Jag gör som jag brukar göra när jag har svårt att klämma ur mig vad det verkligen handlar om. Jag tar upp andra saker. Som att jag har ont i ryggen. Som att jag känner mig som världens största belastning för precis alla. Som att jag vill att maken ska flytta även om jag då kommer känna mig som värsta största boven för Sven och Svärisarna och Familjen Nilsson som stannar kvar i Norrland hos dem för att jag är för sjuk för att flytta på mig. Sen kom jag till kärnan. Kärnan av allt. Denna jävla primära jagkanintestädatoletteneftermig. Det som verkligen ligger där inne som en ful ångestbobba och spottar på mig. Det jag tycker är as as asjobbigt.
Så här kommer det. Jag är så jävla handikappad att jag inte ens kan städa toaletten efter mig. Så är det. Där nu har jag sagt det högt och tydligt. Så kommer jag på besök och måste göra en viss sak. Räkna inte med att toan är som när ni lämnade den. För jag kan nämligen inte städa efter mig och det tar kål på mig.
Det gör verkligen det. För märken i toan är något av det värsta jag vet. Jag kan alltså om jag är hos vänner eller ute på stan, om det råkar vara märken i toan. Ja, alltså detta var innan jag var frisk. Städa toan frenetiskt innan jag går på den själv. Sen städar jag efter mig själv också. För jag vill inte lämna the loo på det sättet. Så är det.
Och nu gör jag det konstant och det är så himla jobbigt. Det är så fruktansvärt, fruktansvärt jobbigt att det kan få - får - mig att grina. Så är det. Pinsamt är det. Men jag kan inte ens en sådan enkel sak längre. Och Det Grinar Jag Över.
bild lånad från mia-mia.com |
Åh, vad jag lider med dig vännen:( Förstår verkligen vad du menar. Men inte är det väl så ofta som det fastnar så man behöver städa efter sig? Skickar världens största kram till fina, fina dig. För mig är du allt annat än en belastning, du är världens finaste vän som inspirerar mig jättemycket. <3
SvaraRaderaSätt ett elrör som förlängning på toaborsten, be mannen eller Sven hjälpa dej att fixa byns längsta toaborste! Jag vet vad du menar....
SvaraRaderaOch du är inte ansvarig för din mans familj, om mi vill flytta så gör ni det, var inte dealen sådan från början?
Kram
Natalie: Tack för att du bryr dig KRam tillbaka
SvaraRaderaLippe: Det var en bra idé. Ska fråga maken om det. Det är inte min mans familj som jag är ansvarig över. De kommer bli ansvariga över mig.