Till Janette och hennes inskrivningssamtal.

Janette skrev:
Hej!

Tack för ditt snabba svar. När jag läser i din blogg om dina symtom från dina diskbråck så är det som om det handlade om mig själv!, så jag tror att du kan hjälpa mig mycket med tips och råd, eftersom du ligger några veckor framför mig i ditt tillfrisknande efter operationerna.

Jag tycker att du beskriver så bra i din blogg hur det är att hamna i en sådan här "kris" mitt i livet och hur du har hanterar det. Allt du skriver känns så äkta och mänskligt!Ibland blir jag så trött på de omkring mig som inte kan fatta hur ont jag har hela tiden, så det känns så skönt att du har haft det precis likadant och fattar!!

Själv är jag 37 år gammal och har nu drabbats av diskbråck för andra gången. Första diskbråcket var på nivå S1-L5 och läkte ut av sig själv med sjukgymnastik och smärtlindring. Denna gången är det på nivå L4-L5. Men denna gången har jag så fruktansvärt ont med ischias smärta i vänster ben och fot så nu ska det som sagt opereras på måndag, för så här kan jag inte ha det.

Ska in på inskrivningssamtal för operationen imorgon på lasarettet och ska se till att jag nu får alla hjälpmedel jag kan behöva. Tack för dina tips! Du kan räkna med att få höra mer ifrån mig.

Kram & Godnatt
Jeanette

Hej igen Janette!
Jag svarar snabbt igen med tanke på inskrivningssamtalet. Vilket jag aldrig har varit på, jag har ju fått akutoperera mig båda gångerna. Du får gärna berätta hur det går till om du vill? Jag är hemskt nyfiken.

Vad jag gjorde annorlunda denna gång jämfört med vid förra operationen, där jag var så tacksam att han ville sticka kniven i mig att jag hade kunnat kyssa doktorns små ludna tår om det hade behövts. Jag frågade honom ingenting, för det blev så chockartat och jag var i chock över att åka in direkt efter min MR.
Var/är att denna gång hade jag bättre idé om vad jag skulle fråga om.

Jag frågade om

• Hur operationen gick till? Hur lång tid den skulle ta?
  Olika doktorer har olika operationssätt när det kommer till Diskbråck.
• Hur lång tid är rehabiliteringstiden?  ( sex månader till ett år)
• Hur bra blir jag efteråt?
• Hur lång tid tar det innan man vet hur bra jag kommer att vara för resten av mitt liv, alltså det nya normalstadiet. För har man väl fått diskbråck är man ryggsjuk och då är man det resten av sitt liv.
• Kan man skaffa barn?( Ja det kan man men gärna inte inom 3 år efter operationen så att man hinner stärka upp musklerna och träna upp hela kroppen så mycket som möjligt)
• Kan man cykla? ( Helst inte inom ett år efter operationen. Ska man sedan cykla så ska man skaffa en cykel som man kan sitta rak i ryggen med.)
• Vad är det för restriktioner efter operationen och hur lång tid?
• Hur ser sjukgymnastikplanen ut?
• Hur ser rehabplanen ut?
• Vad ska man undvika ? ( att vara i framåtlutande position, arbeta inom vården, lyfta tungt, utsätta ryggen för stötar som att rida och åka skooter, aerobics, osv du ska alltid ha ryggen rak)
• Hjälpmedel
• Vad händer efter operationen?
• Återbesök?
• Träningsformer för en ryggsjuk?

Tänk ut innan vad du vill fråga om. Skriv ner det och framförallt ta med dig block och penna skriv upp vad doktorn säger. För man , eller jag blev åtminstone det, lite  konstig i bollen vid ett sådant samtal. Så när man kommer där ifrån så är man tom i bollen och har glömt hälften.
Be att få några av dina MR bilder utskrivna. Typ där diskbråcket syns från sidan och där diskbråcket syns i tvärsnitt.

Be att de tar en vanlig röntgen ifall du har en kota för mycket, det är faktiskt vanligare än man tror så att de inte opererar fel.

Det var nog det jag hade om inskrivningssamtal, eller som i mitt fall operationssamtalet.

och JA, det är superstörigt med alla människor som inte fattar. Eller människor som tror sig fatta men i verkliga livet är totalt ointresserade av vad man har att säga och vad man behöver för stöttning. Det går inte in i vissa människors huvuden hur ont man har och hur begränsad man är i sin vardag. För diskbråck är att lida en fasansfull smärta och man lider. Det sätter sig i huvudet nervsmärtan. Man orkar ingenting och livsgnistan den går på sparlåga. Ibland kan man bli så arg och ledsen och förbannad och så orkar man inte ha det så här längre. Det äter upp en innifrån.
Man får orken tillbaka, eller kanske inte så mycket ork, det blir mycket vila. Men man blir piggare i huvudet efter operationen. Nervsmärtan i benen försvinner och det gör att man blir pigg i skallen.
Jag tror det är för att de aldrig har upplevt sådan smärta själv. Då blir man nog ignorant för man vet inte bättre. Jag vet ju själv att jag har varit ignorant och inte fattat ( Förlåt J!) och gått på i ullstrumporna och inte tänkt mig för. Det är svårt att sätta sig in i någon annans människas begränsningar när det inte syns utanpå.

Ja, det här med kris mitt i livet, gör att man får omvärdera sig själv och hela en varelse och vad man vill, vad man jobbar med, vad som är värdefullt. Vem man vill vara utifrån sina nya förutsättningar. Hur man vill leva. Allt måste man omvärdera. För det går aldrig att gå tillbaka och det är en stor sorg att inse att man inte är en supermänniska utan har hinder och måste anpassa sig efter saker som man inte kan styra över själv.
Det man lär sig är sina egna begränsningar och även att sätta gränser gentemot sig själv och andra. För man orkar inte mer än det man orkar. Det är en sorg att gå igenom. Men jag ser det även som en styrka att man lär sig vad som är bra för en själv.

Jag ska göra mitt bästa med att ge dig tips och råd, det är bara att fråga på.

Vad har du för symtom, har du känselbortfall?  hur känns ischiasen? Hur länge har du haft värk?Vad är du  mest orolig över? Är det operationen i sig, eller om du får fortsatt värk efteråt?
Tack för att du berättade lite om din diskbråckshistoria.

Godnatt och hoppas du hinner läsa detta innan ditt inskrivningssamtal.

Emma, som opererade sig mitt emellan mina två operationer,  säger:

Hej tjejer! Toppenbra tips Ellinor! Grattis Jeanette till operationen. Skönt att du ska få bli av med diskbråcket. Mitt tips är att ha förberett möblemanget hemma innan. Nu vet jag ju inte om du kan stå på ditt onda ben, men om du kan så är det skönt att ha ställt fram saker om du bor själv. Tex kläder, grytor, mobilladdare vad det nu kan va. Har du dem i skåp högt upp/ned får du inte fram dem. Sen är det inte dumt att ha lagt en extra madrass på sängen så den blir lite högre o lättare att komma i/ur. Under halvåret jag var dålig innan op o veckorna efter gjorde jag en sk "dagbädd". Jag hade en madrass på soffan o varierade mellan att vila på den och på sängen. Variantion förnöjer... ;-) Lycka till! Kram

 Hon har så rätt så rätt. Lägg i en extra madrass, det har även jag i sängen. Är gudomligt. Ta en sån där skumgummi som är mjuk och skön och 15 cm hög. Från extra sängen som är ihopfällbar.  Ha allt i midjehöjd så du når det. För du kommer inte kunna sträcka dig och inte kunna komma till golvet i början. Lycka till med inskrivningen 

Kram /Ellinor

Ps. Köp en tjock stor kudde som du kan ha mellan knäna när du ligger på sidan och under knäna när du ligger på rygg. Det underlättar något otroligt mot värken. Jag köpte en "boxkudde" för 65 kr på Jysk. Den är värd guld. Ds