1 februari 2011

Det här med att hålla in magen.

När jag blev kroppsmedveten i lågstadiet. När jag såg att alla andra flickor var smalare än mig, inte hade lika många valkar som jag hade. När jag började inse att jag faktiskt hade en kropp.
Det var då jag började hålla in min mage. Jag höll in den konstant i skolan. Medans jag satt, stod och dansade på gympan. Jag gick på extra gympa och extra dans genom skolan. Vilket var väldigt roligt.

Genom hela högstadiet i de stora ångeskorridorena bar jag bylsiga kläder, även fast jag bara vägde runt 60-63kg. Jag vet att Ninve gav mig en kram i 8an och hon sa: Men Ellinor vad smal du är. Men jag klädde mig bylsigt och höll in magen. För jag kände mig tjock.
Jag gick och höll in magen i början av gymnasiet med. Jag höll och höll och höll och kände mig tjock.
Men så i 3an på gymnasiet då hände det något.
Jag 16 år och tyckte jag var världens tjockaste som gick och höll in magen

Jag bara tänkte för mig själv. Nej varför ska jag gå och hålla in magen. Varför ska jag inte vara nöjd över hur jag ser ut och är mig själv? Nu jäklar. Och så släppte jag magen lös. Jag slutade hålla in magen. Jag slutade spänna musklerna och ge mig själv bålstabilitet åtta timmar om dagen.
Jag höll inte in magen på massor av år. Jag ångrar mig. Jag skulle vilja gå tillbaka till den flickan och bara:
Ellinor, håll för gud skull in magen, träna för guds skull ryggen och bålen varje dag. Börja inte jobba i vården, även om det är kul och du gillar det. För det är inte bra för din rygg. Din rygg klarar inte det.

Men håll in magen människa. Håll in den som du vore den mest självmedvetna varelse på denna jord. Riktigt mycket. Konstant hela tiden. Det är det bästa man kan göra. Att ge sig själv en bra bål och ryggstyrka för att undvika diskbråck. För att få en värdig hållning. För att må bra.

Nu :  27 år, en diskbråcksoperation senare och tre till Diskbråck i ryggen så går jag och håller in min mage konstant igen.
Men denna gången gör jag det av en annan anledning. För att bli frisk. För att komma tillbaka.Eller komma någonstans där smärta inte finns, där min rygg klarar av en vardag.

3 kommentarer:

  1. Hej.. Jag blev överraskad av min vän Sara som hade klurat och fixat med en header åt mig men inte sagt det innan jag hade frågat dig. Hoppas det är okej att jag tog hennes header. Jag tyckte din var jättesnygg.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ååå, vad jag önskar detsamma! Det tar ju en evighet att lära om sig till en "adekvat" hållning, ju!

    SvaraRadera
  3. Eleonor: Ja det gör absolut ingenting, nu har du ju fler att välja av.

    Anna: You are so right! Jag faller lätt in i pösmunksmode så fort jag sätter mig ner.Men då får jag tänka efter lite extra. Du vet "nu känns det för bekvämt igen. På med spännisen i magen.
    Mycket jobbigt

    SvaraRadera