Tre goda ting och ett mirakel.

Jag kan inte sova för jag är så himla glad. Glöm morgonens deppighet och det är så synd om mig buhu.
Idag har det hänt tre fantastiska saker för tre stycken Olsson som bor ihop i ett stort hus på landet.

Jag vet, det låter lite konstigt att jag bor ihop med min man ( det är ju inget konstigt i sig, fullt naturligt) men att vi delar hus med hans bror. Det kan upplevas som lite konstigt. Men det går så bra så och Sven är min storebror som jag alltid har önskat mig. För jag har inga syskon bara kusiner. Även om han var makens storebror först så har jag adopterat honom till min. Jag vet inte vad han tycker om det. Men jag gillar honom.

Nu har jag hållit  er på sträckbänken tillräckligt länge.

De säger ju att alla goda ting kommer i tre och vi tre i Häggnäs har fått dela på tre fantastiska saker idag.

Fast min sak är bäst och fantastisk.

1. Maken har kommit in på civilingenjör programmet med inriktning mot robotik. Jag är så grymt stolt över honom. Glad och ja han är fantastisk min man.

2. Sven har fått jobb. Som lastbilschaufför i Umeå. Vilket är hans stora dröm. Grattis jag är så glad att du äntligen får göra det du vill.

3. Mina freaking förlamade tår som läkarna så var utom räddning att jag alltid skulle vara förlamad i dem rör sig. Jäklar i min låda.  De fungerar. Jag säger åt dem. Tår vicka uppåt och de lyssnar.  Hur koolt är inte det?

Jag har haft förlamade tår sen i februari. De ska inte gå att få dem att fungera. Men jag har tränat och tränat och tränat och sagt åt dem, skällt på dem. Att böja sig uppåt. Men icket.

Hahaha.

Shit jag är så glad. Jag sa ju att mitt  goda ting var bäst.

Jag ska berätta hur de började fungera.

Jag stod och hängde på gåbordet i tv/matsalen och såg på 21.00 nyheterna på svt1 och en undersköterska kom in och vi började prata.

Jag började skruva på mig för jag började få mer värk. Jag vaggade
Från sida till sida och tillbaka. Till slut stod jag bara rätt upp och ner och hängde lite extra på gåbordet och vi fortsatte prata. Jag började trumma med tårna och tänkte inte mer på saken. Efter ett tag så tänkte jag : vad konstigt det känns i höger fot. Den brukar jag ju inte känna.

Jag lutade mig framåt och kikade över gåbordetskant och där nere så vickade alla mina förlamade och icke förlamade tår på foten som om den inte hade gjort något annat och att det var den naturligaste saken i världen.

Jag blev så glad och paff att jag brast ut i ett klingande skratt och så till undersköterskan att titta de rör sig. Mina tår de rör sig och så grinade jag en skvätt samtidigt som jag skrattade glatt.

Jag grinar åt allt. När jag blir glad, arg, ledsen. Jag är sånn.

De veckan inte när jag sitter men när jag står.   Nu har jag stått så mycket och tittat på mitt mirakel att jag har extra ont i ryggen och fått extra medicin.

Men det är mina tå-mirakel värda.

Imorgon får ni se på film jag har spelat in dem. Stolt och glad som en höna är jag.

Jag så ju att mitt goda ting var bäst.