Dag 30

Ett sista ögonblick.


Inget ögonblick är det sista utan att vara ett ögonblick av det första av något nytt. Jag tycker inte om att skriva att det här är slutet, eller det här är det sista ögonblicket av någonting. För i grund och botten är det ju inte det. Det är bara bara början på något nytt.

Även om det gamla är bra och det är jobbigt att förnya sig jämt och ständigt så gör vi det varje dag. För igår var vi någon annan. Idag är något nytt. Jag tror inte att det var bättre förr. Jag tror att man går igenom livet och lär sig av det sista ögonblicket och det första av något nytt. Att även om man skulle gå tillbaka till det som var  då, så är man inte samma person nu och det kommer aldrig att vara lika dant som det var då. Det kommer inte kännas lika dant, för man är inte den samma som man var då.

Jag tror det är bra med sista ögonblick och början på något nytt, jag tror det är bra att lära sig nya saker, pröva nya saker och inte alltid göra som man alltid gjort. Jag tror att stannar man kvar för länge i det bekväma stadiet av " så här har vi alltid gjort och kommer alltid att göra" så fastnar man och blir inskränkt.
Man ser inte möjligheterna utan bara nackdelarna och blir lite bitter i slutändan.

Jag vill gå igenom mitt liv utan att bli bitter. Jag tror att om man blir bitter så beror det helt enkelt på att man har gett upp om sig själv. Att man slutar pröva nya saker och utvecklas, att man slutar titta efter vad man verkligen vill med sitt liv och hur man vill leva. Att även om livet tar en dit man inte trodde att man skulle då innan man visste vart man hamnade. Måste man göra det bästa av situationen och acceptera det nya och drömma nya drömmar efter ens nya förutsättningar.

Så ett sista ögonblick är egentligen bara början på något nytt som om man vill och behandlar det som så kan bli något fantastiskt och mycket bättre än det som var.