ledsen 2

Idag är jag ännu mer ledsen än igår. Det är väl det att jag är själv hemma.
Sven är och plockar bär i skogen.
Maken har åkt iväg med Stoffe och Bea som är här och hälsar på till Aboreteum Norr i Umeå.
Jag vet att det egentligen är skitfjantigt att ligga i sängen, tårarna rinner och Jenna ligger nära, nära och försöker göra allting bättre. Men jag är bara så ledsen just nu.

Jag pratade med maken om det. Jag sa: Jag har ju mått mycket sämre tidigare i  mitt liv. Visst jag är ledsen, men så deppig är jag inte. Jag förstår inte varför Lycksele Lasarett vill att jag ska prata med en kurator?
Han sa: Men Ellinor, du är ledsen och deppig. Du är inte deprimerad men du mår ju inte bra. Du har inte mått bra på väldigt länge. Du är inte deprimerad och ja, du har mått och haft det värre förut. Men det innebär ju inte att du inte mår dåligt nu bara för att du har mått sämre.

Han har väl rätt i det han säger.  Bara för att jag har mått mycket sämre än jag mår nu tidigare i mitt liv. Betyder det inte att jag mår bra nu. För det gör jag inte. Jag känner att detta bakslag har tagit hårdare än de som jag har haft under det året som har gått.
Jag trodde verkligen inte att jag skulle vara så här ett år efter skadan. Jag visste att det skulle ta tid upp till ett år för det sa doktorerna. Sex månader till ett år är rehabtiden för diksbråcksoperationer.

Men endå. Jag trodde verkligen att jag skulle vara bättre än vad jag är nu. jag kämpar ju som ett djur för att bli bättre än vad jag är. Jag borde vara det. För jag gör verkligen allt.

Jaja ibland spottar livet en i ansiktet.