Häcklande cykel

När jag hade gnällt klart om att jag inte kände för att göra min sjukgympa, ja då gjorde jag den så klart.
Det är ju inte tråkigt mitt träningsprogram. Det är rätt roligt. Jag bara önskar att jag kunde hitta driven innan jag gör programmet. Inte bara tänka ååååh sååå trååååkigt.
Men  grejen är att jag har gjort det varje dag i ett års tid. Jag skulle vilja ha lite variation.
Och jag skulle vilja cykla.
Jag skulle vilja ha omväxling och förnyelse. Du vet, gräset är grönare på andra sidan och allt det där.

Jag vet att jag borde vara tacksam. Jag har en fantastisk sjukgymnast. Jag är bättre idag än i september. Jag vet att jag måste träna för att bli bättre. Jag vill bara ha en stor förändring. En bättre förändring. Jag vill bara ha det annorlunda, jag börjar lessna på att ha det så här. Det känns inte så kul bara.

Ja, det är ett enda stort pittyparty, men den där cykeln hånar mig i hörnet av mitt rum även fast jag har täckt över den med ett lakan. Det hjälper inte. Den skriker på mig. ELLINOR Cykla mig, Trampa på och få mina hjuuul att snurra. Den häcklar mig. Dumma cykel.
I morgon ska jag i alla fall till Lisa och träna. Jag ska prata med henne om den där häcklande cykeln.