vråläta

Jag har haft en riktig matfrossar dag. Sven undrade vad som tog åt mig vid middagen när jag åt julskinka och mer julskinka och ännu mer julskinka.
Vi åt upp det sista av potatismoset som vi hade till korstroganoffen i mellandagarna när vi hade spelkväll. Jag åt skinka till den. Det börjar närma sig den där dagen i månaden när tanten kommer och hälsa på. Någon dag innan är det som all hell brakes loose när det kommer till min aptit.
Men jag åt inte upp cheese chrunches som jag hade kvar sedan mellandagarna. Det gjorde Sven, så nu har jag inte något gottigt hemma. Jag har ju inte ätit av min påse men det har känts bra att ha den hemma även fast jag inte tagit av den.

Jag är faktiskt stolt över mig själv när Sven har bjudit på ostbollar har jag sagt nej, har han frågat ifall vi ska fika kakor som pappa lämnade här har jag sagt nej. Jag är inte sugen på sådant längre efter min pruttmage på nyårsafton. Jag jinxar väl allt nu när jag säger att jag inte har varit sugen på det längre.

Det är väll ett sätt för mig att förbereda mig för gbp. Jag vet att jag behöver ändra mitt tanke sätt runt mat och också mitt beteende runt mat. Då är det bra att bara ha bestämt sig. Jag har inte förbjudit mig någonting utan jag bara väljer att inte äta det.

Jag är stolt över mig själv.

Vad jag inte är stolt över är att jag åt alldeles för mycket till middag. Potatismos och julskinka. Sedan mer julskinka, äppelmos och senap. Det hela slutade med att jag åt den där nya Isländska Yoghurten som jag inte kommer håg vad den heter då blev jag nöjd.

Det är jag inte nöjd över men jag är nöjd över att jag inte åt några cheese crunches eller kakor.