Jag gråter nuförtiden så lätt mot vad jag gjorde förut, det är väl en del i sorgeprocessen. Så fort jag pratar med någon om hur jag har blivit behandlad hur min vardag faktiskt är så gråter jag.
Jag försöker låta bli och då blir det fulgråt istället.
Det är som att tårarna bara rinner och jag kan inte hindra dem, jag kan inte bita ihop och låta bli eller bara vara längre. Jag bara är just nu. Mina tårar bara rinner men aldrig när jag är ensam. Utan bara i samtal om hur det faktiskt är.
För att försöka förklara hur jag har det och veta att de flesta som jag pratar med inte kan förstå vidden av hur jag faktiskt har det. Jag vet att alla har någon gång har haft ont i ryggen. Men ryggont är en droppe i havet av vidden av hur diskbråck känns. Jag har börja känna en bitterhet gentemot alla de som negligerar eller tror sig veta, men som faktiskt inte har en aning. För ryggskott det är en pisskvätt i ett hav av smärta.
Det där med att ligga i sängen och känna hur känseln försvinner i foten, hur den stelnar till och inte vill röra på sig som jag vill. Det där med att halta runt för att mitt ben inte hänger med längre. För att det börjar bli förlamad. Eller att nerverna är i kläm så jag inte kan stödja på det som jag vill.
I natt hade jag så ont så jag funderade på att åka in. Men jag insåg att de kommer skicka mig hem igen för det är ingen idé längre. Jag vill inte ligga på en bår igen, jag vill inte ligga i en säng, jag orkar inte längre. Det är bättre att plågas ihjäl en att inte få hjälp och känna sig osedd av vården. Därför stannar jag hemma just nu.
De ger mig ändå inte vad jag behöver för att bli bättre.
Klart att du har nära till gråten!! Du har dragit ett jäkla lass så länge och känner dig antagligen extra ensam nu när mannen är på annan ort! Men var inte rädd för gråten, den dödar inte! Att man inte klarar samtalen känner jag igen, när gråten kommer både när man får empati och när man får mothugg. Det är normalt att var bräcklig och skitledsen!
SvaraRaderaVet inte om jag tipsat dig om vårdlots? Det ska finnas överallt så det borde finnas någon i närheten. De kan hjälpa till när man inte orkar själv att bråka med olika instanser. Fråga Lisa, hon kanske vet. Men ta det sedan när du orkar!! Just nu är det helt ok att grotta sig och bara vara se less som du är. Jag kämpade i många år och hade dippar som du har nu men du kommer tillbaka för även om du inte känner det just nu så är du i grunden en jävligt stark kvinna med stort mod ♥
Men just nu måste du inte vara stark! Du har paus från det.
Massor av kramar!!
Låt tårarna rinna, jag bet ihop allt för länge. Jag har alltid varit sån som biter ihop, kan inte visa mig svag för någon och gråter i min ensamhet. Det blir inte bättre! Ju mer du försöker dölja det för andra ju svårare blir det för dom sen att förstå hur du har det.
SvaraRaderaOm du inte visar hur du mår så tror ju alla att det är bra. Jag ljög för andra men mest av allt för mig själv och det i sin tur gjorde att förnekelsen tog över förståndet.
Har btw skickat ett mejl till dig
SvaraRaderaKlart att du är ledsen! Att få diskbråck är det värsta jag någonsin upplevt i smärtväg, det går inte ens att föreställa sig hur ont det gör om man inte själv har drabbats. Du har kämpat så länge nu och det har varit så mycket motgångar och så mycket smärta, det är klart att det blir dippar även för en stark personer som du.
SvaraRaderaMassor av kramar
Jeanette
Hej vännen!
SvaraRaderaHar en mormor som har varit mycket på sjukhus i sina dagar och säger:"du måste vara frisk för att orka vara sjuk" tråkigt men sant!
Jag hoppas att du hittar vägar som gör dig bättre och förstå att det är ingen "annan" som kan hjälpa dig att bli frisk utan det måste du göra själv! Det betyder inte att du inte ska be om hjälp för det ska du absolut! Men det är du som är kaptenen som "styr fartyget" i rätt riktning!
Kunskap är makt som du säger så ta reda på så mycket du kan, vad det finns för alternativa möjligheter till en sjukt seg vårdaparat för att du ska bli frisk och fri igen.
Tänker på dig massor, säg till om jag kan göra något för att hjälpa till!
Kraaaaaaaam!
/Malin