Ta en paus, tja hela mitt liv är på paus just nu. Jag jobbar inte för att jag är sjuk, jag pluggar inte för att jag är sjuk, jag kan inte köra bil, eller får, får jag. Men om jag får kramp i gaspedalsfoten när jag gasar kommer jag köra av vägen så det riskerar jag inte. Jag tvättar inte kläder för jag får inte lyfta, jag bär inte in ved, jag våttorkar inte golven, jag reser inte till växjö. Jag planerar ingenting för framtiden. Jag bara är. Är. ÄR. ÄR.
Mitt liv är helt enkelt på paus just nu, det känns så i alla fall. Som att "alla andra" vilka de nu är, har ett mycket mera aktivt liv än vad jag har. Ett mycket mera spännande, även om de tycker att det är vardagstråkigt.
De går till jobbet, de kör bil, de studerar, de är sociala, de tvättar tvätt och städar hemma. De går på bio och restaurang. De går på tur eller på stan.
Ja jag är grön av avund ibland på alla er andra som kan göra allt. Som fortfarande tar det för givet och lever i den villfarelsen att man är odödlig och att "kroppen bara ska fungera".
Så jag är på paus och vad gör jag här i mitt limbostadie tills mitt liv kan återgå till en vardag, eller en ny vardag efter nya förutsättningar. Tja, jag läser böcker, jag går på min lilla långpromenad, jag gör min sjukgymnastik, jag äter, sover, surfar, bloggar och ligger i sängen och vilar ryggen.
Förut var en paus att andas i blåsten eller skratta sig tokig åt något roligt.Eller bara va.
Det är skillnaden mot då och nu. Nu är jag bara mest hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar