Idag när Natalie kom genom altandörren så fick jag Jenna att sätta sig i sin säng och så vred jag på kroppen på något konstigt vänster( så klart att jag ska vrida på kroppen som jag inte ska göra eller hur!)Så sved det till i ryggen och högg samtidigt. Det är fasiken inte kul. Så fort jag har rört på mig idag har det känts precis så. Precis hela tiden. Jag blir galen. Arg och galen på mig själv. Som skulle vända på mig, få hunden och sitta och för en sekund inte tänka på min trasiga, trasiga rygg.
Helt jävla bananas. Gud så irriterande.
Varför?`
Varför?
Varför skulle jag vara så obota korkad att jag inte tänkte på ryggen? Att jag hellre mycket hellre vill ha ett liv, ett liv där mina vänner ingår, alla de jag älskar och kunna arbeta. Åh jag drömmer om den dagen jag ska kunna arbeta igen. Snälla snälla ryggen, kan du vara så snäll och bli bättre så jag som lever med dig kan börja arbeta. Ha ett aktivt liv. Nej, istället så blir jag sparkad i ryggen ( haha) och får säga hej bakslag.
Fasiken vad jag är less på min himla rygg.
Så ja, så kul har jag det. Så kul. Det är inte ett dugg roligt att inte kunna sluta tänka på det för en enda sekund för då straffar det sig.
mvh/ hon som har väldigt ont i ryggen och tycker hemskt synd om sig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar