13 december 2011

Strängnäs Ryggklinik och mötet där

Ja, nu har jag hållit dig på halster länge nog. Jag fick inte ladda upp bilderna igår nämligen så jag gjorde det på morgonen och nu kan jag berätta om gårdagen.

Den delen som var på Strängnäs Ryggklinik.
Jag och pappa gav oss i väg från Maken innan nio, jag hade tid klockan 10.00 med läkaren Mario Ruiz. Det är tur att jag har gps på min mobil för annars hade vi nog kört vilse. Det låg nämligen inte i Strängnäs som man kan tänka sig. Utan i Löt som ligger utanför Strängnäs. Kliniken är belägen i Löts gamla sjukhus och huset måste vara från 1700 talet för det är gult och ståtligt. Det såg ut som en herrgård när vi såg det på distans innan vi hade kommit fram.

Det är trots allt december och även om Västmanland inte har någon snö så finns det här my
cket is. Det var fullkomligt glashalt och pappa släppte av mig utanför deras port för att åka och parkera på parkeringen nedanför huvudingången. Det fanns även en parkering till höger om själva huset men den var full av bilar.

Jag gick in och direkt till höger fanns en reseption men där ska man inte anmäla sig om man är första gångs patient eller ska på mottagningsmöte. Då ska man gå en dörr längre ner till höger i korridoren. Jag fick ett formulär att fylla i och glatt betala 3100 kr som det kostar att komma på läkarbesök på denna privatklinik.
Jag går in i  deras väntrum som ligger ännu en dörr bort och kommer in i ett fint väntrum som är inrett i blått.
Precis till höger om dörren finns ett bord som är högt och man kan stå. Där finns det även pennor som jag tar en och fyller i pappret.
Vad jag heter, personnr, om jag röker, hur länge jag har varit sjukskriven, hur länge jag har varit sjukskriven och om jag har någon i släkten som har ryggproblem. Vilket jag har, pappa har väldigt ont i ryggen. Min faster har diskbråck och min farbror har nu diskbråck och ska snart göra en MR för att se mer i ryggen. Min andra faster vet jag inte om hon har ryggproblem. Men det kanske hon har vore inte konstigt.

Det kom in ett annan kvinna med sin man som fyllde i samma papper och fick gå in före mig.
Efter ett tag kom en man med svart hår som precenterade sig som Mario Ruiz. Vi gick ut ur väntrummet och till höger. Dörrarna i korridoren öppnades och vi tog första dörren till höger som är hans rum.

Jag fick sätta mig på ena sidan av skrivbordet och han på andra. Han ville att jag skulle berätta min rygghistoria från början så jag rabblade upp den. Han skrev i ett anteckningsblock med en handstil som jag inte kunde läsa. Jag tror det var stencilskrivning. Sedan fick jag klä av mig allt utom bh och trosor. Ställa mig med ryggen mot honom och han undersökte mig. Luta bakåt, luta framåt. Rotera överkroppen, gå på tå och gå på häl och sen tryckte han vid varje kota. Jag fick lägga mig på en brits. Så lyfte han mina ben och roterade höftkulan genom att trycka knät inåt mot andra sidan höften och utåt. Sedan lyfte han benen rakt upp och frågade om jag fick ont vilket jag fick. Efter det drog han med en nål på mina lår, smalben och fötter för att se hur min känsel var. Vilket var lite så där. Efter det fick jag klä på  mig.

Jag fick chansen att ställa mina frågor och det gjorde jag.
Vilken nivå har jag blivit opererad på?
Han sa som senaste doktorn hade sagt. Att jag är opererad på S1-L5 båda gångerna mina röntgensvar såg helt normala ut nu senaste gången åtminstone via diskbråck. Jag har troligtvis en instabilitet i diskarna och kotorna som kallas SRS detta syns inte på röntgen utan man kan göra en test genom att sticka ner nålar i ryggen och antingen bedöva eller använda placebo, saltvatten. Men detta vill de inte göra om jag inte väger under 85 kg. Jag har även en del motoriska fel som går att ordna med sjukgymnastik. Det är egentligen inte något nytt men det var från någon som är opartisk som jag fick förtroende för. Något som jag inte har med Ortopeden på NUS.

Jag älskar en läkare som ställer krav. Som är ärlig, inte bara säger, ja du kanske som bör tänka lite på vikten och gå ner några kilo. Utan gå ner till under 85 kg så kan vi fortsätta hjälpa dig. Yes!  Liksom. Äntligen ett krav. Ett ärligt krav.

Han frågade varför jag betalade för att komma till dem? Jag sa att ortopeden i Umeå vägrade skicka mig vidare. Han frågade varför jag inte fick någon rehabilitering eftersom rygginstitutet finns i Sundsvall och där kan man få bo i en månad och träna upp sin rygg? Jag sa att Umeå inte skickar sina patienter dit. Vilket han tycker är jättekonstigt med tanke på att man kan bli väldigt mycket bättre på rehabilitering.
Ortopeden på Nus har ju sagt att de misstänker en instabilitet i min ryggrad. SRS och jag ska få en korsett som hjälper mig när jag är ute och går. Jag ska få ett samtal med dr Jan Enskog i mars om min rygg igen.

Han sa att det var bra att jag skulle få göra en gbp och att när jag vägde under 85 kg så var jag välkommen tillbaka och att jag skulle stå på mig  för att få riktig rehabilitering. Det kändes verkligen bra att ha varit där och få lite svar. Även om det är något som jag visste innan som NUS har sagt. Men jag ville ha en oberoende åsikt och jag fick det även om det bara var en komfiramation av det jag hade fått information sedan innan. Det känns som väl spenderade pengar.



3 kommentarer:

  1. Du har ju varit och träffat Super Mario!! ;)
    Vad bra att du fick svar på dina frågor och bekräftelse av någon du känner förtroende för!
    Ha en fin Lucia och var rädd om dig!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ett ganska tråkigt bemötande ända ifrån början. Otrevlig personal med undantag av damen som skötte dagrum och frukost. En eloge till henne.

    Anlände och blev bemött med ungefär "vad gör du här"-attityd ifrån en ung receptionist.
    Fick en del papper att fylla i och en instruktion om hur jag tar mig till avdelningen.
    Väl framme blir jag hänvisad till ett rum som delas med flera andra och får en instruktion om vilken garderob som är min.

    Jag tar blodprov, urinprov och tvättar mig med Descutan. Sedan äter jag lunch en trappa upp.
    Min nästa anhalt är sjukgymnast 13.15 och strax innan jag ska dit kommer läkaren in och vill utbyta ett par ord.
    Han förklarar, på vad jag tycker är svårförståelig svenska, att operationen ej kommer att genomföras.
    Jag förstår inte varför och ber honom förklara igen. Förstår fortfarande inte och tillkallar sköterska. Jag ber sköterskan om att få träffa VD för anläggningen och efter en tid får jag träffa henne. Tillsammans med läkare går vi igenom allt igen.

    Jag får inte någon förklaring till varför operationen inte kunde genomföras. En otroligt stel och kall versamhetschef visar oss till dörren. Jag reagerar med ilska och uppgivenhet. Säger barnsliga saker och beter mig på ett barnsligt sätt men all min reaktion anser jag vara naturlig för en person i mitt ställe. Man behandlar inte människor på det här sättet.

    Inatt har jag legat och ömsom hyperventilerat ömsom gråtit hela natten. Min smärta är outhärdlig och min chans till räddning försvann just strax efter jag tvättat mig med Descutan...

    Otroligt oförstående läkare och övrig personal. Arbetar man med människor anser jag att en smula empati och förståelse för smärtpatienter bör vara två egenskaper att besitta, annars kan man arbeta med annat.

    Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs AB har ett ansett rykte men det kan nog vara så att de lever på gamla meriter. Enligt rykte (och fakta) har många läkare slutat och idag finns enbart utländska läkare kvar med en viss språkförbistring som konsekvens.

    Nu håller jag tummarna att jag hittar en ny operation någonstans snarast annars får jag söka mig utomlands, till Löt återvänder jag aldrig. Ni borde skämmas.

    Karl

    #ryggkirurgi #kirurgi #ryggklinik #löt #strängnäs

    SvaraRadera