Bättre och bättre dag för dag

Maken säger att han är så himla imponerad av mig och att jag rör mig mer och mer och har blivit piggare. Det har jag ju. Jag rör mig mer här nere. Vi pratar lite om varför.
Jag tror det är en härlig röra av: Nyhetensbehag av Västerås, jag är i Västerås som jag har längtat efter. Jag är med Maken och därför är jag lycklig, jag kan gå på asfalt, jag har fått en ny medicin som jag faktiskt tror hjälper.

Jag har fortfarande ont. Jag har fortfarande väldigt svårt att vända på mig i sängen eller rätta till mig när jag ligger ner och det skär och hugger fortfarande i ryggen.  Jag får fortfarande kramp i lårmuskeln på baksidan av mitt högra ben. Jag har fortfarande ont i bröstryggen och har svårt med mycket i livet. Men jag kan vara mer aktiv.
Jag kan gå mer, jag kan röra mig. Jag kan sitta lite längre än vad jag brukar. Jag får fortfarande vila mycket. Jag orkar inte hela dagar. Jag har fortfarande det väldigt jobbigt med trappor det hugger i ryggen så fort jag går ner för en trappa eller upp.

Men jag är piggare, jag tror det är en mängd faktorer som sagt. Jag är faktiskt glad oavsett faktorerna att jag är bättre.