Ett stort steg, jag är utanför dörren

Lilla blå är i farten. Sven kallar mig det när jag går och luffar runt i min hysteriskt blåa morgonrock. Kl 15.00 bytte jag om till nästa mysplagg i steget mot nästan påklädd. Det blev gråa mjukisbyxor, cardigan och ett grått randigt linne, samt strumpor.


Sen gjorde jag något jag inte har gjort på 6 dagar. Jag stack näsan utanför dörren och gick på kissrunda med Jenna på tomten. Vi tränade även lite inkallning med visselpipan "som bara hundar ska höra". Det var skönt att vara ute de där 10 minuterna.  Hon var helt lyrisk över att vara ute med matte.

Jag kände mig stolt som en höna. Jag vägrar skriva stolt som en tupp.  Jag är en höna så är det bara. Stolt som en höna.

Men jag är himla glad över att jag kom utanför dörren idag på en 10 min gå sakta runt och träna inkallning med Jenna på gården promenad. Det är härligt med frisk luft emot sin kind. Att jag faktiskt vågade mig ut själv.

Som sagt ett litet steg för mänskligheten men ett enormt steg för Ellinor.