Diskbråck och jag

I två dagar har jag känt mig lättare i huvudet och lite gladare inombords. De har hänt något i kroppen, visst fortfarande väldigt ont, orken är långt borta. MEN jag är glad inombords. Jag grinar inte och sörjer inte på samma sätt. Jag är lättare bakom ögonen, kan man uttrycka sig så? Ja men jag är inte lika ledsen.
Det känns som att det kommer gå det här leva med diskbråck fyra stycken, diskdegenerativsjukdom och ryggproblem i resten av mitt liv. Det kommer att gå.

Jag har blivit sjukskriven av doktorn till i slutet av sommaren. Jag ska verkligen ge allt denna sommaren för att bli friskare göra min rehabilitering perfekt och försöka göra allt för att bli så bra som möjligt. Jag har fått en chans att bli bättre. Jag vet att det inte går att säga hur resten av mitt liv är förens i slutet av september men till dess har jag en chans att träna gärnet och bli så bra som möjligt. Jag kommer nog alltid få leva med smärta på ett eller annat sätt. Men jag måste lära mig att hantera den. Jag ska även försöka göra mitt bästa i livet.

Shit det här är min chans att bli bättre. Jag måste ta in den, omfamna chansen och krama ihjäl den så att det blir verklighet.
Jag vill. vill. v.i.l.l verkligen bli bättre och bli så bra det bara går.

Jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli så.

Jag vet att  för att bli bättre än vad jag är nu, behöver jag

*Sköta min rehabilitering exemplarisk - check
* Sjukgymnastikprogrammet check
*Gå ner i vikt- har inte gått lika bra men nu är jag på god väg igen.
*Ta mina mediciner- check
*Vattengympa 2 gånger i veckan check
*Promenader varje dag check
*Gå med mina stavar när jag är ute. Check.
*Vila- check
*Hålla huvudet sysselsatt så jag inte deppar ihop -check

Bra plan va? Jag kommer bli superbra med detta jag har den inställningen i alla fall