1 februari 2011

Jag har fått kort, Ända från The US of A


Style- knowing who you are and what you want to say and not being afraid to say it.
Tack snälla Linnéa och Casey( Thank you Casey!). Jag blir så himla glad och det är så roligt att min vän tänker på mig ända från Landet av möjligheter.
Jag blir glad och varm i hjärtat. Att hon tänker på mig, bryr sig och bara är en superhärlig människa.
Det är så fint med internet. Att jag har lärt känna en sån fin människa på andra sidan jorden utan att ha träffats. Att vi mailar, pratar på msn, kommenterar varandras bloggar.
Jag önskar att hon bodde här, eller jag bodde där. Att vi kunde ta en fika och umgås. Se på film tillsammans och göra tjejgrejer. Det fina är att vänskapen växer fram, genom ord, tankar och öppenhet. Från ett tangentbord till en skärm från ett annat tangent bord och tillbaka.
 Vi skickar brev till varandra.

Vi är nutidens brevkompisar. Jag önskar jag var i stockholm när hon kommer dit i februari. Så vi kunde fika.  Men det kan jag inte. Min kropp skulle aldrig orka en sådan lång resa. Men det gör inget. För det finns alltid en nästa gång.


Linnéa tack för att du är en sån fin vän!

2 kommentarer:

  1. Men Ellinor! Nu sitter jag vid datorn och grinar. Tack för ett sådant fint inlägg och så fina ord. Tack tack tack. De värmer in i benmärgen och speciellt en sådan skitdag som idag. Jag är så glad att vi har lärt känna varandra, får följa varandra genom bloggen, msn, mail och nu posten.

    Jag hade missat detta inlägg så tack för påminnelsen! Tack kära vän och GRATTIS till nya namnet! Nu får du öva pÅ autografen.

    SvaraRadera
  2. Linnéa:
    Grina på, det var så lite så. Men det är hur jag känner.
    Jag ska öva tills pennan glöder.
    Kram på dig

    SvaraRadera