jobba. Jobba och bo med Maken. Eller plugga och bo med Maken. Åh.
Fasiken om min rygg skulle bli tillräckligt bra för att jag skulle kunna jobba så skulle jag börjat jobba redan igår. Eller ännu hellre för ett år sedan.

Men jag stannar här, för jag måste veta vad som händer med jobbet,vad som händer med min rehabilitering. Min nya operation som gör att jag får ett hjälpmedel att gå ner i vikt och förhoppningsvis blir min rygg bättre på kuppen. Det är inte bara att dra. Även fast jag längtar ihjäl mig efter min make. Åh vad jag längtar, längtar och älskar honom. Jag vill ju vara där han är. Men man får inte alltid som man vill.

Morrn Morrn

Vaknar 12. Maken med, så han kan inte säga nått annat, det är inte klokt vad skönt det är att sova med den man älskar mest. Sen kan det ju ha att göra med att vi var uppe till tre igår och såg på film och han programmerade och jag levde på  svt play och var där och såg massor av intressanta program. Älskar att ha ett bra internet. Maken berättade nyss att han gick och la sig halv fem på morgonen. Det där med skolan och programmering biter verkligen tag i honom och vägrar släppa taget.
Men jag är i alla fall utvilad nu när jag vaknade på morgonen *host* mitt på dagen. Han har sprungit iväg på träning nu. Det är så roligt att se honom. Vilket himla fint liv han har fått här nere. Tränar varannan till varje dag. Cyklar som en tok överallt. Klarar skolan galant. Jag är riktigt avis på honom. Jag vill också göra så roliga saker. Men den dagen kommer för mig med.
Det håller ju äntligen på att lossna inom sjukvården och jag är faktiskt bättre än jag var i somras. Det betyder att kan jag träna upp min kropp ännu mera så kanske jag kan bli bättre ändå.

Åh jag längtar till den dagen jag orkar jobba. Jag vill så gärna börja fungera normalt igen. att kunna leva normalt. Men för det behöver jag träna. Och självklart ska jag göra det idag. Jag har inte tagit med mig mina en kilos vikter. Det kändes inte som en grej som är värt att släpa på. Iställlet ska jag använda halvlitersflaskor som hantlar idag och köra mitt träningsprogram.

Jag har fått till uppgift att göra alla övningar 10 gånger, fråga mig själv ifall jag kan göra 40 repititioner och säga nja, men jag kanske kan göra 20, testa det, går det så ska jag räkna bort 20 procent av dem och där ha ett utgångsläge. Skriva upp det på ett papper och ta med till Lisa nästa gång.

Fint.

Jag har inte gått utanför dörren sedan jag kom in genom den. Maken har varit ute två gånger idag. Sedan jag kom hit. Jag funderar på att ta med honom på en promenad. Jag saknar Jenna. Men det är lite fint att hitta hundhår efter henne överallt. Maken säger: titta här, hundhår, du har hundhår på strumporna. Det är hundhår här och där.  Jag saknar henne min lilla skruttgumpa.

Vi ska bara ta det lugnt ikväll och mysa. Älskar att mysa med min make. Älskar att vara med min make. Älskar att jag känner mig hemma där han är.
Älskar att det äntligen händer lite saker i vårdsvängen. Det känns som det går fort. Jag är inte nervös än över tisdagen. Men det är fint att jag har så fina manliga släktingar som ställer upp på mig. Sven som städar och hjälper mig hemma, Maken som ger mig kärlek och jag har mig att luta på och pappa som hämtar upp mig på stockholms central fast han bor i Norrköping för att skjutsa mig till västerås och sedan kommer och hämtar mig på måndag för att vi ska vara tillsammans och att han skjutsar mig till Ersta. Det är fint lixom att jag har fina karlar i mitt liv

Han är så rolig

Varför jag älskar honom? Men det ser ni väll, han är hysteriskt rolig. Här lekar han med August i soffan. Han ska minsann visa att han också kan ligga med fötterna i vädret. Så himla roligt. Man ser verkligen hur de har kul de där två tillsammans. Maken har nyss lekt, kast med liten August i soffan. Ja, alltså han har snurrat August och landat med honom "försiktigt" i soffan på rygg. August tycker det är hysteriskt roligt.

Kortet är från i fredags.

Sova middag

Jag vaknade nyss, med känslan av makens armar omkring mig saknande. Sen rätar jag ut bröstkorgen som på något sätt verkar ha fastnat i ett hopkrymt läge och andetagen är jobbiga att ta. Jag minns hur vi somnade, i soffan. Jag med en randig kudde som stöd för min nacke och du med armarna runt min jeansbeklädda höft och huvudet på min gråa långärmade tröja.  Men där är han inte nu. Istället sitter han vid sin dator med hörlurarna på och pluggar. Han tittar mot mitt håll när han märker av att jag rör mig och säger: "Har du sovit gott?"
Jag ler och sträcker armarna ut från kroppen i ett försök att sträcka på kroppen utan att sträcka ut ryggen.
Det är så underbart att vakna och veta att jag är i samma rum som honom. Samma lägenhet som honom. Han jag älskar mest. Åh, denna underbara kärlek. Den underbara känsla av att han är några meter bort. Jag kan gå några steg, pussa honom i nacken och känna på honom.

Shit vilken känsla.

Bröllopsdagen i bilder

Jag vet, jag är så upptagen så jag skriver inte några långa blogginlägg. Men vem sjutton gör det på sin bröllopsdag.
Så jag bjuder på en bildkaskad istället.

Och vi har varit på IKEA! Jag har fått tre bröllopspresenter och vi har ätit gott.

Frukost: Tapas, kex och brie ost, Juice

Vi var på IKEA. Jag har inte varit på IKEA på 6 år. Lycka!

( Och ja, jag gick i högklackat och med stavar inne på IKEA)

Maken tyckte att vi hade en störtskön parkering. Ja, men jag hade ju inte kunnat gått från vanliga parkeringen och har jag handikappstillstånd så har jag. Det var föresten gullt värt på vägen ut så dog jag nästan och det var tur att den var parkerat så nära till ut/ingången. Maken var tvungen att ta ett kort för det var ju så näääära.

Min nya byrå som jag ska ha kläder i.

En laptop Bräda. Så man kan ha lappisen i knät utan att bränna upp låren.

Souvlaki special. Mycket gott

Han åt någon vit tårtbit till efterrätt och jag åt

Blåbärsbakelse

Och så fick jag klackskor med väääldigt hög klack, jämfört med de andra som har 5-6 cm så har dessa 8cm. Huga! Men jag lär mig nog gå i dem med.

365 dagar av kärlek

Idag klockan 13.00 var det 365 dagar sedan vi sa ja till varandra. 365 dagar av kärlek, sjukdom och ny bostadsort för en av oss.
Men idag är vi tillsammans. Idag är det underbart att vara med varandra.
Idag ska vi bara ta det lugnt tillsammans, jag ligger i sängen med Jenna och vilar och Maken han är på sin skola och studerar. Men snart ska han komma hem och vi ska äta god lunch tillsammans och bara vara tillsammans.

Tänk så underbart att bara få vara bredvid honom. Tänk att han är min make. Tänk att vi firar våran årsdag tillsammans. Det var inte säkert för någon vecka sedan.

Jag älskar dig

För ett år sedan idag

Så här såg du ut för ett år sedan mitt hjärta, du är underbar. Hur du än ser ut. Du kämpade på med att läsa upp dina betyg och jobba på SFI och Studiefrämjandet samtidigt.

Nu ser du ut så här och går på Mälardalens högskola på Civilingenjörsprogrammet i robotik. Du har flyttat och tränar och pluggar och lever det liv jag också kommer få en dag. Jag är så oerhört stolt över dig och det du gör för din egen skull som även gör att jag mår bättre. Att även jag kommer få en bra framtid. Att du är på väg att ge dig själv den framtid du vill ha.

Jag älskar dig mitt hjärta och det är otroligt att du har kommit så långt med ditt liv och snart, vet inte när, då ska jag ligga och snarka dig i örat igen.

Och han älskar mig massor

Jag fick ett mail av min älskling idag. Han har  köpt en liten present till mig som väntar på mig i Västerås. Det är så gulligt så det kom en liten tår i ögonvrån.

Det är så gulligt och fint och jag blir alldeles varm inombords av att jag har världens bästa Make. Mitt fina fina hjärta.

Min helg i bilder

Bara att den här har varit hemma har varit underbart

Jag har njutit av varenda sekund spenderat med honom. Han är grejt den där Maken. Älskade, Älskade Make!!

Jenna har spenderat dagarna med att titta ut genom fönstret och undrat vad henne Svärhusse och Lillhusse( Sven och Svärfar Allan) har gjort

Jag har piffat till mig med ett fint hårband ( För att försöka täcka över det flottiga håret, but anywho)

Jag kan liksom inte sluta se mig mätt på honom. Även om det var jobbigt att vara utomhus, men shit så fin han är.

Här mår jag inte så bra, det kanske syns, men jag är mycket lycklig över att han är hemma.

Sista dagen hemma spenderades pussandes och kramandes och bara att vara i närheten av honom.

Nu har han åkt till Västerås och jag till sjukhuset.

En underbar helg på permis helt enkelt. Nu är jag åter i sjukvårdens händer.

Kramkalas

Jag är hemma nu, jag ligger mest och kramas med den där som älskar mig mest och inte kan hålla sig borta( som jag älskar mest) Vi ligger i vår nya säng. Den är i smide och det borde ju hålla. Den känns mycket stadigare än de sängar vi har haft innan. Hoppas den håller nu.

Det är skönt att ha han hemma min make. Det är skönt att vara hemma även om det bara är på permis

Jag skriver mer sedan nu ska jag lägga mig i sängen och kramas.
Godnatt

Jag var uppe till 3 i natt. Inte bra säger jag bara, mitt ben spökade igår. Så fort jag går i trappan får jag kramp. I morse när jag skulle upp så kände jag inte fötterna. Jag bara jaha, en sådan dag.Det är väl så där om jag ska vara ärlig. Sen inte kunna få vara i hans famn är inte heller så superpepp. Även om det känns så fruktansvärt mycket bättre denna gång  han åker, även om separationsångesten knackar en i huvudet som en rödnackadhackspett som fått syn på något smaskigt och inte får tag på det.

Jag tror vi har pratat med varandra tre gånger jääätte länge. Det är så där när man saknar varandra, jag vet samtidigt att det blir annorlunda när han börjar på civilingenjörsprogrammet för robotik på MDH. Då kommer han inte ha tid för det är mycket plugg och så. Därför njuter jag av idag.

Jag har som mål att bli tillräckligt bra för att klara av att åka och hälsa på honom så fort jag kan. Jag vill verkligen hälsa på honom. Jag vill vara med honom. Det är han som gör att jag klarar det här. Eller mest är det jag själv som gör att jag klarar det här men det är med hans stöd och kärlek som gör att jag står ut när det är riktigt jobbigt.

Saknar dig hjärtat!

Nu har han åkt

Mitt livs ljus har åkt hem till sig. Det känns så konstigt att säga så, han har åkt hem till sig och kvar är jag och hunden i någon slags limbo mellan här och där i omständigheter som vi inte kan påverka.

Jag längtar till nästa gång jag får vakna upp på det bästa sättet det går att vakna upp. På hans arm med hunden i sängen med oss i en enda morgontrött röra med täcken och kuddar hullerombuller bara nära varandra.

att vara med honom

Han ligger här bredvid och har nyss somnat, han andas så där sovhärligt som bara sovande män kan göra. Det är som att kärleken andas ut och omfamnar en med varje utandning.
Det är så härligt att ha honom här bredvid mig. Att ha han sovandes i samma säng som mig.På lördag tar han nattåget hem igen och då blir jag ensam i sängen igen och han får sova i bäddsoffan som han har tagit med sig ner.

Åh vad jag önskar att jag bara kunde flytta ner tillsammans med honom nu. Att vi kunde vinna på triss någon miljon så vi slipper förlita oss på sjukförsäkringar och läkarbedömningar utan bara säga. Du nu tar vi Strägnäs och betalar det själva. Men nu går ju inte det.

Så vi får bo isär för att jag ska få vård och han ska få utbilda sig till det han vill arbeta som. Jag är så otroligt glad att han ska få göra denna där högskole/universitetsgrejen som jag antagligen aldrig kommer få göra fullt ut.

Jag blir i alla fall tokig, på det här med ryggen, på smärtan, på att inte kunna andas för att det gör ont att ta djupa andetag. Det är sant, det gör ont i ryggen att djupandas. Så jag fjösandas i stället.

Jag vill ju bara vara med honom. Jag vill ju bara bli bättre än så här.

Jaja, vad är en bal på slottet