Det är inte omöjligt, det är oemotståndligt,Kärleken Diskbråck (en), rehabilitering, livet, existensen och allt det där andra viktiga...
22 oktober 2011
Bra kväll
Ikväll har jag, Maken och Jenna varit till Johnny i Nykvarn och hälsat på. Vi åt och såg på film med honom. Det var riktigt roligt. Johnny är en härlig kille och hans vardagsrum är suveränt utformad för någon som måste ligga ner. Två soffor och en fotölj. Jag hade en hel soffa att ligga i.
På vägen från Västerås till nykvarn satt jag upp och hade Spina Bac som hjälpmedel, det är verkligen en toppen investering. Man kan ju ställa in den i tre lägen så den "trycker" precis där man vill att den ska trycka på ryggen. Förstå så härligt det var att se någonting ut genom fönstret att följa landskapet såsom det passerar utanför bilen. Efter 10 -15 minuter orkade jag inte sitta längre utan la ner mitt säte och spenderade resten av resan med att stirra i taket och på trädtopparna som vanligt. Men fram kom vi och jag fick hjälp av Maken att bära upp spina bac till lägenheten och satt en stund med den som ryggstöd i soffan innan jag fick lägga mig ner efter fem minuter.
Tanken var att vi tre skulle alla åka till Terassen och beställa mat, för ute är svårt att äta efter en lång bilresa och ta med hem till Johnny. Men Maken fattade snabbt att det var ingen idé att jag följde med så jag spenderade tiden de var ute med Jenna och beställde mat i Johnnys soffa. Pustandes efter bilresan.
Vi åt och jag satt och åt i Johnnys röda fotölj. Maken och Johnny drog bordet nära mig så jag kunde äta med ryggen rak. Efter det bytte vi plats jag och Maken och så såg vi på film. Jag låg resten av kvällen i soffan.
Det var underbart att få träffa en vän. Och det är sånt här jag har längtat efter. Att få åka till någon annan och umgås än att bara umgås hemma hos mig för att jag inte klarar av att åka någonstans själv. Visst jag hade aldrig kunnat åka till Johnny själv utan Maken. Men bara det att jag är hemma hos någon annan betyder väldigt mycket för mig.
För det är inte rätt av mig att alltid begära att folk ska komma till mig, jag ska ju även kunna ta mig till dem. Men det går inte med en trasig rygg. En rygg full med diskbråck.
Etiketter:
diskbråck,
Handikapp,
Resa,
Saker man inte ska ta förgivet,
Vänskap
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar