Spikmattan

När jag ligger där på spikmattan som har hänt åtminstone varannandag om inte varje dag så försöker jag analysera mig själv. Först gör det ju ont att lägga sig på mattan. Men det är inte så farlig smärta mot min vanliga smärta. Det är konstigt att åsamkad smärta såsom när plastspikarna åker in i hullet på min rygg är skönt.
Efter ett tag känner jag att hjärtat pumpar intensivt och häftigt och även om det fortfarande gör ont av spikarna så domnar det av fast inte så att det slutar göra ont. Det obehagliga och det obekvämliga i att ligga där på plastspikarna i mattan blir till något annat och jag känner hur mina stela muskler tvingas att slappna av. Det är som att blodet får en skjuts igenom hela kroppen och det bultar i venerna. Men det är skönt för jag kan inte få blodet att pumpa sådär genom träning eftersom jag inte kan träna så hårt och intensivt.

bild google sök

Jag ligger ofta och försöker djupandas långsamt för att fylla kroppen med syre. Jag inbillar mig att om jag tillför mycket frisk luft till alla celler i kroppen kommer min läkningsprocess gå fortare och jag kommer kunna saker som jag inte kan nu. Att när blodet forsar så där genom kroppen så ska jag andas så att syret når till varenda cell för att jag ska bli bättre.

När man ligger där på spikmattan så frisätts kroppens endorfin och oxycontin vilket är smärtlindrande och lugnande hormoner. Men eftersom jag redan har så mycket sådana påslag i kroppen redan eftersom jag har diskbråck och är relativt nyopererad får jag kanske inte samma påslag som en frisk person skulle ha.
Men jag gillar att jag tvingar musklerna att slappna av i ryggen som gör att jag inte blir lika stel i bröstryggen och gör att jag slipper ha lika ont där som vanligt.


Jag är hemskt glad över att jag fick den.

PS. Den ska vara bra när man får migrän eller om man är stel och har ont. Ds