Ont det gör ont.

Natten som var, var extremt jobbig. Det är sant. Jag funderade till och med på att åka in. Det hade resulterat i världens kortaste hemmaperiod. En natt från sjukan. Men eftersom jag inte vill in på sjukhus, utan vill vara hemma ringde jag 1177 och berättade allt och frågade om jag kunde få ta några fler tabletter.

Det är det här jag var oroligför på sjukhuset med tanke på att de plockade bort all min vid behovs medicin. Så jag har ingenting. Alltså verkligen ingenting att tillgå när det kommer till jävlarvadontdetgöribenet/ryggen/höften smärtan.

Igår kväll låg jag och krampade med benet så fort jag rörde det så gick det i kramp, när jag inte rörde det så krampade det med. Det suger.
Sen den där nervsmärtan i benet som är för hemskt. När den som värst så känns det som någon skär mig innuti benet. Alltså rispar och skär hårt med en kniv innuti benet som en konstant smärta. Sedan hade jag jätteont i huden vid smalbenet igår. Kändes som någon stack mig med miljoner nålar ( och inte som när man gör tusen nålar på sig själv, utan värre.

Så jag var som sagt på väg in fast jag inte ville. 1177 sa att de var tvungen att ringa till en doktor och prata. För jag bad om att få ta extra paraflex. Hon ringde upp och sa att jag fick ta två till.

Det är så här det blir när jag inte har vidbehovsmedicin. Jag kommer bara få ringa och be om det. Sen om jag inte får nä men då kommer jag få åka tututtaxi in till Lycksele igen som inte har hand om mig och inte kan göra något. Bra va?