Är det pinsamt att erkänna?

Är det pinsamt att erkänna att man ska göra en gbp? Det känns som att det är mycket hyschhysch om att man ska göra en sådan. Att det inte är riktigt okej att man tar till ett kirurgiskt ingrepp för något som man inte lyckas med. Som att gå ner i vikt. Är det på samma sätt med en viktoperation som det är med skönhetskirurgi att man blir bedömd på ett annat sätt som någon som sprutar pannan full med botox , fyller tuttarna fulla med sillisar eller har så stora restylaneläppar att de inte kan andas genom näsan för de täpps för. 
Är det samma skam som råder där, något som inte är socialt accepterat men att människor som inte är nöjda med sitt yttre gör det ändå? De som har råd skönhetsopererar sig?

De som är tillräckligt tjocka kan få det hela betalat av landstinget? För att få tillbaka sin hälsa. Med något som " alla borde kunna klara av själva" Något som alla någon gång har prövat, att banta. Ja, men några kilon så där, ett femtal. Eller kanske tio? Det borde ju alla klara. Ja alla klarar nog att gå ner 10 kg. Men alla kan inte gå ner 30, 40, 50,60,70, 80,90 kg själv.  Jag kan inte det. Därför opererar jag mig. Man kan vara en nöjd tjockis men ändå välja att gå ner i vikt och bli en nöjd smalis.

Ja, men de som har blivit så förbannat feta och inte satt stopp för sin viktuppgång, får ju faktiskt ta och skylla sig själv, , kanske ett motargument kan vara.
Men när man har blivit så tjock och det inte längre bara går att rycka upp sig och gå ner några kilon och det räcker. Så fungerar inte det argumentet för med en kraftig övervikt kommer kraftiga hälsoproblem och då blir det billigare med en operation än all annan vård som den tjocka personen kan behöva senare i livet.


Men är det pinsamt? Är det pinsamt att erkänna att: Nej, jag klarar inte det här själv. Jag kan inte längre, jag har gjort allt i min makt och nu står det antingen att ha det som jag har det eller skära bort en del av min magsäck? Är det ett svek mot sig själv? Är det ett nederlag? Att inte klara det?

Jag tror att en del, en stor del tycker så. Att det är lite skämmigt. Att inte klara något. Att misslyckas. Den där rädslan för att misslyckas. Men jag tror att har man aldrig försökt. Ger man inte sig själv den chansen. Då har man misslyckats större än något misslyckande man kan ha gått igenom innan.

Jag är helt öppen med det här, jag vet andra som inte alls vill gå ut med att de har opererat sig. Det finns forum där det pratas högt och lågt med om man ska gå ut med att man gör det eller inte. Det är upp till var och en. Jag har valt att göra det för jag tror på öppenhet om mig själv. Men jag tycker det är helt naturligt med dem som tycker att det är en personlig integritet att behålla det för sig själv. Det är upp till var och en hur man gör. Vad man själv väljer och det är inte pinsamt hur man än väljer. Det handlar om att man väljer vad som passar bäst för en själv och det är bra nog.

Nu till frågan: Är det pinsamt ur ett rent allmänt perspektiv att säga: Jag klarar inte det här, jag opererar min övervikt. Jag har misslyckats. Men har man misslyckats om man ger sig själv en chans. Jag tycker inte det. Även fast det kanske är så att vissa tycker att det är pinsamt. Att inte klara det själv. Men hade man klarat det själv så hade man inte blivit 10, 15, 20, 25, 30, 35, 40, 45, 50, 60, 70, 80 kg överviktigt.

Jag tycker inte att det är pinsamt att inse sina egna begränsningar och göra något åt saken.
Vad tycker du?