Men åter till Kuratorn och sjukgymnasten. Kuratorn var orolig över hur jag skulle hantera det här med en till operation och om jag fick komplikationer utav den. Hur det skulle bli för mitt psyke att ta en till motgång i år. Du vet två operationer, fyra diskbråck, en knöl, PCOS, inte kunna arbeta och ha ont i ryggen och benet och inte klara sig själv. Tänk om det blir för mycket tänkte hon, kuratorn alltså. Det har hon all rätt att tänka, alla personer ser inte livet som jag ser mitt liv.
Jag vet exakt vilka komplikationer man kan få av en gbp, man kan få svårt med att läka såret, man kan få att tarmarna läcker, man kan få blodproppar, man kan dö det är en promilles chans att man gör det. Man kan få dumping, man kan få svårt att ta upp näringsämnen. Man kan få svårt att ta medicin och få upptaget av kroppen. Man kan få en hel massa komplikationer
. Men jag ser det så här, antingen har jag det som jag har det, är tjock, har väldigt ont i ryggen, kan inte få barn, kan inte jobba och får vara sjukskriven mycket länge. Eller så kan jag operera mig och kanske få någon komplikation som kanske varar i några månader. Men jag går ner i vikt, förhoppningsvis blir min rygg bättre, jag får mindre smärta, kan förhoppningsvis jobba och skaffa barn.
Då tycker jag att en operation är värt det. En operation är värt att kunna jobba och skaffa barn. Så är det bara. Jag vet ju vad jag har nu och inte vad jag får. Men vet du, jag tar hellre det jag får än att ha det som jag har det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar