15 mars 2011

kriget om ryggen

Jag gillar verkligen inte att vänta. Det är inte min grej. Jag sitter i ett vakum just nu. Jag väntar till på fredag när jag ska till doktorn( igen!) Jag väntar till möjligtvis fredagen efter det, när jag ska till ortopeden och flytta fram mina positioner i kriget om min rygg.

Det känns faktiskt som ett krig, ett krig som jag inte ska förlora för jag ska bli frisk. Jag må vara skadad men förlora, det ska jag inte.

Jag kanske tom går till anfall, ja verbalt alltså. Jag fattar inte det där med att man ska ha så mycket respekt för läkare, tack och bock och amen. Jag är kund inom sjukvården, de ska respektera mig. Så är det bara.
Utan mig skulle de inte ha något jobb. Det är klart att läkare måste ha den inställningen att de alltid vet bäst och ska få som de vill. De är läkare och det är deras jobb att hela. Skulle de inte ha den inställningen skulle många fler dö. Men ibland har de fel. Ibland förstår dom inte när de går över en gräns. 

Det är en fin gräns att lyssna och ta på allvar när en patient berättar om sina symtom och sitt liv. Det är inte något man bara kan köra över.

2 kommentarer:

  1. Hej. Som fd sjukvårdspersonal i de flesta områden och privat, kommun och landsting har jag mkt i bagaget som både stör de som ger mig vård och ger mig större kraft i mina frågor. Men, tyvärr behandlas jag inte bättre för det, inte förvånande. Jag lovade mig att aldrig mer jobba inom mitt yrke igen ... jag klarar inte att se att patienten alltid är underst!
    Som du, hoppas jag man tar mig på allvar nu för gränsen där jag kan tolerera deras nonchalans har passerats. Ha det bra och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Jo jag är också sjukvårdspersonal. Man måste lyssna på de som lever med sin sjukdom eller sina symtom. Inom läkarkåren eller den hierarkiska institutionen som den flesta omvårdnad/sjukvårds anrättningar faktiskt är, så gör man inte det.
    Inte i mitt tycke i alla fall.

    Jag hoppas du blir frisk och får den hjälp och den vård du behöver

    SvaraRadera