Vaknar dödligt trött, så där så man inte vill sticka näsan utanför täcket utan bara fortsätta sova. Men kan man inte bädda sängen själv är det bara snällt att gå upp när maken skriker på en, jaja, han skriker väll inte men det känns så för mina stackars nyvakna öron som vill fortsätta sova.
Men nu är jag vaken, tekoppen bredvid mig och havregrynen som håller på att bli gröt är i alla fall i gång.
Idag ska jag göra sjukgymnastik, gå ut på promenad som också är sjukgymnastik och försöka ta reda på hur man får förlängd sjukersättning. Jobbigt men sant.
Jag är bättre idag än för en månad sedan. Men jag är inte i form att kunna arbeta. Hur surt och dumt det än är. Det är konstigt att min dröm är att kunna jobba. Att kunna jobba och vara igång en hel dag. Det är drömmen. Att kunna städa här hemma. Men mest av allt drömmer jag om att slippa de där huggen och svidandet i ryggen. Bröstryggsmärtan. Smärtan i höften och ischias i hela benet. Det där känselborfallet ( De lama tårna) ja de har jag slutat tänka på. De kan jag leva med bara jag slipper det där i ryggen och höften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar