Min make är ute och cyklar just nu. Jag känner mig inte lika avundsjuk som jag brukar göra. Det har säkert med att göra för att jag är helt ensam hemma och tar det lugnt. Men oftast brukar jag känna ett stygn av grön bitter avundsjuka när han cyklar iväg.
Jag vill också kunna göra sådant.
Jag vet att det bara är " två månader" sen min operation och det får ta tid och man kan inte säga hur jag blir förens efter sex månader efter operationen. Jag är inte känd för mitt tålamod med mig själv och har väldigt svårt att acceptera att det tar sådan tid.
När jag opererade mig i januari första gången trodde jag att i mars, då ska jag vara tillbaka till jobbet i full speed och må bra igen. När jag opererade mig andra gången trodde jag att i maj när sjukskrivningen tar slut den 23 aka idag. Då kommer jag vara tillbaka i jobb och full speed.
Det är jag ju inte. Jag vet nu att det är jättedumt att måla upp en bild av att så fort man får en operation är allt bra sedan. Det är det ju inte.
Det är som med gastric by pass. Bara för att man får operationen gjord så är inte arbetet gjort än. Operationen kanske är 5 procent av ens viktnedgång. Resterande 95 % får man göra själv. Jag vet för jag har nära och kära som har opererat sig. Det handlar fortfarande om att ändra matbeteende och hur man äter och behandlar mat.
Det är nog lika dant efter en sådan här operation. 95% av arbetet kommer efter diskbråcksoperationerna. Träning, livsfilosofi osv måste ändras och sådant tar tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar