Tack!

Tack för erat stöd, ibland när jag skriver vad jag verkligen går och tänker på( Se " Är det inte så att du känner efter lite extra nu") blir jag lite rädd, för tänk om jag får en näs bränna nu. Men så får jag jättefina kommentarer.

Jag blir alldeles rörd. För ibland tänker jag, vågar jag verkligen skriva så här? Vågar jag vara så utelämnande och för en sekund tvekar jag. Men sen så trycker jag på publicera och skickar ut mina känslor på internätet. Och ni är alltid så fina och stödjer mig och då vet jag att jag gjorde rätt.
Rätt som verkligen delade med mig vad jag känner och tycker och tänker.


Tack alla snälla människor där ute som läser min blogg och gillar den och mina tankar. Tack för att ni peppar mig och utmanar mig och allt annat.