Det här med virkningen är faktiskt inte så lätt. Jag blir frustrerad, får repa upp och svära av mig lite. Jag berättade för min sjukgymnast att jag höll på med virkning och jag blev arg på den jämt och ständigt.
Hon sa: Men du kanske inte ska hålla på med den om du blir så arg på den.
Jag sa att jag tycker det är rätt skönt att bli heligt förbannad på något för jag har ju inte blivit det under tiden jag har varit sjuk. Jag är inte arg så ofta. Jag är mer jaha, så här är det. Och så grinar jag och blir ledsen. Men på min virkning. Ja då får jag slita upp den och börja om från början och skrika: DET GÅR INTE.
Det är en verkligen skön känsla att få vara arg på den.
Kolla själv det här är min virkning och det ska vara en mormorsRUTA
Det här är den Svärmor gjorde åt mig så jag skulle se hur det gick till. Hon stickade även ett grått varv efteråt så nu har jag en ruta färdigt. Så jag ska "se" hur det går till istället för att försöka mig på beskrivningen.
Hennes är så mycket tjusigare än min. Men men, skam på torra land ifall jag ger mig.