Har gått i ett tecken. Hunger! Jag är hungrig. Jag är så hungrig att jag fick hålla i mig för att inte gå och öppna locket på Svens matlåda med piroger i och andas. Jag har säkert gått till kylskåpet fyra gånger idag och stängt dörren igen och gått med bestämda steg därifrån. Jag har druckit massor med vatten och massor med te och istället för bara en pudding modifast som jag brukar ta har jag ätit två.
Jag vill äta. Jag skulle kunna äta upp hela Svens matlåda utan att blinka. Men det gör jag ju så klart inte. Utan jag dricker vatten som en tok istället.
Men jag är hungrig idag. Förut var jag inte hungrig alls. Men idag. Jösses amalia. Hungrig, hungrig hungrig.
Jag är inne i halvtid nu. Bara 11 dagar kvar att flyta. Sedan dag 12 ligger jag där på operationsbordet och får en ny mage.
Äntligen halvtid. Bara 11 dagar av dessa himla Modifasten. De är faktiskt inte så illa som man kan tro. De smakar rätt gott. Men man blir ju less på att bara få dessa artificiella smakämnen som det är i den. Snart matiga släta soppor. Åååh. Gottigotti.
Jag fryser som en tok ikväll. Jag är så kall. Jag ligger med mina pyjamasbyxor och linne, täcke och filt på mig. Men jag fryser ändå. Min kropp reagerar på den ändring som sker. Den protesterar nu. Men jag tror ändå att det är bra. Förändring kommer aldrig lätt. Den kommer med en stor smäll som man måste kämpa med sig själv för att åstakomma.
Så när det är jobbigt som idag. Så tänker jag på att det är bra. För det innebär en förändring. Även om min kropp protesterar mot den just nu så kommer den ge med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar