Jag är less nu

Jag är less idag. Inte ledsen inombords utan less, less som i nu ger jag upp. Nu orkar jag inte, nu ligger jag i sängen är otrevlig, osocial och bara är. Jag kan lika gärna ligga i sängen resten av mitt liv utan att det spelar någon roll för jag får inte den adekvata vård jag behöver. Jag får inte informationen som sjukvården sitter inne med som gäller mig och mitt liv. Jag blir så fruktansvärt less.

Jag känner bara att jag vill ge upp. De får väl göra som de vill med mig nu. För nu orkar inte jag mera. Så idag ska jag ha en sängen dag igen. Det är störigt det där. Jag vet ju att jag alltid har sämre dagar efter jag gör något väldigt aktivt som att ligga i en soffa  på kommunhuset och ha ett rehabsamtal. Det är konstigt att minsta grej ska ta ut en så mycket.

Det är som Sven sa igår i bilen på vägen hem: Jag tänkte för mig själv att Ohoh två timmars möte och Ellinor kan inte stå eller sitta så länge, nu får jag skjutsa henne till akuten.

För så är det ju. Jag kan inte göra något sådant som att stå och sitta i två timmar allt som allt. Det går inte.
Det är en sjuk tanke att gå från helt frisk till att inte kunna sitta och stå i två timmar.

Jaja, men idag är det en skitdag med ryggen, igår natt var en skitnatt med ryggen. Jag hade så ont så jag funderade på om jag skulle åka in eller inte. Men vad kan de göra? Vad kan de göra? Ingenting. Jag kommer bara få ligga där på akuten på en hård brits i några timmar få en kramplösande och få ta bårbil hem. Det är vad de kan göra. Ingenting alltså. Blir så less