1 januari 2011

Nyårslöften på nyårsdagen

Jag och Maken 2011
Jag brukar inte ge nyårslöften, jag tycker det är en konstig tradition. För varför ska man ge ett löfte till sig själv bara för att året ändrar siffra och blir ett år äldre? Nyårslöfte? Det är bättre att bara ge sig själv ett löfte och hålla det. Vilken dag i veckan som helst, vilken månad som helst. Bara man gör det.

Men i år har jag faktiskt gjort det. Jag har gett ett Nyårsdagslöfte till mig själv.Inte på nyårsafton utan nyårsdagens morgon, när jag vaknade vid 1200. Ja vi tog sovmorgon i Olssonska huset. Jenna sov till 1200 och inte är hon rädd för smällare heller. Hon fick följa med ut och titta på dem tillsammans med oss. Vi busade och lugnade henne. Hon viftade på svansen och satt mest och tittade på himlen tillsammans med oss.
Nu var det inte den fantastiska guldklimpen vi skulle prata om utan mitt nyårsdagslöfte.


Jag tror att löften som man talar ut och inte riktigt menar det bara för att man måste lova är lögn. Jag tror löften som man lägger av hela sitt hjärta som man behandlar kärleksfullt och arbetar med blir sanning. Jag lovade dyrt och heligt att ta min make till äkta man och hedra och älska honom. Det är något jag kommer att göra med. Att älska är något man måste arbeta med. Det är inte givet. Även om det på ett sätt är givet.
Det är lika dant med löften, de är givna men är inte givet.  Man måste arbeta på dem med. Varje dag, eller åtminstone någon gång då och då och alltid ha dem i medvetandet så att man inte glömmer.

Mitt nyårsdagslöfte till mig själv är att i år ska jag fortsätta min förändring, se livets sidor ur flera vinklar och inte vara lika godtrogen allt i denna värld men inte på något sätt bli synisk och bitter. Jag vill inte vara bitter. Jag vill utvecklas och bli en bättre människa, en hälsosammare Ellinor, en som fortsätter med sin förändring och går mot en normalare vikt. Jag skulle vilja att mitt "antagligen diskbråck" blir bra. jag skulle vilja få en bra kondition och ta djävulen vid hornen och börja jogga. Min stora nono i livet. Jogging.
Men jag vill även inse mina begränsningar och göra saker efter min förmåga att klara av dem.
Och jag vill sluta ha bråttom. Ja jag vet att allt det jag säger har jag arbetat på i flera år men det tåls att upprepas. För alla har vi våra brister och mindre smickrande sidor. 

Så det är inte ett löfte jag ska ge som sådant utan jag lovar att jag ska sträva efter att göra saker efter min förmåga och göra det jag vill med mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar