Sånt jag gör i väntan på tåget

Dregglar över Maken som visar sin mattebok på 1300 sidor för mig. Shit så snygg han är min hunk. Du får också dreggla över honom. Men han är min bara så du vet.
Ser du att han har på sig min förlovningsring.  Han tappade bort sin förlovningsring i sjön i somras. Det är ju inte konstigt med tanke på hur mycket han har gått ner i vikt att den bara ramlade av. Vet inte om det säger nått om mig eller om honom.
Så nu delar vi förlovningsring.

Gud så jag längtar efter honom, nånne tåget om det krånglar idag.

SJ du förtjänar en stor smäll

Det där jävla k*k SJ är över en timme sent och sedan är det från Örnsköldsvik ersättning med buss. Jag kan fan inte sitta. JAG KAN INTE SITTA OCH SKUMPA I EN JÄVLABUSSJÄVEL!!!

Det går inte så nu sitter jag i en telefonkö och har ett humör som är overyoyed! Det är fasiken inte rätt. Dom får fasiken skicka mig i en taxijävel till Hallsberg om det ska vara på det viset så jag får ligga ned.

Jag tyar inte längre med det här. Jävla piss SJ och jävla PISS rygg som gör att jag inte kan sitta ner.

Hemma

Sven kom och hämtade mig på Vindelns tågstation. I bilen satt Jenna och väntade, gissa om hon blev glad när hon fick se sin matte igen.
Jag har sovit i sovkupé i natt och det är helt underbart jämfört med liggvagn. Först och främst är sängarna mjuka i sovkupén och man får egen kudde och de har redan bäddat åt en när man kommer dig. I liggvagnen får man ha det skithårda huvudstödet som kudde och en filt. Plus att man har handfat inne i hytten. Och att det bara är tre personer som sover i den istället för sex. Det gör underverk för ryggen med. Det är inte lika hårt och därför blir jag inte lika sliten.
Men jag märker att det tar mycket mera på mig än min vanliga säng hemma eller när jag sover någon annanstans.


I morse när jag vaknade hade jag så ont i nerverna runt anklarna så jag tänkte, ställer jag mig upp nu då går de av. Men det gick ju, upp var jag tvungen att ta mig eftersom medicinen låg i väskan som stod vid väggen. Annars brukar jag ha morgontabletterna bredvid min säng och så hivar jag  i mig dem precis när jag vaknat och ligger kvar tills de har värkat.
Men det går inte när man åker tåg, idag kommer det bli en sängendag känner jag. En sådan dag där jag nästan inte går utanför sängens gränser för att vila kroppen.
Fast det är inte helt sant. Jag och Sven och Jenna åkte förbi svärisarna och åt frukost. Sedan ska jag leta reda på min virkning och försöka göra någon lika tjusigt som Dagnys mormorsruta. Min mormorsruta ska vi inte tala om. Men trägen vinner. Och virka kan jag göra i sängen.
Nej nu ska jag vila min rygg skriker på mig. Även fast jag ligger i sängen just nu. Men den vill nog att jag ska vila helt och hållet och bara stirra i taket och inte använda mina fingrar som smattrar på laptopen.
Så är det att ha en rygg som inte vill som jag vill. Den bestämmer ibland allt för mycket.

Men jag är i alla fall hemma, har världens lyckligaste hund som ligger och snarkar bredvid mig och är glad att jag klarade mig genom min resa fram och tillbaka till ersta sjukhus.

Bra kväll

Ikväll har jag, Maken och Jenna varit till Johnny i Nykvarn och hälsat på. Vi åt och såg på film med honom. Det var riktigt roligt. Johnny är en härlig kille och hans vardagsrum är suveränt utformad för någon som måste ligga ner. Två soffor och en  fotölj. Jag hade en hel soffa att ligga i.

På vägen från Västerås till nykvarn satt jag upp och hade Spina Bac som hjälpmedel, det är verkligen en toppen investering. Man kan ju ställa in den i tre lägen så den "trycker" precis där man vill att den ska trycka på ryggen. Förstå så härligt det var att se någonting ut genom fönstret att följa landskapet såsom det passerar utanför bilen. Efter 10 -15 minuter orkade jag inte sitta längre utan la ner mitt säte och spenderade resten av resan med att stirra i taket och på trädtopparna som vanligt. Men fram kom vi och jag fick hjälp av Maken att bära upp spina bac till lägenheten och satt en stund med den som ryggstöd i soffan innan jag fick lägga mig ner efter fem minuter.

Tanken var att vi tre skulle alla åka till Terassen och beställa mat, för ute är svårt att äta efter en lång bilresa och ta med hem till Johnny. Men Maken fattade snabbt att det var ingen idé att jag följde med så jag spenderade tiden de var ute med Jenna och beställde mat i Johnnys soffa. Pustandes efter bilresan.

Vi åt och jag satt och åt i Johnnys röda fotölj. Maken och Johnny drog bordet nära mig så jag  kunde äta med ryggen rak. Efter det bytte vi plats jag och Maken och så såg vi på film. Jag låg resten av kvällen i soffan.
Det var underbart att få träffa en vän. Och det är sånt här jag har längtat efter. Att få åka till någon annan och umgås än att bara umgås hemma hos mig för att jag inte klarar av att åka någonstans själv. Visst jag hade aldrig kunnat åka till Johnny själv utan Maken. Men bara det att jag är hemma hos någon annan betyder väldigt mycket för mig.

För det är inte rätt av mig att alltid begära att folk ska komma till mig, jag ska ju även kunna ta mig till dem. Men det går inte med en trasig rygg. En rygg full med diskbråck.

Från Häggnäs till Västerås i Bilder

Hejdå Häggnäs och Trollberget! Vi synns om ett tag igen.

Tönneberga eller vad det nu heter.

Hamburgeriet snyggt namn för snabbmatshak.  Nu bilder av västerås

Dag 2 av Mallis

Nu är det så att datorn spökar med bilderna igen så jag kan inte vända dem rätt. Det betyder att alla fina kort som är stående får vi ta en annan gång. Hepp!

Dag två började med en jättegod hotellfrukost. Vi åt allt möjligt och jag älskar den spanska torkade skinkan och korven mumma. Vi bestämde oss för att ha en pooldag och efter frukosten gick vi upp och svidade om till badräkt och bekini för att sedan ta ett dopp i poolen och göra vattengympa. Jag gjorde vattengympa varje dag på Mallis.

Det var himla skönt i vattnet i poolen mamma som är en riktig badkruka var tvungen att pröva vattnet innan.

Men hon tyckte det var varmt och skönt. Det här är nog den vackraste bilden på min mamma någonsin.
Vi låg hela dagen vid poolen och jag solade och hade det skönt. Det är en annan slags värme där nere vid medelhavet. Det är varmare och fuktigare luft det gör att mina muskler inte gör ont. Mina leder gör inte ont utan jag hade bara smärtan i ryggraden och i benet. Den som är nervsmärtan och det var underbart. Helt freaking underbart.

Här är utsikten från hotellets poolsida

Casa del sol( hotellet) hade väldigt fin arkitektur. Jag blev lite kär i alla vinklar och hur smart det var konstruerat.

På kvällen gick jag och mamma på promenad och sen åt vi Paella som var gudomligt gott!

Det var dag två på Mallis

Resan dit och Pinsamheter på Palma Airport.

Nu kommer bilder från min semester. Bra va och lite roliga historier och så under flera inlägg.

Vi kom till Karlstad Airport. ( Flygplats men de är internationella så det heter visst så där) och jag var trött och hade ont. Jag var väldigt orolig för flygturen och planet visade sig vara sent.

Det var en truckförare som hade kört in i planet så att det hade gått sönder och de var tvugna att hyra ett spanskt plan med minimala säten och spansk personal. Trångt men trevligt. Jag knaprade piller som en idiot och hade på Tensen i 7 timmar på raken. Även om flyget ner bara tog 3 timmar och 20 minuter.

Vi kom fram till Palma flygplats väldigt sent och det var otroligt bergigt. Jag visste att Mallorca var en vulkan ö. Men jag trodde den skulle vara platt i alla fall. Lite som Malta eller öland. Platt. Men det var otroligt bergigt och grönt. Det hade regnat konstant i tre veckor innan vi kom dit. Vi kom dit med det vackra vädret jag och mamma.



Nu börjar det pinsamma. Emelie min vän som jobbar på ving hade beställt hjälp åt mig eftersom jag har svårt att gå långt. Jag trodde jag skulle få åka i en kool liten golfbil. Men icket. Jag blev runtskjutsad i en rullstol av världens minsta spanjor med jätte pipig röst. Han var inte dvärg men mycket kortare än mig. Det var så himla pinsamt jag skämdes ihjäl och tänkte hur jobbigt det än är så går jag resten. Jag gick från baggage inlämningen ut till bussen.

Maken bad att få kort på det men jag hade inte tagit något. Men jag tog på specialbussen jag fick åka i istället för stå bussen.

Jösses så jag skämdes. Men det hade nog varit bra på hemvägen att bli skjutsad för det var mycket mycket mycket längre att gå än på ditvägen.

Här är jag och mamma på Palma Airport. Vi hade en galen busschaför som körde som en idiot till vårat  hotell.

Busschaffisen vägrade köra oss hela vägen utan vi fick byta till en taxi sista biten. När vi kom fram till hotellet tänkte vi. Var sjutton har vi hamnat? Det skrålades högt och falskt från Hollywood kareoke och vi bodde mitt i centrala Cala Dor. Där blev både jag och mamma deppiga för vi hade sett fram emot ett skönt tyst område med pool och  bara ta det lugnt.

Vi blev väldigt förvånade när vi kom in på hotellet för det var väldigt ljudisolerat och de hade byggt det på ett smart sätt. Alla gångar var på utsidan av hotellet så man hörde inte in i rummen. Dessutom hade de toan längst ut mot vägen och själva sovrummet in mot poolen. Det var toppen och besvikelsen övergick till att bli positivt överaskade.

Tåget från Karlstad var försenat. Det hade fått stanna några gånger på rälsen och när det väl kom till hallsberg då var det väldigt stressigt av. Så stressigt att jag glömde min älskade soas-kudde på  tåget mot stockholm.  Sj hade nämligen inte beställt bärhjälp även fast jag hade ringt dem flera gånger och de skulle det. Jag löste det genom att fråga mina snälla medresenärer om bärhjälp vilket var väldigt snällt och väldigt uppskattat.

Gissa om jag blev ledsen och arg på mig själv för att jag glömde kudden i bytet.
Jag gick till SJs kundtjänst i Hallsberg men de kunde inte ta kontakt med tågen längre. Utan jag fick höra med tågpersonalen på nattåget mot Luleå. För mellan tågen kunde de få kontakt. Eller så kunde jag ringa hittegods nästa dag när de hade telefontid ifall att den hade blivit upphittad.

Jag ringde mamma och bad henne ringa 0771757575 för att kolla ifall de kunde få kontakt med tåget och ta reda på min stora vita fina fyrkantiga kudde.(hur kunde jag glömma)

Jag satt där i ångesten på perongen och bara nej, nej, måste skynda på nattåget för att höra med tågpersonalen. Då var nattåget sent i 20 minuter. Jag kände mig superstressad och bara ååh ångest.
När tåget väl kom på så pratade jag med tågpersonalen. De var inte för hoppfulla men skulle försöka få tag på tågpersonalen på tåget mot stockholm och se ifall de kunde få tag i min kudde.

De kom efter någon timme och sa att min kudde hade blivit hittad och lämnad till hittegodsmottagningen och att jag skulle få ringa dem i morgon, eftersom de hade stängt nu. Jag kunde få kudden uppskickad.
Jag svor för mig själv och hade ångest och bara hur kunde jag glömma det viktigaste?

Jag var så besviken på mig själv. Klockan 21.15 knackar det på sovkupédörren och där står den snälla tågvärdinnan med min soaskudden. Hon hade fått tag personalen som hade hittat kudden innan hon hade lämnat in den till hittegodsmottagningen. Hallelulja.

En kaotisk resa med ett lyckligt slut.

Detta plus en till väska och en tygkasse. Ehe Soaskudden är den vita stora fyrkantiga saken. Bra till att motverka kramper i benen.

Resan till Karlstad

Min packning, väska, soaskudde och kilkudde

En kaja som ville dela frukost med mig

När jag väl kom till Karlstad åt mamma och jag lunch, Sushi, detta är en bläckfisk.

Till efterrätt åt vi glass och jordgubbar

Sen gick vi på promenad, här backom är sockerslottet.

och såg många skrattmåsar

Mamma luktade på Jasminebuskens blommor. Den luktar så gott.

En milstolpe

Idag har jag spenderat hela dagen hos Svärisarna. Jag skulle ju lägga om såret 8.30 i morse och maken skulle träna och jobba efteråt. Så jag har varit hos dem. Gissa vad! Jag har kört bil!!!

Det är en sån jäkla milstolpe så det inte är klokt.

Jag körde Svärmor fram och tillbaka från deras hus till HälsoCentralen. Det gick bra. Men jag var väldigt trött på vägen hem till dem igen så jag var tvungen att gå och lägga mig och sova i en timme efteråt. Men bara den grejen att kunna sätta sig i en bil och köra. Frihet!

Fast jag kommer behöva träna på att köra längre någon annan gång. Jag kommer nog inte klara av att köra till Umeå på det första taget. Men endå jag har kört bil!. Fatta hur stort det är.

Jag vet jag ska skynda långsamt, men endå ibland måste man få ta ett skutt även om det bara är att köra några hundra meter och inte ett faktiskt skutt.

6år

En natt för sex år sedan började en resa på 74 mil. Den tog oss från Södertäljes brus och bus till Västerbotten. Det snöade den natten. Som det snöade, jag och Johnny satt i baksätet och sov. Han min framtida make körde och Robban han satt bredvid och kämpade tappert med att hålla sig vaken. Får inte sova, får inte sova. Vi satt där i bilen och åkte. Man såg inte fram till nästa plogpinne. Så mycket snöade det.

Där började en resa mot vuxenlivet, mot inre helhet och en kärlek som fortsätter än.
sex år idag vaknade vi upp och bodde helt plötsligt på Löftetsgränd i Umeå.
Jag kommer ihåg när vi fick dit våran säng och skulle sova ihop i våran säng, i våran lägenhet för första gången. Vi hade satt upp stjärnljusslingor runt sängstolpen och sovrummet hade blåa väggar.
Jag vet att vi låg mot varandra och fnissade tänk, vi bor i Umeå. Så himla konstigt och roligt.
Vi kunde inte bara flytta till en lägenhet i Södertälje eller nykvarn. Nej Umeå blev det.

Hur vi  skulle åka och shoppa på Coopforum och åkte vilse. Visste att hem låg mot Mo i Rana. Inte hjälpte det vi hamnade på Östermalm och på teg och ja vi svängde fel helt enkelt.
Att alla hade överdragsbyxor på sig och allt var så nytt och konstigt.

För 6 år sedan flyttade jag till Västerbotten, mycket har hänt sen dess men inget jag ångrar.

Grattis Västerbotten och Grattis Maken på 6 år som sambo dagen.

Dagens överraskning

Nya lakan i liggvagnen. Toppen.

Glömma sleepmask o glasögonfodralet i andra väskan. Botten.

Men jag är på väg i alla fall.

Mot Växjö

I somras var det solsken o grönt vid den här tiden. Nu är det bäcksvart o dimma. En sån skillnad på två månader