10 februari 2012

Att omskola sig och jobba till 75.


Okej. Det är dags för ett ELLINOR RYTER TILL!

Jag brukar ibland läsa Blondinbellas blogg. Jag tycker att hon lever i en sådan bortfjärmad från den verkligheten jag lever i. Det är roligt att kika in i hennes 20 årings värld som inte alls passar med min verkligehet.

Hon skriver på Debatts hemsida en krönika om att jobba längre än 75.  Hon säger att det är viktigt att ha  ett " roligt jobb" som man älskar.
Om alla ska ha sådana där härliga jobb, som är underbart roliga, inte sliter på kroppen ett dugg och man bara hoppar upp när väckarklockan ringer och springer till jobbet med en rykande het kopp te( ja, okej, latte då för er som dricker kaffe). Då är min fråga:

Vem ska göra alla så kallade tråkiga jobb? Jobb som faktiskt en hel del människor älskar att utföra. Som man får förslitningsskador? Som är lågavlönade? och inte har kontorstider. Där man slutar 22 och börjar 7 nästa morgon? Där man jobbar nyårsafton, julafton? Där man aldrig går trappa upp och trappa ner? Där man aldrig lyfter gamla människor med lyftbälte? Där man aldrig bär gipsskivor som väger 25 kg styck och är stressad att man måste ta två?
Där man börjar 22 och slutar 0700. Eller går upp klockan två för att börja dela ut DN och Svenskan till den där personen med härligt jobb som man bara hoppar upp ur sängen och springer till jobbet med en rykande kopp te (okej, latte) i högsta hugg?

Vad händer med de jobben? De jobben som är så tunga för kroppen att man får byta ut båda knäna vid 50. Har artros i händer och armar, nacke och höfter? Där man får fyra diskbråck för att en arbetskamrat inte var i total synk med den andra gjorde?

Ja, men utbilda OM dig? till vaddå? Till ett sådant där härligt jobb som man bara hoppar ur sängen och springer med den rykande koppen te( jaja, latten, då) och bara älskar ( med små hjärtan  över ä:t). Ska den som läser den där DN på morgonen byta då?

Ska den som läser DN med den rykande koppen te ( okej latten) byta och torka bajs och spyor. Lägga om bensår med MRSA i? Vända 95 kg tunga patienter i sängen. Rätta till i rull stol med böjda knän och framåtlutande ryggar. Att försöka klämma in sig själv, sin kollega och en patient i rullstol i en felkonstruerad toalett och få över till toa-stolen.Stå lutande ihopklämd på toan över klienten hemma hos någon i någons lägenhet och torka rumpa? Klippa gräsmattor, ploga vägar, få stenlunga av all sotning? Få bullerskador av alla ljud i bussen?  Lyfta 50 kg gipsplattor. Springa i trappor. Hinna mer på mindre tid för att  vara effektiv. Hinna så mycket mer att arbetsmiljön inte tas i beaktande och förslitningsskadorna större, arbetsplatsolyckorna fler.

Alla kan inte ha de där fantastiska jobben. När ska man byta då? Innan den där förslitningsskadan är framme? Innan den där arbetsskadan är förorsakad?

När är det försent?

För mig var det vid 27 år. Och du, jag började min omskolning 2009. Men jag hann inte.

Så när är det försent för de där arbetsskadorna, den där misslyckade arbetsmiljön. Den där förslitningsskadan? När ska man börja omskola sig?

Man kanske borde göra så att man får ha tidsgräns inom vissa yrken. 10 år sedan är du tvungen att byta. Få lite rotation på arbetsplatserna?

Jag förstår också att man måste lösa den bristande ekonomiska situationen och att pansionsåldern måste höjas. Men, då kanske man ska ha olika pensionsåldrar för olika yrken. Att den pension som man betalar in till sig själv ligger på en mycket högre nivå för låglöneyrken än andra yrken. Inte att man får mer i lön utan att en större summa betalas till sin pension. Så man kan gå i pension tidigare för att man har ett yrke som gör att man inte orkar till 75 års ålder. Utan man kan få gå i pension vid 65 med en bruten kropp men ändå leva ett drägligt liv där man har råd till hyra och bensin och mat på faten. Det hade varit ett bättre förslag.

2 kommentarer:

  1. Jag läste också hennes blogg och bara skakade på huvudet!!
    Ungdomen kanske skulle lyssna på de som jobbat 40 år, inte tro att den verklighet de lever i kommer att bestå i evinnerlig tid? Jag tycker precis som du!

    SvaraRadera
  2. Jag hade utbildning inom restaurang men tog ett tillfälligt jobb inom åldringsvården, handikappavdelning.Jag var otränad med dålig fysik, vägde under 55kg till mina 172 cm. Borde haft förståndet att sluta efter första veckan!!Jag var 24 år mitt första diskbråck. Jag var ensam med en dam som vägde dubbelt så mycket som jag, hon trillade och jag hoppade inte undan utan tog emot....
    Blev omplacerad till ett underbart roligt jobb, barnomsorgen.
    Livet tar ibland vändningar som man inte riktigt rår över.
    Hade jag varit lite lyhörd över mina egna önskningar , behov och satt mig på skolbänken och inte tänkt så mycket på ekonomin så hade livet varit så mycket enklare.

    SvaraRadera