7 minuter

Jag var och hämtade mina jobbtoffler igår på jobbet. Jag tänkte ha med mig dem till nästa gång jag ska på ersta. Det är riktigt fula gubbtofflor. Du vet, svarta, som man bara stoppar in i fötterna och fuhula.
Det var himla roligt att vara tillbaka en liten stund på jobbet och prata med arbetskamraterna och hälsa på den jag jobbar hos. Jag saknar mitt jobb.

Det kändes så finito att hämta hem sina tofflor. För jag drömmer ju om att komma tillbaka även om jag vet att jag inte kan jobba inom vården igen. Men det betyder inte att man inte saknar. Det betyder bara att man är ledsen när man har en fin arbetsplats och fina arbetskamrater.

Jag vill jobba igen. Jag önskar att jag klarade av att jobba. Men jag klarar i alla fall av att köra bil i 7 minuter nu. Sen dör min kropp. Det är ungefär så länge jag kan sitta. 7 minuter.
Sen gör det väldigt ont.
Men sju minuter är alltid sju minuter. Det är ju något.