Det här med motivation

Idag ska jag göra mitt program för att få bort smärtan i ryggjäveln. Men det värsta är att jag har lite tappat lusten just nu. Det regnar ute- dålilg ursäkt för jag gör den inomhus.
Jenna ligger på programmet- dålig ursäkt, det  går att flytta både på hunden och programmet.Men hon är så söt när hon snarkar och sprätter med benen som en annan sprätthöna.
Vi har inget varmvatten hemma- dålig ursäkt, jag blir inte svettig.
Jag får inte cykla- dålig ursäkt om jag gör programmet så kommer jag kunna få cykla om några månader.

Jag har alla dessa dåliga ursäkter. Det är inte bra. Det är bara det att jag känner ett motstånd inom mig.
Jag har tappat peppen känns det som. Jag behöver peppen och jag vet att det är roligt att göra det när jag väl sätter igång. Det är bara det att jag inte får cykla än och jag tjurar över det.
För cykla det är mitt mål. Men jag är för svag enligt sjukgymnasten för att cykla.
Fatta, jag kan inte cykla hur dålig är man inte då. Men grejen är att jag inte känner mig dålig i huvudet. Min  hjärndimma är borta och på nått sätt inser jag inte att jag inte är så stark i kroppen längre. Även fast jag märker det när jag tycker det är hemskt tungt att lyfta ett mjölpaket hemma.

Jag kommer träna idag. Alldeles på straxen, jag ska bara gnälla lite först om att jag har tappat peppen.

Jag skulle behöva motivation. Det är vad jag skulle behöva.