Självältran

Jag har funnit mig en ny favoritsyssla här på sjukhuset. Det är att lyssna på sommarpratarna i p1.

Jag har laddat hem Sveriges radio pod sändningar och lyssnar på sommarpratarna.

Det är så fruktansvärt skönt att stänga av den yttre världen.(grannarna på salen) och bara lyssna på deras små historier i hörlurarna.
Jag har ont idag. Jag vaknar med smärta i ryggen vid 5.30 i morse.
Jag orkar inte läsa när jag har ont. Men jag orkar lyssna.

Jag har hittills lyssnat på Mark levengood, nanne grönvall och underbaraclara.

Det har varit bra att lyssna på dem. Det känns lite som när jag var liten och pappa berättade sagor för mig. Men nu är jag ju inte liten längre utan ligger på sjukhus sen fem dagar tillbaka och har ont. Är 28 år och kommer aldrig bli som förut igen.

Jag kommer alltid behöva anpassa mig efter min rygg, aldrig lyfta tungt.
Om jag och min make har turen att få barn i framtiden, kommer jag kunna lyfta upp det då och trösta det i min famn eller svinga det högt i luften i ett hysteriskt skrattanfall?

Det är sånt jag tänker på när jag har ont här i sjukhussängen och plågar mig själv lite extra i självömkan.

Jag vet bara att idag är en jobbig dag. Ont har jag och känseln har runnit ut ur min fot på min dåliga sida.
Tänk att jag som är högerhänt tycker illa om mitt högra ben för att det plågar mig. Det hänger inte med. Tårna på min fot känner jag är speciellt löjliga. Tänk så fånigt att de inte går att böja uppåt. Ja alltså stortån den fungerar. Men de andra. De är tamigfan störtfjantiga.

Det är en konstig känsla att befalla sina tår att röra på sig och så gör de inte det. Det är som att kroppen pekar fuck you åt själen och huvudet och säger att bara för att du vill nått betyder det inte att jag tänker göra det.

Ja, du ser jag vältrar mig i självömkan idag. Jag som har lovat både mig själv och maken att inte göra det förens i slutet av september. Men ibland då gör det så ont och smärtan äter på en så att jag inte kan göra annat än att strö salt i såret. Trycka kniven längre in i ryggraden och vrida om lite extra.

Nej nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och ta mig en förmiddagslur.