Jag har varit hos Dietisten idag. Vi har gått om varandra. Först avbokade hon för hon blev sjuk. Sedan avbokade jag för jag skulle till Ersta, sedan avbokade jag igen för att jag skulle till Strängnäs ryggklinik. Vi har gått om varandra.
Men idag träffades vi och pratade. Hon blev lite förvånad när jag berättade om min gbp operation. Jag tog upp om den mentala förändringen som behövs för att gå ner i vikt. Men hon var positivt inställd för min operation och vi ska träffas igen den 29 februari och jag ska då svara på tre frågor.
För kosten ska vi inte göra så mycket åt eftersom jag har fått mina direktiv från Ersta.
Men hon och jag ska bearbeta den mentala biten med maten. För mycket av matproblemen sitter i huvudet på folk och även mig.
Kropp-Mat-Komplicerat.
Frågorna jag har fått är
Varför?
Hur?
När?
Och när jag inte kan äta, vad kan jag göra då för att fylla det behovet maten fyller i mitt liv idag. Trygghet, socialsituation, förströelse och så vidare?
Varför, Hur och När? Det är inte så lätta frågor att besvara. Det är svårare än man tror.
Det är mycket mera komplext än man tror. När man inte har reflekterat över något jag gör automatiskt och helt plötsligt ska man medvetandegöra det och tänka ut verkliga svar. Inte bara något som man slänger ur sig. Blir det helt plötsligt väldigt svårt.
Varför äter du när du äter?
Hur äter du?
När äter du`?
Det är inte lätta frågor om man tänker efter ändå.
Näe, det där är nog frågor som kräver att man funderar och försöker rannsaka sig själv.
SvaraRaderaSitter och läser bakåt på din blogg och läser inlägget om dina funderingar om mat i sociala situationer, typ fika, lunch eller middag ute. Jag har ju inte riktigt samma problem men eftersom jag äter både laktos och glutenfritt så hamnar jag ofta i den sitsen att jag måste tacka nej till det som erbjuds. Än så länge har jag bara några få gånger behövt förklara varför jag tackat nej. Folk förstår när man säger varför, att man faktiskt blir sjuk om man äter. Om det nu var andras reaktioner du tänkte på.
SvaraRaderaDet jag har tyckt varit det som kanske känts lite jobbigt är att behöva tacka nej, varit rädd för att den som bjuder skulle bli sårad. Men det har inte varit svårt att inte vilja äta det som bjuds.
Nu känner jag att jag blev lite rörig ;) hoppas du fattade iaf!
Kram