Jag lider inte längre av sjuklig fetma

Idag är en stor dag för mig. Jag är inte sjukligt fet längre. Nu har jag bara vanlig Fetma. Jag har alltså gått från rött på BMI skalan till orangea.
Jag har nog aldrig tyckt om färgen orangea som jag gör idag. Det känns grymt att gå från sjukligt fet till vanlig fetma. Nästa steg i BMI träsket är att komma till gult och dit är det typ 30 kg innan jag är där. Jag kan inte förstå för det orangea fältet är mycket mindre än det röda. Men det känns väldigt mycket jobbigare att nå till gult en det gjorde att nå till orangea. 
Men endå. JAG ÄR INTE PÅ RÖTT LÄNGRE. Tjoho för mig!

Veckans Vägning

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2 kg
Vecka 6: -0,7kg
Vecka7: -0,6kg


Sedan operationen:  -13,5 kg
Totalt: -20,9 kg

 Minus sex hekto. Det känns helt underbart. Jag tycker det är helt galet roligt att jag har gått ner i vikt varje vecka i 10 hela veckor. TIO veckor. Vet du hur lång tid det är att bara gå ner och gå ner och gå ner igen.
Jag skulle ha varit nöjd med bara ett hektos nedgång denna vecka. Men det blev över ett halvt kilo.

Ris och grönsaker gör mig glad

Jag har kommit på att jag gillar att äta färska grönsaker mycket bättre än pasta och potatis. Ris har jag inte vågat mig på än. Jag har nämligen fått berättat för mig av flera som har opererat sig att de har svårt för ris. Jag som gillar kina mat och sushi. Jag får pröva mig fram men behöver inte göra det just nu.
 Det jag speciellt gillar med kinamat är bambuskott med fläskkött och ris. 

Men något jag verkligen njuter av är att äta färska tomater, gurka, sallad, lök, paprika. Det är så himla gott. Gärna med protein till. Det är mycket godare än pasta eller potatis. Det känns fräscht och jag blir inte lika trött efter att jag har ätit det. Jag vet inte om det är vanligt att man trivs bättre utan potatis och pasta.
Jag är ju en brödälskare. Det är sant jag gillar verkligen bröd i alla dess former. Jag har upptäckt att jag inte är lika förtjust i mjukt bröd.  Min mage reagerar med att stanna av när jag äter mjukt bröd. Jag har bara gjort det en gång men det har påverkat en hel vecka. Jaja, det kanske inte var så kul att berätta om men det tåls att berätta. Men nu har jag försökt äta mer grönsaker än pasta och min mage gillar det.
Jag trivs med grönsaker, grönsaker och kött. Det är bra det.

Undrar när jag ska våga mig på att äta ris egentligen? Det får bli någon gång i framtiden för utan sushi och kina kan jag nog inte leva. Undrar om man kan äta biffbambu utan ris?

Kalasfin

Idag har jag varit på kalas hos Jasmine, Fredrik och August. Det var en av dem som fyllde jämt och vem talar jag inte om.
Jag har haft en helt underbar dag och ätit så mycket god mat. Jag var vrålhungrig när jag kom dit för jag hann inte med mitt 10 mellanmål och inte heller min lunch. Så jag åt 13,30, 15,30 och 10 vindruvor vid 18.00 tiden.
Det är första gången jag känner mig hungrig efter min operation.

Det är mitt första kalas  efter min operation och jag drack ingen läsk och tog ingen tårta.
Det gick faktiskt över förväntan att äta borta och det var skönt att man kunde plocka maten som man ville.
Jag hoppas verkligen att det blir fler sådana kalas.

Så här snygg var jag idag. Jag känner mig verkligen skitsnygg. Det är en bra känsla. Det kände jag mig nästan aldrig förut.

Bara för att så får ni mig även i helbild. Jag gillar verkligen hur jag ser ut med.
För när man är tjock. Nu raljerar jag. Men i alla fall jag, jag kan känna mig skitsnygg och så får jag se mig själv på kort och blir bara äcklad och tänker fyfan hur kunde jag gå ut så där. FY!

Men inte idag. Idag är jag lika skitsnygg på bild som jag kände mig i verkligheten. Det är faktiskt en fantastisk känsla. Det betyder att jag är på rätt väg.

Törstig

Jag har varit så törstig de senaste dagarna. Det kan inte vara normalt att vara så här törstig. Jag dricker och dricker och dricker.

Jag vet att kroppen kan få spel när man går ner mycket i vikt. Hormonerna sitter ofta i fettet och när man går ner i vikt blir det en omställning för kroppen. Det kan ju vara att blodsockret får lite spel med eftersom hela min kropp rasar i vikt så får den lite frispel när den ska ställa om sig både hormonellt och även rörelsemönster.

Jag tror att det är mitt blodsocker som gör att jag är så törstig. För detta kan inte vara normalt. Jag dricker och dricker och dricker och dricker lite till.


Är det någon annan som har opererat sig och blivit extremt törstig?

Sugen?

 Folk frågar ofta om jag är sugen på nått att äta. Sedan berättar de rätt ofta om allt godis eller söta pajer som de har ätit. Jag vet inte varför de gör så. Det blir som en slags bekännelse åtminstone verkar det så. "Jag åt äppelpaj i går med vaniljsås. " säger någon till mig som inte äter sådant. Jag vet inte  om det är bekännelse eller om det är för att fresta mig.

Det bästa är att jag inte blir frestad. För jag är inte sugen på nått sött alls. Inte polly, riktig cocacola, ostbågar, kladdkaka eller nått annat av mina forna akilleshälar. Jag är så nöjd med den maten jag äter. Jag är helt enkelt inte sugen längre.

Det är väldigt skönt att inte vara det. Det som är för sött tycker jag bara verkar äckligt. Jag har än så länge inte prövat godis, dricka eller bakverk efter operationen.  Men jag är inte sugen så det känns helt okej.


Är du sugen på nått?

Matdagbok 2012-04-17

Frukost
2dl yoghurt
lunch
1 liten hasselbackspotatis 50 g fläskkarré, 1 tsk sommargrönsaker, 1 msk löksås, 1 msk keso
mellanmål
1/2 tunnbröd med kräftmjukost och lök
Mellanmål
2 dl Nyponsoppa
middag
baconröra, pasta fylld med kött( kommer inte  ihåg vad det heter
Mellanmål
Proviva grapefruit/lichi

Idag har inte varit en bra dag när det kommer till mina måltider. Fick bara till 6 måltider och jag åt inte upp allt. Alldeles för lite protein. Men som sagt jag har varit mycket upptagen idag. Jag har hunnit med köket och nästan hela hallen där nere. Det är lampor och en tavla och en ljushållare och ett samurajsvärd som ska ner och så ska jag ha ihop en matta på golvet.

På övervåningen är det resten av kläderna. Klädhängarna och sovrummet som är kvar. Ehum.

Just ja, jag skulle prata mat. Jag har inte ätit bra idag. Jag har ätit för fort, för lite och stressat. Det gillar inte min mage och inte min rygg heller. Jag säger bara HEJ ischias. Jag har så ont i benet nu på kvällen.
I morgon ska jag verkligen försöka sköta mig bättre. För jag kan inte hålla på att missköta mig så här. Det går inte.

Men jag har ju fullt upp. I morgon ska jag till sjukgymnasten. Det ska bli roligt att träffa Lisa. det är nog sista gången jag träffar henne innan jag flyttar. Känns väldigt sorgligt.

För hon är nog det som har varit bäst med förra året.

Det som har varit bäst med idag är att pröva byxor. Jag har nu tre stycken som jag kan ha. Resten är för stort eller för små. Jaja, jag kan i alla fall ha många toppar, tunikor och andra klädesplagg.

Men här bjuder jag på en bild på mig i en storlek mindre jeans än för två månader sedan.

Veckans vägning -20,3 kg

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2 kg
Vecka 6: -0,7kg


Sedan operationen:  -12,9 kg
Totalt: -20,3 kg

Jag har gått ner freaking 20,3 kg. Jag är alltså 20,3 kg lättare än den 13 februari. Det är 9 veckor och 20 kg. Helt fantastiskt. Denna vecka gick jag "Bara" ner 7 hekto. Men det känns helt okej. 7 hekto är en väldigt bra siffra. Jag är mer än nöjd.
Det känns så sjukt att vikten bara rasar av mig. Att jag är hela 20(tjugo!) kilo mindre än för nio veckor sedan. Det är helt sjukt.
Jag kan inte fatta det i alla fall.Det går inte riktigt att ta in. Jag vet att det syns lite grann. Men jag tycker inte att det syns så mycket som 20 kg borde synas. Jaja.
Här är lite före och efter bilder.

Framifrån

Februari 2012- April 2012

Från sidan

Bakifrån

Det ända som märks är att dörren synns mera än förut. Och att jag kan sätta på mig strumporna lättare än innan. Men annars tycker jag inte att det känns så annorlunda.

Men ändå. Jag har gått ner 20 kg! Tjugo kilogram! Helt fantastiskt

Rädslan över att misslyckas med det man så gärna vill

Pjew, idag är en bra dag. Idag så lossnade min lilla platå. Det känns skönt. Det tog fem dagar. Men vem räknar egentligen?( jag, jag räknar!)  Nå men i alla fall. Jag är verkligen glad över dessa två ynka hekto. Det är nog de bästa hektona hitills.

För när man står still i vikt så får jag som tjockis skrämselhicka. Tankarna snurrar och man (jag) gör som alla gånger förut. Rannsakar sig själv. Har jag verkligen gjort allt? Ska jag äta mindre? Vad är det som är annorlunda? Tänk om detta är allt? Tänk om det inte blir mer än så här?
Alla dessa bantartankar fyller skallen på en och vägrar lämna en. För så är det. När man är tjock så talar man illa till sig själv. Man slår och bankar på sig själv tills ens själ är ett stort blåmärke för att man inte "lyckas" att göra det man så innerligt vill. Jag försöker verkligen bryta detta tänk och tänka att det är kroppen som försöker ta in det som verkligen har hänt. Att jag har gått ner nästan 20 kg. Kroppen hamnar ju på platåer. Det läser man om. Men jag trodde inte det skulle hända mig. Inte än i alla fall. Fast jag har ju vägt denna siffra som jag står på nu under en lång tid innan och kroppen känner sig hemma här.

Det gäller bara att bryta dessa tankar. Att den lilla(stora) bantaren inom en får syre och skriker för fulla muggar. Frustrationen väcks inom en och man står och ser sig blind på siffrorna på vågen. Sedan skäller man ( jag) på en själv för att man tänker dessa tankar som man tänkt under så många år.

Det handlar verkligen INTE om att man inte duger för att man går ner i vikt. Det handlar mer om tanken om att misslyckas med något som man så gärna vill. Något man misslyckats med  så många gånger förut. Det är den rädslan som är jobbig.

Nåväl, rädslan övervanns av att jag gick ner två hela hekton tills idag. Så nu håller jag "misslyckande" rädslan i schack tills nästa gång vågen stannar i fem dagar.

Och bilden? Vad har bilden med inlägget att göra? Ingenting. Den är bara fin och jag saknar min make, så jag bjuder på den. 

Matdagbok 14/4 2012

Frukost 
1/2 dl havregryn, lite salt 1 dl vatten, 1 dl mjölk, 1 tsk blåbärssylt
Lunch: 
1dl spagetti 1 dl köttfärssås( cremefraiche i köttfärssåsen)
Mellanmål
1 ägg. 1 tsk kaviar
Mellanmål
2dl Proviva graperfruit/lichi
Middag
1 liten hasselbackspotatis
2 små blomkål
50 g fläskkarre
1 msk löksås( mjölkbaserad)
Mellanmål
1 finncrisp med lite kräftmjukost
Mellanmål
2 dl Proviva grapefruit/lichi

Jag är nöjd över mitt matintag. Jag fick i mig alla måltiderna. Jag ska få i mig sju måltider och det lyckades jag med. Jag har även fått i mig rätt bra med proteiner. Det enda som jag kanske skulle fått i mig mera är mjölkprodukter. Jag ska försöka få i mig ett mellanmål som är mjölkbaserad tex yoghurt i morgon.

Annars är jag jättenöjd.  En helt vanlig dag och nu känns det som jag har kommit in i hela jag äter fast föda fasen. Vilket är jätteskönt. Det som jag tycker är svårast är det här med 5 dl mjölkprodukter om dagen. Jag är inte speciellt förtjust i mjölk. Jag tycker att man får en fet känsla runt hela tungan. Plus att det smakar inte så gott. Det är gott som tillbehör till gröt eller kräm eller nått annat. Men bara dricka mjölk. Nej det är ingen hit.
Inte i min bok i alla fall. Jag har dessutom druckit bra med vatten idag så jag är mer än nöjd.

Frustrationen växer

Tänk vilket under nattsömn kan göra. När jag var hos Doktor Sven för 10 dagar sedan så sa han att jag skulle öka på en av mina mediciner. Tryptizolen till först 40 mg och sedan till 50 mg. Jag har nu ökat första gången och hej biverkningar säger jag bara.

Jag har gått och varit törstig i flera dagar. Det har inte spelat någon roll hur mycket vatten jag har druckit jag är fortfarande törstig. Så jag gjorde det jag inte brukar göra. Läste biverkningslistan på Tryptizolen och där stod det att man kan uppleva muntorrhet i början och att även viktuppgång var en vanlig biverkning.
Om jag ska vara inbillningssjuk så kanske jag kan skylla på tryptizol upptrappningen på att jag står still i vikt. Jag går inte ner men inte upp heller.

Jag vet att det inte är tryptizolen. Det är maten. Jag har börjat med vanlig mat igen. Då kunde man stå still sa dietisten på Ersta. När man går på flyt så tar kroppen av musklerna istället för fettet. För fett är ju näringsreserven för kropp och knopp och den vill inte kroppen ta av. Då när man väl börjar äta igen. Vanlig mat i liten mängd sju gånger om dagen så bygger kroppen muskler och då kan vågen stå still ett tag. Det kallas viktplatå. Har man dessutom stått still innan på den vikten så gör kroppen allt för att stanna kvar för den känner sig hemma på den vikten.
Jag har vägt den här vikten väldigt länge innan jag gick upp i vikt. Så min kropp känner sig hemma på den här vikten. Jag får bara ge mig själv tålamod. Även fast jag blir frustrerad. Men så länge det inte är ett plus på vågen så är jag nöjd.

Jag får helt enkelt börja mäta mig och se att kroppen omfördelar sig och jag blir mindre ändå.
Och lita på att Dietisten på Ersta vet vad hon pratar om. Platå.


Jag kanske ska börja med en matdagbok.

Gårdagen såg ut så här:
Frukost
1/2 dl havregrynsgröt, lite salt. 1 dl mjölk, 1 tsk blåbärssylt.
Mellanmål
2 dl proviva
Lunch
50 g kassler 2/3dl sommargrönsaker 1/3 dl pasta senap
Mellanmål
1 knäckebröd 1 dl keso
Mellanmål
2 dl proviva
Middag
1/2 dl pasta
1,5 dl köttfärssås
1 tsk ketchup
Mellanmål
2 dl yoghurt

Vad du måste göra för att bli av med en kaka.

Jag "hittade" min Hälsoguiden. Din start till ett friskare liv!  Som går att köpa på apoteket. Jag fick min av någon inom vårdsvängen precis när jag hade gjort illa mig i ryggen. Kommer inte ihåg vem det var. Men jaja, jag tänkte i alla fall gå igenom den. Nu har jag lite bättre hälsa än jag hade för ett år sedan.
Jag menar jag kan ju faktiskt gå längre än 300 meter. Visst mina fyra tår på höger fot är fortfarande förlamade men vem räknar tårna egentligen.

Där hade de en lista om hur långt man måste gå om man äter vissa matvaror.

15 cl Lätt öl                                     0,8 km promenad
100 g torsk                                      1,5 km promenad
15 stycken saltade jordnötter            2 km promenad.
10 st pommes frites                           4 km promenad.
1 hamburgare                                    8 km promenad
1 wienerbröd                                     4 km promenad
1 mazarin                                           5 km promenad
1 tårtbit                                              8 km promenad
1 pizza                                             18 km promenad.

Fatta om man äter femton ynka saltade jordnötter så får man gå två kilometer.Och 10 pommes frites som jag faktiskt skulle kunna äta idag får man gå 4 km för att bli av med  Det är tur att jag inte väljer att äta pommes frites.

Det är när man läser sånt här som får en att reagera. Eller åtminstone mig att reagera. För min operation den garanterar inte en viktnedgång. Det är faktiskt bara ett hjälpmedel. Det är fortfarande jag som måste göra de rätta valen om vad jag stoppar i munnen.

Jag tror fortfarande på att man ska använda riktiga produkter. Men jag kan ju göra ett bra val istället för ett sämre val.

Nå ut och gå var det.

Viktfrustration.

Jag väger mig varje dag. Och nu när jag har gått över på normalkost så står jag still i vikt. Jag är inte ledsen för jag visste att det skulle bli så i början. Och jag står ju i alla fall still. Det har inte blivit ett plus än så länge på vågen och jag vet att man inte ska stirra sig blind på siffrorna. Det är inget bra.

Men jag har lite grann vant mig vid att gå ner mellan tre hekto till ett kilo om dagen. Och så nu. Pang har jag stått still sedan i tisdags. Jag visste att det skulle komma men jag är lika frustrerad för det. Som tur är har jag vägdag på tisdag och jag kanske kan ha gått ner ett hekto till dess. Om jag går ner ett hekto den här veckan är jag nöjd. Jag har ju som sagt börjat äta vanlig mat och då blir det lite annorlunda i magen. Det blir mer "mat" och mindre vätska. Plus att jag dricker mycket vatten.

Den vikt jag väger nu har jag vägt förut rätt länge så det är inte så konstigt att min kropp stannar precis här. På denna vikt. Jag gnäller väll lite grann. Jag har ju trots allt gått ner 19,6 kg. Det är väldigt bra även om jag vill ner mera.

Jag tror det är min rygg som spelar spratt med jag har ont så det värker ända ut i armarna. Hatar den här känslan. Hatar smärta. Jag har knaprat extrapiller idag. Jag gillar verkligen inte den här smärtan. Dels får jag skrämselhicka från förra sommaren. Jag ska försöka dunka på  mig min tens där på ryggen där det gör ont och testa om smärtan kanske försvinner.

Så det är väll det jag tänker på. Ryggont och vikten. Precis som vanligt. Men det är lättare att gräva ner sig när man har ont. Det är svårt att se det ljusa härliga då.

Jaja, vad är en bal på slottet. Nu ska jag ge mig själv elstötar.

Min vinterjacka är stor!

Jag hade på mig min sopsäcksjacka idag.Och upptäckte att den var stor. Runt höfterna. Den var fem cm stor på varje sida om mina höfter. Vilken häftig känsla det var. Jag var ju så klart tvungen att dra jackan från sida till sida för att verkligen insupa hur det känns med en stor jacka.
Jag verkligen njöt och tänkte att det är himla skönt att känna på någonting att jag har blivit mindre. Det är nog det första klädesplagg som jag verkligen reflekterat över att det har känts stort.

Mina Zizzijeans i stl 52 de är jag vana vid att de varierar i storlek beroende på om de är nytvättade eller inte och det känns inte alls lika speciellt.
Men jackan, nu på kvällspromenaden med Jenna. Det var en stor känsla.  Det var en känsla som jag inte var beredd på. Jag har ju märkt att mina tröjor inte sitter lika tight utan nu passar de. Ja, jag är en sådan där som klämmer mig i försmå kläder. Men jag vägrar bara gå uppåt i storlekarna och så gillar jag inte pösiga tröjor. De ser man bara ännu tjockare ut i.

Nu börjar väll alla kläder sitta så där lagom löst som de är tänkta att sitta. Inte som jag har klämt mig in i som förut. Men det var en fantastisk känsla att känna att min vinterjacka sitter löst.
Min vinterjacka sitter löst! Nästa vinter kommer jag inte behöva denna jacka då kommer jag behöva skaffa en ny vinterjacka i en annan storlek. Eller rättare sagt hämta en vinterjacka i en mindre storlek som jag redan har. Ja, men jag är en liten hamster. Så är det bara. Jag samlar. Men i sådana här lägen är det faktiskt en fördel. Jag slipper köpa nytt. 

 Den ser ut så här för de som undrar. 

kortet är taget i februari

Fåfängan på gång

Det är en sak som stör mig efter min gastric bypass. Det är min extranavel. Ja men ärret som är precis ovanför naveln är jättefint men det har blivit en grop som en extra navel ovanför min vanliga navel av det ärret.
Det stör mig.
Jättemycket. Jag såg fram emot maghänget. Japp jag kommer få hängande hy över magen så tjock som jag har varit är inte det konstigt alls. Men jag var inte beredd på denna grop.
Den stör mig verkligen. Jag hoppas att den försvinner.

Ja, men lite fåfäng får jag väll vara. Det känns inte så kul att ha två navlar. Eller vad som verkar vara två navlar.
Fåfängan är här. Jag vill inte ha det där guppet. Hoppas verkligen att det försvinner när jag går ner i vikt.
Det här är naveln från mitt perspektiv. Bilden är alltså upp och ner.

Det där vågräta linjen är min verkliga navel. Hehe den lider av tjockisplattheten. Men det kommer ju försvinna mer och mer nu när jag går ner i vikt.

Ärret är rätt fint framifrån. Då ser det inte alls ut som en grop bara rött som nya ärr är.
Men kom igen det där ärret, en grop. Himla störande. H.I.M.L.A. S.T.Ö.R.A.N.D.E. 

Bidra till bantningshysterin

Jag funderar ibland på om det är så vettigt att skriva om hur roligt jag tycker att det är att jag går ner i vikt. För det tycker jag ju, det är hysteriskt roligt och jag mår bra och jag vill bara skrika ut över hela världen.
För det är det. Det är jätteskönt och väldigt härligt för mig. Det känns som mitt liv äntligen är på väg mot rätt håll.

Men att vara väldigt fokuserad på vikten är inte bra i längden. Bidrar jag till bantningshysterin om jag skriver om mitt liv och min viktnedgång?

Jag skriver ju bara om det som gäller mig. Men samtidigt vill jag säga att det är okej att vara nöjd med hur man ser ut hur tjock eller smal man än är. Men att jag inte är nöjd. Jag är inte nöjd med mitt utseende.
Jag är inte nöjd med min kroppsform och framförallt är jag inte nöjd med att inte orka allting jag vill kunna göra.

Jag tycker att det är helt galet med någon som väger 68 som vill gå ner 8 kg till. Men jag har ju inte bara 8 kg att gå ner. Jag har så mycket mer än 8 kg att gå ner.

Alltså vill jag ge en positiv syn på att ge sig själv bättre hälsa. För det är det jag gör. Genom den här operationen ger jag mig själv en framtid och en bättre hälsa.

Nå okejda 20 kg synns faktiskt

Jag har gått ner 20 kg och jag har inte tyckt att det har synts. Men kollar man på dörren som är bakom mig, hemma hos Svärisarna så syns det ju faktiskt. Det är faktiskt bra mycket mer dörr som syns på kortet till höger än det till vänster.Men jag har ju fortfarande väldigt mycket mage. Och hemsk svank och dålig hållning. Men endå. Nu inser jag att det syns. Har bara inte vela förstå det än.

Vägning, vecka 5

Modifast:
Vecka 1: -4,5 kg
Vecka 2: -1,5 kg
Vecka 3: -1,5 kg
Operation:
Vecka 1: -2,6 kg
Vecka 2: -1,9 kg
Vecka 3: -2,8kg
Vecka 4: - 2,7 kg
Vecka 5: -2,2kg


Sedan operationen:  -12,2 kg
Totalt: -19,6 kg


 Detta är ju helt sjukt, jag går ner varje vecka. Varje vecka! Och runt två kilo i vecka går jag ner. Det är sinnessjukt. Jag är alltså fyra ynka hekton från att ha gått ner 20 kg. Tjugo hela kilon. Jag var helt säker på att jag skulle stå still i veckan. Inte för att det har varit påsk, utan för att jag har börjat äta vanlig mat som är fast och då kan man stå still. Men nej, jag går ner. Fortsätter att gå ner.


Jag har även kommit igång med att dricka ordentligt med vatten när jag blev sjuk. Det har gått jättebra att få i sig vätska den gångna veckan. Det har äntligen gått att dricka. Jag har kommit på att jag ska dricka iskallt vatten för att få i mig det.  Jag har även druckit te några gånger. Bland annat det cocos te som jag fick av mamma när hon och morfar hälsade på mig i Västerås. Det te´t är jättegott.

Men mest av allt är jag förvånad över att jag fortsätter gå ner i vikt. 19,6 freaking kilon. Fantastiskt.


Bra vecka alltså. 19,6 kg på åtta veckor. Det är sinnessjukt bra.

Prata med mig sa magen

Jag har ätit knäckebröd två dagar i rad och när man har gått över två månader utan fibrer i kroppen så vaknar magen till liv med ett knorr. Jösses vad min mage pratar efter operationen. Det är som att den kör långa monologer med sig själv. Hela tiden.

Jag kan ligga och krama Maken och så knorrar min mage och då undrar Maken om det är hans mage som knorrar. Så högt knorrar alltså min mage. Men som sagt det visste jag om att det kunde hända. Det och raparna. Jag har aldrig rapat så mycket i hela mitt liv som jag gör nu.

Påskmat

Så här mycket påskmat tog jag på min tallrik och nej, jag puréade inte den. Det gick så bra att jag tänker inte puréa nått mera.  Jag tänkte det där är nog lagom. En liten bit skinka, en liten bit hemgjord gravadlax, ett halvt ägg, ishavsröra, en halv tesked rödbetsallad och en halv tesked senap och en matsked Janssonsfrestelse.

Så här mycket orkade jag. Detta är kvar lax, ägg, ishavssallad, senap, röbetssallad, janssonsfrestelse och skinka.

Jag vet att det ser pyttelite ut men jag blir mätt och känner mig nöjd. Om jag hade ätit med ögonen så hade jag vräkt hela tallriken full med mat. Men nu gör jag inte det. För det finns inte en  chans på världen att jag kommer orka en hel tallrik full med mat.

Jag är helt fascinerad av att att jag går ner i vikt fast jag äter mig mätt. Och äter vanlig mat. Det känns fantastiskt skönt. Jag märker att jag orkar mera nu. Jag kan sitta längre tid och jag kan röra mig mer och vara igång mera. Helt fantastiskt.

Vilken hälsovinst denna operation är.